Olaglig föreskrift och fel kaliber ...

 

I samband med en av SVF:s medlemmar överklagat Polismyndighetens beslut att skriva "Klass 1-2" som kaliber på en ljuddämpare uppdagades det att en föreskrift i FAP 551-3 inte har lagstöd.

Enligt Vapenförordningen 2 kap 6 § ska en ansökan innehålla vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber.

"Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist eller säte samt om vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber. En ansökan från en sammanslutning för jakt- eller målskytte ska också innehålla uppgift om den plats där vapnet ska förvaras, förvaringsutrymmets beskaffenhet och vem som är ansvarig för förvaringen samt till vilken auktoriserad sammanslutning som sammanslutningen är ansluten.

Avser ansökan ett visst bestämt vapen, ska dessutom överlåtarens eller upplåtarens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist och vapnets tillverkningsnummer anges i ansökan. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer ska annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, ska överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.

I ansökan ska det antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar anges. Ansökan ska också innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och vilka omständigheter sökanden åberopar till stöd för sin ansökan."

I Vapenförordningen 3 kap 2 § anges vad som ska stå på licensen:

"Bevis om tillstånd att inneha skjutvapen skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och om vapnet som anges i 2 kap. 6 § samt om tidsbegränsning eller villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen (1996:67).

Beviset skall vidare innehålla uppgift om för vilket ändamål ägaren är berättigad att inneha vapnet."

I FAP 553-1, 8 kap 4 § har Polismyndigheten skrivit, i form av en föreskrift som ju är lag, att även högsta ammunitionsklass ska anges på licensen.

"4 § Högsta ammunitionsklass, kaliber och patronhylsans längd ska anges i tillståndsbeviset för kulvapen. I förekommande fall ska kalibern anges i tum, exempel: .308. Finns det även en annan kaliberbeteckning, som t.ex. mm, ska denna anges inom parentes, exempel: (7,62 x 51 mm). Om det råder tveksamhet om ett vapens rätta kaliber, ska sökanden anmodas att förete ett intyg från en sakkunnig eller visa upp vapnet vid polismyndigheten."

En föreskrift får inte utvidga eller förminska en överordnad lag. I det här fallet har man utvidgat lagen.

Medlemmen har hos Förvaltningsrätten i Karlstad begärt att domstolen ska göra en så kallad lagprövning, dvs kontrollera om föreskriften stämmer med överordnad lag.

Domstolen ska också ta ställning till om Polismyndigheten har rätt att begränsa användandet av ljuddämpare till enbart vapen för ammunition i klass 1 och 2. Motiveringen är att Polismyndighetens föreskrift om ljuddämpare i Fap 551-3 begränsar användandet av jaktmedel i jakten.

Slutligen ska domstolen bekräfta att "Klass 1-2" inte är en kaliberangivelse och således inte får skrivas i fältet för "kaliber" i vapenlicensen.

Ammunitionsklass bestäms av Naturvårdsverket och gäller ammunitionen, inte vapnen. Om Naturvårdsverket ändrar sina gränser för de olika ammunitionsklasserna kan det bli begränsande att ha denna uppgift i licensen. Om en patron som idag är klass 2 uppgraderas av Naturvårdsverket till klass 1 får man inte jaga med klass 1-ammunition i den bössan om det står i licensen att vapnet har ammunitionsklass 2.

Självklart finns det inte något lagstöd för att ha dessa begränsningar på bössorna och det borde vara lagligt att jaga de djur som ammunitionen är godkänd för enligt Naturvårdsverket, oavsett i vilken bössa man stoppar in ammunitionen. Men vem skulle vilja chansa på att bli frikänd i domstol om det uppdagades? Och även om man nu blir frikänd i brottmål kommer Polismyndigheten att anse jägaren som en oansvarig person som inte ska få ha vapen. SVF har flera sådana fall där personer har följt lagen, blivit frikända i domstol men ändå fått sina licenser återkallade med motiveringen att de inte är lämpliga vapenägare.

Nu har inte vare sig medlemmen eller SVF några stora förhoppningar att Förvaltningsrätten i Karlstad ska gå på vår linje och säga att föreskriften inte får tillämpas. Erfarenheten har visat att denna domstol vänder ut-och-in på sig för att vara Polismyndigheten till lags. Se artikel i Vapenägaren 1-2019 om domstolars partiskhet.

Vapenägaren återkommer om utfallet i detta ärende.