Friad men förföljd ...

 

I Vapenägaren 1-2019 berättades om en medlem som blivit fälld för vapenbrott i tingsrätt på den mest underliga motivering man kan tänka sig.

Eftersom medlemmen och hans kamrater hade följt regelboken till punkt och pricka friades både han och övriga i hovrätten.

Men detta behagade inte Polismyndigheten. Man överklagade visserligen inte domen men man har ju andra metoder att ta till ...

Det första var att man återkallade hans licenser. Han blev ju dömd i första instansen, gubevars, och ingen rök utan eld ... huga huga, dessutom känner han ju en massa kriminella ...

Man kan vara bekant med en hel del folk som inte håller sig på rätt sida om lagen. Om bekantskap skulle diskvalificera någon för vapeninnehav, ja, då är automatiskt alla advokater, domare och domstolsledamöter plus rätt många inom poliskåren diskvalificerade eftersom de har bevisligen kontakt med ett klientel ur den undre världen.

Att känna någon är inte detsamma som att dela vederbörandes liv och värderingar. Man ska bli bedömd efter sitt eget leverne, inte efter den ytliga bekantskapskretsens. Medlemmen är en stabil familjefar och ett föredöme för både unga och vuxna. Han har också innehaft vapenlicens i ett antal år och det får man ju inte om man har kriminell belastning.

Självklart överklagades beslutet att återkalla hans licenser. Det fanns ju inget att lasta honom för, han blev helt friad i hovrätten.

Det ärendet ligger för närvarande i Förvaltningsrätten.

Men Polismyndigheten hade fler äss i rockärmen. Medlemmen hade ansökt om att få tillstånd att bli vapenreparatör. (Redan detta att man söker ett sådant tillstånd visar ju att man inte har skumma affärer - hade man det skulle man ju inte bry sig om att söka ett tillstånd och dra ljuset på sig...)

Så Polismyndigheten gav avslag på hans ansökan om att få bli officiell vapenreparatör. "Han kommer kanske att reparera åt de kriminella", var motiveringen.

Det visar att Polismyndigheten är ljusår från verkligheten. De kriminella har sina egna källor och anlitar inte en reparatör som måste ha vapenlicensen och skriva in vapnet i sin reparationsbok.

Men inte nog med det. Man har tydligen spaning på medlemmen. Han blev stoppad på motorväg med fru och sjukt barn i bilen, de hade nyss fått recept på medicin och skulle åka och hämta ut den. Agerande polismän hävdade att han var fälld för vapenbrott ... att han hade friats i hovrätten hade tydligen inte slagit igenom hos spaningsgruppen och medlemmens förklaring bara viftades bort.

Polismännen beordrade ut både honom och frun. Kvar satt det lilla sjuka barnet i en bil med alla dörrar öppna och minusgrader ute. Det är att utsätta ett litet oskyldigt barn för hälsorisker. Har polismän inga egna barn?

Händelsen polisanmäldes direkt av SVF men hittills har ingen reaktion märkts. Och med all säkerhet kommer det om en tid ett besked att anmälan är nedlagd - brott kan ej styrkas. Nej, det har SVF inte heller påstått men en reprimand till poliserna på fältet och en ursäkt till familjen vore inte för mycket begärt.

Plus att man behöver se över de interna rutinerna så att även fotfolket på fältet uppdateras med domstolsbeslut.