Att gripa e fter halmstrån ...

 

Vapenägaren hade sökt inköpstillstånd för ett gevär Ruger AR-56 i kaliber .223 som skulle användas i en föreningsegen gren.

Vi vet ju att Polismyndigheten hårdnackat har försökt hävda att man inte får ha någon föreningsegen gren, bara sådana grenar som finns hos de auktoriserade skytteförbunden. Men denna tanke fick man bakläxa på av Högsta Förvaltningsdomstolen i dom av 2018-07-02 i mål 6802-16. Denna dom gav eko i hela Skytte-Sverige och även om Polismyndigheten inte vill respektera den så gör åtminstone förvaltningsdomstolarna det. Det räcker att referera till denna dom för att effektivt täppa till det argumentet ...

Då försökte man ändå göra det så svårt som möjligt och gav avslag med följande motiveringar:

1. Även om föreningen var ansluten till två auktoriserade förbund så hade inget av dessa en sådan gren på sitt program.

2. Därför skulle föreningen redovisa "underlag som styrker aktivitet, skyttefärdighet samt ett reglemente som ger en klar bild av att skyttet sker seriöst och säkert. Detta då det inte finns en auktoriserad sammanslutning som står för kontrollen av de anslutna föreningarna."

3. Det har sänts in ett föreningsintyg som anger att han varit aktiv de senaste 6 månaderna. Men det har inte inkommit något som styrker skyttens färdigheter eller förmåga att handha vapnet.

4. Säkerhetsföreskrifterna för grenen var kopierade från en annan förening vilket märktes genom att det i denna förenings version stod en referens till den andra föreningen. Detta ansåg man vara ett tecken på slentrian och att säkerhetsföreskrifterna inte var genomtänkta eller väl förankrade i denna förening.

5. Man saknade ett klargörande om skyttegrenens mål, syfte eller innehåll.

6. Och som vanligt ifrågasatte man vapnets lämplighet för ändamålet ...

Vapenägaren blev inte svaret skyldig:

Man följer det för skytteorganisationerna gemensamma säkerhetsreglementet Säk B. Det gäller då inte bara sådana grenar som finns hos de auktoriserade skytteförbunden utan även de föreningsegna grenarna.

Det är inget uppseendeväckande att man har kopierat ett befintligt godkänt säkerhetsreglemente för en liknande skyttegren. Man ska inte behöva uppfinna hjulet två gånger .. och säkerhetstänkande är universellt inom skytte, det är inte bundet till någon speciell förening. Det är således vanligt att man kopierar ett befintligt säkerhetsreglemente för en befintlig föreningsegen gren i en annan förening och anpassar texten för den egna grenen. Då riskerar man inte att missa något. Det är således inte slentrian utan en högst genomtänkt teknik. Enda missen var att man inte hade tagit bort referensen till den andra föreningen men det skulle man omgående åtgärda ..

Om skyttegrenens mål, syfte och innehåll anförde man:

De föreningsegna grenen har som mål, precis som alla andra skyttegrenar, att utveckla skyttens färdighet i att behärska ett vapen och med detta uppnå en precision i hanteringen, manifesterad i ett så stort antal hål i måltavlan som möjligt inom minsta möjliga yta.

När det gäller syfte och innehåll kan vi naturligtvis inte påvisa en grundtanke att trygga världsfreden eller liknande höga syften, eller något religiöst tema som skulle kunna sägas ge innehåll åt en skyttegren.

Den föreningsegna grenens mål, syfte och innehåll skiljer sig således inte från andra skyttegrenars mål, syfte och innehåll.

När det gäller vapens lämplighet konstaterade vapenägaren att det är Naturvårdsverket som avgör jaktvapens lämplighet. Målskjutningsvapens lämplighet avgöres i respektive skyttereglemente, att vapnet uppfyller detta.

Polismyndigheten har inget bemyndigande att avgöra vapens lämplighet. I proposition 1999/2000:27 sid 33 anges med tydlig adress till Polismyndigheten:

"Något bemyndigande på området anser regeringen däremot inte vara nödvändigt."

Lämplighetsbedömning är i lagstiftningen uppdelad så att vapnets lämplighet avgörs av Naturvårdsverket respektive skyttereglementet. Det Polismyndigheten har att bedöma är personens lämplighet. Eftersom vapenägaren redan innehade ett flertal vapen torde den bedömningen ha utfallit positivt för hans vidkommande ...

Vapenförordningen 2 kap 3 § punkt 4 uppställer inga krav på uppfyllda kompetensprov eller liknande för gevär. Ej heller uppställer den krav på att det aktiva medlemskapet i en auktoriserad skyttesammanslutning ska ha varat under en viss tidsrymd. Båda dessa regler återfinnes endast för enhandsvapen.

Vapenägaren är f.d. militär och har i sin tjänst hanterat betydligt mera avancerade vapen än det sökta. Han har också, vilket framgår av Polismyndighetens register, ett flertal jaktgevär så att hantera ett gevär för målskjutning torde inte ligga utanför hans förmåga.

Svenska Pistolskytteförbundets normalstadga säger:

"Föreningen har som ändamål att i enlighet med Svenska Pistolskytteförbundets (SPSF) regler och beslut driva verksamhet med pistolskytte och då verka för ökad skjutskicklighet med pistol och revolver och en ansvarsfull och säker hantering av dessa vapen (nationellt skytte). "

Det är osannolikt att föreningarna väljer en annan formulering då denna täcker mål, syfte och innehåll.