Skanåkers krönika: Politik - det möjligas konst

 

När man läser vad våra riksdagsmän föreslår att Riksdagen ska ta ställning till blir man lätt förvånad. I vissa fall tar motionerna upp saker som redan är på gång, eller sådant som varit uppe men inte lett någonvart. Är det droppstensmetoden man vill tillämpa?

Eller är det så enkelt att man bara måste producera ett antal motioner så att det tolkas som ett tecken på att man arbetar intensivt?

Det som är förvånande är att så många av dessa i sig kloka tankar inte leder till något riksdagsbeslut. Känner våra politiker inte igen en klok tanke när de ser den? Eller stämmer den inte med partiets linje?

Kanske är det så att det strömmar in så många kloka tankar i remissrundorna att de helt enkelt försvinner i den strida strömmen? Ända tills att någon riksdagsman plockar upp tanken i en motion och mot alla odds lyckas få en majoritet av Riksdagens ledamöter att nappa på idén.

Vi som sysslar med vapen, oavsett om det är för jakt, målskjutning eller samlande, har en sund inställning till våra vapen. Det är mekaniska ting som ofta med hög precision ska utföra ett arbete och vi vill kunna behärska dessa ting. En del av oss samlar på vapen för deras utsökta skönhet. En del av oss vill stå överst på den olympiska prispallen. Gemensamt är att vi har en sund grundsyn på vapenägandet.

Att vi ska bära oket för att vissa ställer sig vid sidan av lagen och använder vapen som kriminella verktyg är fel. Fokus hos våra politiker är på brottsverktygen när det borde vara på brottet i stället. Straffa brotten och peta inte i lagar som dessa gangsters ändå inte bryr sig om ...

Det är inte lätt att skriva lagar (utom i Finland, där har man en mycket enkel lagstiftning grupperad i "du får" och "du får inte"). Lagar ska vara tydliga om än övergripande. Det som fattas här men finns i vårt östra broderland är tjänstemän inom förvaltningen som har etik och sunt förnuft. Ska vi vara en nation som presterar på internationella tävlingar måste vi också få ha de vapen och skjutbanor som krävs. Inte ha tjänstemän som likt vampyrer suger musten ur oss med sin illvilja.

Det är närmast beklämmande att våra riksdagsmän ser det som nödvändigt att motionera om att myndigheter inte ska få utöva aktivism. Det finns ju redan klara linjer i Regeringsformen: all makt ska utövas under lagarna. Ska det då vara så svårt att ta en myndighet i örat? Det behövs ju egentligen bara att man tar bort uppdraget från myndigheten.

I Riksdagen måste det vara "någon djävla ordning" som en känd partiledare sade ... har Riksdagen sagt att så här ska det vara så ska Regeringen bara säga ja och amen ... inte som idag likt en trotsig treåring säga "vill inte ..."

Men kanske är det VI som får skapa denna ordning via valsedeln...

Hälsningar
Ragnar Skanåker