ECHA får mothugg ...

 

I Vapenägaren 1-2019 berättades om ECHA:s angrepp på bly för ammunition och fiskesänken.

ECHA (European Chemicals Agency) är den europeiska kemikaliemyndigheten som ska genomföra EU:s kemikalielagstiftning.

Den skrivelse man presenterade fyllde inte kraven på ett vetenskapligt arbete. Den var full av antaganden och icke bevisade hypoteser.

Vid ett möte med AFEMS (Association of European Manufacturers of Sporting Ammunition) i Las Vegas i januari presenterade Svenskt Forum ett arbetsdokument framtaget av Christer Holmgren som mottogs med stort jubel. Vapenägaren saxar ur dokumentet:

Frågan är både i Sverige och EU politiskt färgad av tanken att åstadkomma en "giftfri" miljö. KEMI påstod redan på 1990-talet att "bly sprids i naturen främst av blyhagel och bensin". Avveckling av blybensin fick effekten att blyblodhalten i människor sjönk dramatiskt.

Människan har handskats med bly i 6000 år. Det är världens femte mest använda metall. Bly är dessutom ett grundämne och sista stadiet i uranklyvningskedjan. Bly nybildas konstant i naturen.

Metalliskt bly finns inte bara i ammunition och sänken utan inte minst i miljontals ton av blymantlade el- och telekablar i mark. Det är inte vattenlösligt eller bio-upptagbart. Undersökningar visar att bly från kulfång på skjutbanor inte i nämnvärd grad läcker till mark eller grundvatten.

Icke-metalliskt bly finns i en rad blyföreningar som används inom industrin för framställning av konsumtionsvaror och elektroniska produkter. Det förekommer i luftburna industriutsläpp och i tillsatsmedel som inte syns. Detta sprids till alla delar av samhället på ett okontrollerat vis.

Det finns mycket desinformation runt bly men akut blyförgiftning är inte särskilt vanligt och blyammunition utgör definitivt inget allmänt hot mot folkhälsan.

Den befolkningsökning världen har, trots mängder av oorganiska blyföreningar, visar att dessa inte kunnat påverka reproduktionsförmågan hos människor.

Organiska blyföreningar i bensin (tetraethyl och tetraalkydbly) är mycket giftiga och upptas även direkt genom huden. Dessa blyföreningar förbjöds i EU först 2002.

Det finns ofantligt många giftiga och miljöfarliga kemiska substanser som människor, djur och miljö hela tiden exponeras emot. PCB var en av dessa. Sedan 1998 är alla produkter som innehåller PCB förbjudna i Sverige.

PCB och DDT har haft och har fortfarande stor påverkan på miljön. Isotopkvotberäkningar i Norge visade att endast enstaka fall av bly i örn kunde misstänkas hänföras till ammunitionsbly.

Massdöd bland fåglar, t.ex. ejdrar, har visat sig bero på brist på vitamin B1 som kommer bland annat från blåmusslor. Men dessa är beroende av blåstång som i sin tur är nästan helt försvunnen på grund av övergödning och utsläpp från pappersindustrin. Detta är en betydligt större miljöfara än metalliskt bly.

I varje hektar mark i Sverige finns i genomsnitt ca 230 kg bly som naturligt blymineral i moränmark. Lägg till detta atmosfäriskt nedfall ända från den romerska bronsåldern och minst 700 ton organiska blyföreningar som släpptes ut innan förbudet mot tetraalkydbly kom.

Under första världskriget avlossades ca 50 miljarder patroner, under andra världskriget minst lika många. Det betyder minst en miljon ton bly. Plus allt som avlossats under föregående 300 år av stridigheter. De flesta kulorna ligger i mark som brukas utan att någon forskare fäst något avseende vid detta ur miljösynpunkt. Jämför detta med den blygsamma mängd bly från jaktammunition som sprids i naturen ...

ECHA gör inte skillnad på metalliskt och biotillgängligt bly. De förra är inte vattenlösliga vilket de senare är. Är det okunnighet???

Alla gränsvärden för bly i födoämnen som publicerats är inte metalliskt bly utan biotillgängliga blyjoner. Ändå hävdas att kött från vilt som kan innehåll metalliska blyfragment i sin helhet skulle vara biotillgängligt vilket är felaktigt.

Vid normal slakt och skottrensning avlägsnas huvuddelen av det metalliska blyet. De mikroskopiska fragment som kan bli kvar i vävnaden utgör inget stort problem.

Många undersökningar har försökt bevisa att kött från vilt skjutet med blyammunition utgör hälsorisk. Men förgäves, enligt vetenskaplig undersökning bidrar det endast med ca 0,12% av den totala exponeringen. Svensk konsumtion av viltkött är dessutom låg, även i jägarhushåll.

Olika kosttillskott och naturpreparat kan innehålla extremt höga halter av biotillgängligt bly som orsakat flera svåra fall av akut blyförgiftning.

Kött från nötboskap får innehålla 0,1 mg per kilo och det är inte i metallisk form utan direkt biotillgängligt bly i jonform.

Tyska vildsvin uppges innehålla relativt mycket bly. De får i sig mycket jord i fodersöket och djur som lever i närheten av industriområden där blynivån i övre markskiktet är hög kan lätt få i sig stora mängder bly med fodret.

Det förekommer ingen större forskningsaktivitet om blyexponering hos vilda däggdjur och fåglar som lever i områden där man vet att det finns industrirelaterade blykontamineringar där djuren har sitt fodersök. Sådan forskning behövs för att ge verklighetsförankring. Idag fokuserar man ensidigt på blyamunition som enda rimliga orsaken till mängder av problem.

1997 påstods att det uppmätts 19300 mg bly per kilo i vildsvinskött. Det är 19,3 gram per kilo. Ett vildsvin som levande väger 48 kg och har ett köttvikt på 17 kg måste då vara kontaminerat med allt metalliskt bly från 54 kulor i kaliber 6,5x55. Siffrorna är uppenbart orimliga men har okritiskt anammats som argument emot blyammunition.

ECHAs rapport uppfattas i Svenskt Forums yttrande som en övergripande partsinlaga efter decennier av diskussioner med en klar avsikt att utan hänsyn till vare sig vapen- eller ammunitionstekniska aspekter och anknuten lagstiftning verka för ett förbud mot användningen av blyammunition för jakt och idrottsskytte.

Huvuddelen av studier och rapporter som används för att styrka behov av ett förbud kan betraktas som beställningsarbeten till studenter som söker efter uppdrag där de kan få finansiellt stöd av miljö- och djurrättsorganisationer utan krav på faktamässig saklighet.

Det anses inte finnas någon säker lägsta nivå för blyintag. Men det finns heller inga restriktioner för tobaksrökning och alkoholkonsumtion som båda skördar miljontals dödsoffer och kostar enorma summor för samhället. Alkohol är i motsats till bly ett akut dödligt nervgift vilket man ska hålla i minnet när man diskuterar förbud mot ammunitionsbly.

Den svenska jaktlagstiftningen kräver att djur inte ska utsättas för onödigt lidande och människor och egendom ska inte utsättas för fara.

Expanderande blykulor har mindre rikoschettrisk än monometallkulor av koppar eller mässing.

Om bly förbjuds och krav ställs på användning av t.ex. kopparkulor kan staten bli ansvarig för skador.

Stålhagel har högre rikoschettrisk än bly. Det finns tvingande regler om varningstext på förpackningarna. Det borde tillverkarna av monometallkulor ta efter.

Dagens kulvapen kan ha räffelstigning som inte passar för monometallkulor. Kopparkulor måste ofta göras längre än en blykula med samma vikt eftersom de har lägre specifik vikt. Detta kan medföra att kulan blir dåligt stabiliserad och välter i anslaget. Kulor av kopparlegeringar expanderar dåligt. Tyska yrkesjägarförbundet genomförde en undersökning men den avbröts då de ansåg det oetiskt att skjuta på djur med kulor som förlängde flyktsträckorna högst avsevärt.

En generell övergång till kopparkulor kommer att öka utsläppet av lättrörliga och mycket akvatiskt giftiga kopparsalter (lösliga i vatten) från amunition med minst 60% med på sikt oöverskådliga miljökonsekvenser. Vem och vilka grupperingar i samhället är beredda att efter några decennier fullt ut ta på sig det ansvaret?

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Christer Holmgren är en välkänd vapenskribent, jägare och skytt som har studerat bly i ca 40 års tid.

Det var hans och Bengt Johanssons (m) arbete som ledde till att Riksdagen underkände KEMI:s (Kemikalieinspektionens) förra försök att få blyprojektiler till ammunition klassade som en akut miljöfara som måste förbjudas.

Det finns idag inga kulor som kan ersätta bly eftersom inget annat material (utom möjligen guld) har den specifika vikt och elasticitet som blyet har.

Majoriteten av dagens vapen är tillverkade för blyprojektiler och är i de flesta fall inte lämpliga att använda med annan typ av projektil.

Jaktlagstiftningen i de flesta EU-länder kräver att ammunition måste uppfylla vissa tekniska krav för att inte orsaka bytesdjuren onödigt lidande. Hur en generell övergång till kopparkulor skulle påverka gällande nationella regler är för närvarande helt oklart.

Det som saknas i dagens debatt är sans och balans, säger Christer Holmgren. Man måste se bly i rätt perspektiv, i jämförelse med alla andra icke kontrollerade och mycket farligare substanser som finns i dagens miljö. Men miljöaktivisterna vågar inte ge sig på storindustrin, den har pengar och muskler. Så länge alla vapenintressenter är splittrade klarar miljörörelsen av att köra över oss med osakliga och känsloladdade argument som okritiskt sväljes av våra tyvärr i ämnet synnerligen okunniga politiker - på alla nivåer.