Villkor på licenser

 

Ett villkor i licensen att "Ljuddämparen får monteras på kulgevär klass 1-2" har inte lagstöd.

Enligt dom i Länsrätten i Stockholm mål 1050-09 (år 2009) och Kammarrätten i Göteborg mål no 4747-18 (år 2018) får inte Polismyndigheten skriva ett villkor att "Ljuddämparen får monteras på kulgevär klass 1-2". Det är bara att begära ändring för den som vill.

För 1,5 år sedan vände sig en medlem i SVF till kansliet och frågade om det var OK att Polismyndigheten hade skrivit ett villkor på ett inköpstillstånd på en vanlig manuell studsare för jakt att den inte fick ha vikbar kolv.

SVF gjorde en analys av vad Vapenlagen och Vapenförordningen säger angående villkor på licenser. Vapenförordningen är solklar, den säger i kap 3, §2 "villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen". Vapenlagen säger i kap 2, §5 "Tillståndet får förenas med villkor att vapnet skall förvaras på ett visst sätt eller att vapnet skall göras varaktigt obrukbart."

Medlemmen hade behov av bössan och ville inte bråka om just inköpstillståndet, men om samma text dök upp på licensen skulle det överklagas.

En annan medlem hade en ljuddämpare med villkoret "Ljuddämparen får monteras på kulgevär klass 1-2" , sålunda ett villkor som inte har stöd i lagen. Men licensen var ju 2 år gammal, hur förfar man då? Det måste ju gå att rätta till ett gammalt fel. Numera vet SVF att det är reglerna inom Förvaltningslagen som ska tillämpas (vår lagbok är tjock och att kunna allt i myndighetsreglers vindlande stigar är inte lätt, för övrigt brukar det pågå ständiga vägarbeten på dessa stigar, både officiella och sådana som enbart har sitt upphov hos aktivistiska tjänstemän).

Medlemmen tillsammans med SVF skrev till Polismyndigheten och begärde rättelse av licensen. I brevet gavs också en analys av vilka villkor en licens får innehålla.

Polismyndigheten tänkte länge men gjorde en lång utredning, vilket även omfattade att ta kontakt med vapenhandlaren som sålt ljuddämparen 2 år tidigare.

Polismyndigheten fattade beslut i december 2017 att licensen inte innehöll några uppenbara felaktigheter och att man tolkat begäran om rättelse som ett för sent inkommet överklagande (man har ju 3 veckor på sig att överklaga ett beslut och en licens är också en form av beslut).

Medlemmen överklagade ärendet till Förvaltningsrätten men eftersom polismyndigheten hade tolkat det hela som ett överklagande begärdes både att licensen skulle rättas och att försutten tid skulle återfås. Det finns speciella regler om försutten tid i Förvaltningslagen §45:

"Beslutsmyndigheten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om det har kommit in för sent ska myndigheten besluta att överklagandet inte får tas upp till prövning (avvisning).

Ett överklagande ska dock inte avvisas om

1. förseningen beror på att myndigheten inte har lämnat en korrekt underrättelse om hur man överklagar, eller ...."

I detta fall hade inte någon information om hur man överklagar licensen skickats med; brukligt är att inte skicka med när man får sin licens. Men om licensen avviker från ansökan bör det skickas med information om hur man överklagar ty ett oönskat villkor är en begränsning.

Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten. Det framkom senare att Kammarrätten i Göteborg hade kontaktat Polismyndigheten och frågat efter överklagandet och varför det inte hade skickats till Kammarrätten. Frågor om att återfå försutten tid ska nämligen behandlas direkt av kammarrätt.

Kammarätten i Göteborg tog i mål 6321-17 beslut att avvisa ansökan om att återfå försutten tid eftersom ärendet, enligt Kammarätten, inte var avgjort i Förvaltningsrätten. Men det ärende som avsåg att återfå försutten tid var ju beslutet att bevilja licens år 2015, inte beslutet att inte rätta licensen. Trots dessa spetsfundigheter blev det inte prövningstillstånd i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Villkor på ljuddämpare:

Polismyndighetens inlaga till rätten påstod att det inte längre var ett villkor som stod på licensen utan en upplysning om hur ljuddämparen får användas och att det är rutin att skriva så på licenserna. På grund av licensens utformning kan detta bara skrivas i fältet för villkor. (Man känner igen denna myndighets systematik att ändra sin talan i rätten.) Polismyndigheten påpekade även att man i sina föreskrifter har skrivit att ljuddämpare för ändamål jakt bara får användas på klass 1- eller 2-bössor. Men man hänvisade också till en dom i Stockholms länsrätt mål 1050-09 från år 2009. Den domen säger tydligt att Polismyndigheten inte får skriva egna villkor utan det är vapenlagen som gäller (som om nu Polismyndighetens tjänstemän skulle bry sig om sådana småsaker ...).

SVF gjorde en djupdykning i vapenlagstiftningen om bemyndiganden och föreskrifter angående ljuddämpare och såg att det haltade en smula. Vapenlagen hanterar vem som får inneha vapen, vilka vapen som man får inneha och vilka förutsättningar som krävs av den enskilde. Inte om hur jaktmedel får användas. Detta regleras av jaktlagstiftningen.

I Vapenförordningen har Regeringen gett Polismyndigheten ett bemyndigade att skriva föreskrifter vad som krävs för att få inneha en ljuddämpare för ändamål jakt.

"2 kap § 5: Behov av att inneha skjutvapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses finnas endast för följande ändamål:

5 Ljuddämpare

b) för jakt: Till skydd för människors hälsa eller miljön i den utsträckning Polismyndigheten föreskriver det."

En något luddig formulering som kan tolkas lite olika, men varje tolkning av den måste dock följa existerande lagstiftning och inte tassa in på annan myndighets område.

Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2002:18 § 22: "Skjutvapen får vid jakt även vara försett med anordning som reducerar vapnets skottljud."

Så slutsatsen är att antingen har Regeringen överträtt sina befogenheter i Vapenförordningen eller också, vilket är mest troligt, har Polismyndigheten gjort det när man skrev föreskrifterna. Det lutar åt att Polismyndigheten har tagit chansen att övertolka Regeringens bemyndigande på sitt eget numera välkända sätt. Man har nämligen skrivit i Fap 551-3, 6 kap 1§:

"Tillstånd till innehav av ljuddämpare till kulgevär som är avsedda för ammunition i klasserna 1 och 2 får meddelas till skydd för hälsa och miljö om vapnet innehas för jaktändamål."

Rätteligen borde man ha skrivit "Tillstånd till innehav av ljuddämpare får meddelas den som för jaktändamål innehar skjutvapen avsedda för ammunitionsklasserna 1 och 2." Då hade man hållit sig på rätt sida om de olika lagarna.

Medlemmens svar till domstolen gick i korthet ut på att ställa frågan om Vapenförordningens regler även gäller för Polismyndigheten, eller om myndighetens interna rutiner står över lag.

Förvaltningsrätten i Karlstad kom i september 2018 till slutsatsen i mål 5701-17:

"Beträffande den aktuella ljuddämparen har i beslutet angetts ’får monteras på kulgevär klass 1 -2’. Denna text har angetts i fältet för ’villkor’ men kan möjligen ändå ses mer en information. Innehållsmässigt är texten knappast felaktig, då det tillstånd som beviljats gäller kulgevär klass 1 -2."

Man kan bara sucka ... kanske rådmännen vid Förvaltningsrätten i Karlstad behöver vidareutbildas både i tolkning av lagar och läsförståelse ...

Ärendet överklagades till Kammarrätten i Göteborg, både domen i Karlstad och begäran att få försutten tid tillbaks, ty den senare frågan har inte behandlats av någon domstol...

I november 2018 meddelade Kammarrätten i Göteborg sitt beslut i båda frågorna. Försutten tid blev avslag enligt mål 4749-18 ty det stod inte klart för domstolen varför inte licensbeslutet hade överklagats från början; vår medlem har ju sagt att han är medveten om 3 veckor för överklagande och att enbart myndighetens försummelse att meddela överklagandehänvisning är inte nog i sig.

Denna delen är överklagad till HFD med påpekande att det måste utredas om Regeringen och/eller Polismyndigheten har överträtt sina befogenheter. Om inte Polismyndighetens föreskrifter om ljuddämpare har lagstöd får de inte tillämpas. Till detta påpekades att Jaktlagstiftningen uttryckligen medger att ljudreducerande anordningar får användas på jaktmedel, alltså står lagstiftningarna i konflikt med varandra.

Kammarrätten i Göteborg, dom av 2018-11-26 i mål 4747-18

Angående rättning av licensen och det villkor som står på den kom Kammarrätten fram till något helt annat än Förvaltningsrätten. Kammarrätten kunde inte se något annat än att det inskrivna är ett villkor. Och begäran om rättning ska tolkas som en begäran av omprövning enligt Förvaltningslagen §37 om villkoret är förenligt med Vapenlagen. Ärendet återförvisades till Polismyndigheten för omprövning.

Denna dom har vunnit laga kraft och Polismyndigheten har utfärdat en ny licens utan det "villkor" man tidigare hade skrivit.

Man måste tillstå att Kammarrätten i Göteborg har fullföljt sitt åtagande fullt ut. Man har inte bara läst en inlaga om rättelse från en enskild medborgare som inte har titeln "Jur Kand" i signaturen, utan man har också beaktat sin utredningsplikt och hjälpt till i Förvaltningslagens vindlande skrivningar. Det är betryggande med sådana domare och domstolar.

Slutsatsen är att ett villkor att ljuddämpare bara får användas till klass 1-2-bössor inte har lagstöd och en licens med ett sådant villkor kan ändras om man begär en omprövning enligt Förvaltningslagen § 37.

Faktum är att alla licenser som har annat villkor än om förvaring eller att vapen ska göras varaktigt obrukbart är felaktiga och kan ändras om man begär det. Men om man åberopar Förvaltningslagen § 37 ska man vara medveten om att hela beslutet om licens kan omprövas, inte bara det som begärs omprövat utan hela beslutet att bevilja licens. Till exempel har Polismyndigheten i många år skrivit in villkoret "Skott får ej avlossas" på licenser på samlingsvapen. Detta har inte lagstöd. Men om en begäran om omprövning görs kan detta resultera i att en icke tidsbegränsad licens på ett flerskotts enhandsvapen för samling omvandlas till en femårslicens. (Detta trots att förarbetena till femårslicenserna säger att femårsregeln endast ska gälla "vapen för skjutning" vilket således redan från början undantar samlingsvapen.)

Men det slutar inte här…ty polisaktivismen är djupt förankrad.

Den nya licensen kom med posten och nu var det gamla villkoret borta, men i stället hade licensen fått en kaliberbeteckning "Klass 1-2" (se separat artikel).

Följetongen fortsätter ....