Kammarrätten i Sundsvall har i dom av 2003-01-09 i mål 2385-2002 underkänt rikspolisstyrelsens (RPS) hemsnickrade regler i Fap 551-3 att man skulle kunna få licens på ett vapen endast om man är medlem i skyttesammanslutning som godkänts av RPS.
Kammarrätten konstaterar i sin bedömning att varken ”skytteförening” eller ”motsvarande organisation” är närmare definierade i lag eller bindande föreskrift. Man kan heller inte utläsa detta ur förarbetena till lagstiftningen. Därefter konstaterar Kammarrätten följande:
”Rikspolisstyrelsen har varken utfärdat eller bemyndigats att utfärda några bindande materiella föreskrifter i nu aktuellt hänseende. De föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har utfärdat avseende sammanslutningar gäller endast sammanslutningarnas egna tillstånd, för vilka särskilda krav har uppställts i 2 kap 3 § b) vapenlagen.”
Klart konstaterat av domstol: Bilaga 1 till Fap 551-3 innehåller de sammanslutningar som får ha egna vapen, dvs klubbvapen.
Detta har SVF påpekat ett otal gånger utan att domstolar tagit notis om saken. Därför är det särskilt glädjande att en överordnad domstol konstaterar, vad lagtexten verkligen handlar om. Det behövs fler sådana klarlägganden på just de hemsnickrade regler RPS försett vapenlagstiftningen med.
Polisen hade i sitt avslag anfört, att det är viktigt att målskytte med enhandsvapen bedrivs under kontrollerade former och i regi av en sammanslutning som kan uppvisa en stabil organisation och en kontinuerlig skytteverksamhet. I sin bedömning sade Kammarrätten:
”Kammarrätten instämmer i denna bedömning. Detta innebär dock inte, såsom polismyndigheten synes göra gällande, att kravet i 2 kap 3 § första stycket 2 vapenförordningen om aktivt medlemskap i skytteförening eller motsvarande organisation är uppfyllt endast då sökande är medlem i en sådan sammanslutning som Rikspolisstyrelsen upptagit i den ovan nämnda bilaga 1.”
I klartext: det finns ingen koppling mellan enskild persons aktiva medlemskap i skytteförening eller motsvarande organisation och de godkända sammanslutningarna.
Detta är logiskt. Skytteförenings medlemmar är de enskilda personerna, sammanslutningarnas medlemmar är föreningarna. Enskilda personer KAN inte bli medlemmar direkt i sammanslutningarna (som är riksorganisationer), med ett par undantag: Svenska Svartkruts Skytte Federationen (SSSF) och Sveriges Metallsilhuettförbund (SMF), som båda har direkt medlemskap.
Den förening den sökande var medlem i var i sin tur inte medlem i en sammanslutning. Kammarrätten ansåg, att föreningen ändå uppfyllde kravet som skytteförening eller motsvarande organisation.
Polismyndigheten hade även anfört, att eftersom föreningen inte var ansluten till berörd sammanslutning (dvs riksorganisation) hade den inte rätt att utfärda intyg att den sökande uppfyllde kravet på skjutskicklighet. Där blev Kammarrättens bedömning:
”Även om föreningen inte haft rätt att utfärda intyg om sammanslutningens guldmärke, måste föreningen anses ha rätt att intyga att den sökande uppfyller motsvarande krav.”
Enligt lagen får den, som har vetskap om ett förhållande, intyga att detta är sant. Det behövs inget bemyndigande från en riksorganisation för att intyga, att man har ”motsvarande kompetens”.
Kammarrätten beslöt att den sökande skulle ha sin licens och återförvisade ärendet till polismyndigheten.