Förslaget i korthet

 

Så här säger Regeringen inledningsvis om lagrådsremissens huvudsakliga innehåll:

"Regeringen föreslår de lagändringar som krävs för att genomföra 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv. Den svenska regleringen av skjutvapen och ammunition håller en internationellt sett hög skyddsnivå och uppfyller i många avseenden redan de krav som ställs i ändringsdirektivet. Det är dock nödvändigt att genomföra vissa ändringar i främst vapenlagstiftningen men även i krigsmateriellagstiftningen och lagen om brandfarliga och explosiva varor. Förslagen innebär bl.a. att kraven på märkning och registrering utökas, att vapenmäklarverksamhet regleras på samma sätt som vapenhandlarverksamhet, att löstagbara magasin av en viss storlek regleras i vapenlagen och att innehavstillstånd för vissa vapen som huvudregel ska tidsbegränsas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2019."

Men stämmer detta? Nej. SVF skrev brev 2019-02-18 till samtliga riksdagspartier och Justitiedepartementet.

Lagrådsremissen går betydligt längre än vad Ändringsdirektivet till EU:s Vapendirektiv stipulerar, bland annat vill man överföra vapen från kategori B till kategori A (= förbjudna vapen) utan eftertanke. EU:s Ändringsdirektiv säger att när ett B-vapen har ett stort magasin insatt är det ett A-vapen, annars är det fortfarande ett B-vapen. Vidare säger Ändringsdirektivet att ett vapen inte ska kategoriseras i A bara för att det kan användas med ett stort magasin, utan ska kategoriseras utifrån vilket magasin som verkligen används.

Det stora problemet med att vapen kategoriseras i gruppen A är att de då tillhör de förbjudna vapnen som bara med mycket speciella undantag får innehas och transporteras. Men den föreslagna formuleringen i lagrådsremissen kommer internationellt idrottsutbyte inom vissa skyttesporter att bli omöjliga, vilket inte var EU:s mening.

I lagrådsremissen framförs argument att alla ändringar i EU:s Vapendirektiv måste hamna inom vapenlagstiftningen. Detta är fel. Många av reglerna hör inte hemma där utan ska hänföras till annan lagstiftning som berör ISP (militär materiel), jaktlagstiftning eller MSB-Myndigheten (sprängämnen).

Lagrådsremissen har också med sig många åsikter som härstammar från Polismyndighetens rättsavdelning, åsikter som inte har stöd i nuvarande lag och tolkning av lagen. Regeringen påstår att "ett fast magasin utgör en integrerad del av vapnet och kan inte bytas till ett större utan att vapnet ändrar karaktär på ett sådant sätt att det inte längre omfattas av det aktuella vapentillståndet". Fel. Vapentillståndet innehåller inga uppgifter om magasin. Norrköpings Tingsrätt har i dom av 2015-09-17 i mål B 891-15 slagit fast att ett vapens funktion eller verkningsgrad inte ändrades vid byte av kolv så att vapnet inte skulle omfattas av tillståndet. Vilken typ och storlek av magasin som kan användas i vapen bestäms av kolvens utformning, därmed gäller detta också magasin. Ett halvautomatiskt vapen är fortfarande ett halvautomatiskt vapen vare sig det har ett löst eller fast magasin. Det är inte ovanligt att gamla vapen byggs om så att man byter kolven och ändrar från ett fast magasin till ett löstagbart.

Ändringsdirektivet har inget krav på att magasin ska licensbeläggas. Vi har i Sverige redan regler för magasinsstorlek inom jakten. (Man anar här att Regeringens rådgivare inom vapenområdet, som alla är hämtade från den polisiära sidan och tyvärr saknar objektivitet, inte har kunskap om jaktlagstiftningen.) Inget hindrar att regler för magasinsstorlek för målskjutning utformas på ett liknande sätt som för jakten.

Inom EU saknar man också kunskap om hur idrottsskytte är organiserat. Detta framgår av Artikel 6 där man kräver att en riksorganisation ska utfärda intyg över förhållanden som endast är kända på lokalplanet. Genom att kräva att en skyttegren ska vara internationellt erkänd förhindras varje form av "föreningsegna grenar" vilket står i strid med föreningsfriheten som är grundlagsfäst i svensk lagstiftning. De "föreningsegna grenarna" har varit en nagel i ögat på Polismyndigheten som dock förlorade stort i Högsta Förvaltningsdomstolen i mål 6806-18. Eftersom Polismyndighetens representanter utövade lobbyverksamhet i Bryssel inför utformandet av Ändringsdirektivet ser man att de har lyckats övertyga de mindre insatta EU-politikerna om en formulering som inte fungerar i verkligheten. Vi tvivlar på att det är EU:s mening att man vill omforma hur idrottsskytte är organiserat i medlemsländerna.

Det civila skyttet är av stor betydelse för Sveriges totalförsvar, nu när vi inte längre har ett generellt försvar att tala om. Att i onödan komplicera livet för landets civila skyttar står därför i strid med Riksdagens mål med ett totalförsvar. Vi vill erinra om den attityd som intogs av Tjeckiens ledning när man redan år 2017, då Ändringsdirektivet presenterades, deklarerade att alla landets civila skyttar utgjorde en del av landets totalförsvar och att man därför inte ämnade tillämpa EU:s Ändringsdirektiv på dessa. På samma sätt har man i Spaniens inrikesministerium deklarerat att man vill begränsa sig till att endast ändra några få punkter i lagstiftningen. Resten av förslaget återremitteras.

Majoriteten av remissinstanserna till Kazimir Åbergs utredning Ds 2018:1 var mycket kritiska till de slutsatser och förslag som utredningen kom fram med (endast Polismyndigheten och Tullverket var positiva). Tyvärr har Regeringen i lagrådsremissen valt att inte lyssna till dessa sakkunnigas utlåtanden.

Våra politiker behöver sätta sig in i betydelsen av lagrådsremissens förslag och lyssna till de sakkunniga inom skytte och jakt samt företrädare för vapenhandlare och marknad. De har inte, till skillnad från Regeringens "sakkunniga" från den polisiära sfären, en dold agenda.

Det är lätt att underskatta Regeringens "experters" inkompetensnivå i dessa frågor ...