Skanåkers krönika: Är skytte en idrott eller ej?


Sveriges skyttar har sedan årtionden blivit vana att betraktas med misstro. Dom vill ju ha vapen, huga huga, sådant är ju farliga saker ....

Man minns med nostalgi situationen under hela 1900-talet, på den tiden när Sverige var en stor skyttenation som skördade medaljer på den internationella arenan. Detta var långt innan vi fick krav på förvaring i godkända säkerhetsskåp. Även då var det tal om en begränsning i form av en målskyttegarderob. Förbunden sade som vanligt inte ett ljud men skyttarna gick samman och uppvaktade politikerna och förklarade att det fanns ett 50-tal olika skyttegrenar i landet och om man skulle skapa en vapengarderob för målskytte fick man tänka på att alla dessa skulle rymmas däri. Detta ledde till att politikerna mycket snabbt spolade idén med en vapengarderob för målskytte.

Men alltsedan vapengarderoben för jakt infördes (ett försök att motverka Polismyndighetens inskränkande idéer om en jägares behov av vapen i stället för att uppfostra Polismyndigheten) har Polismyndigheten strävat efter att få till stånd en liknande begränsning för målskyttar. I en utredning kom man med förslaget att en målskyttegarderob skulle omfatta 6 vapen. Vid ett möte med riksdagsmän förklarade då skytterörelsens representanter att den som var aktiv enbart i det förbundets grenar hade behov av 16 vapen så en skyttegarderob borde åtminstone få omfatta 10 vapen, dvs det som man menade fick förvaras i ett godkänt säkerhetsskåp. Detta visade att skytterörelsen inte stod på egna ben och hävdade att våra vapen är idrottsredskap och att det inte existerar någon lagbegränsning om hur många vapen en privatperson får ha i sitt godkända säkerhetsskåp.

Rätteligen skulle skytterörelsens representanter ha stått upp för skyttarna och hävdat att var och en skulle ha rätt att få inneha de vapen han hade behov av eller som behövdes för att kunna delta i förbundets mästerskap, utan något förmynderligt antalstänkande. Det är ju inte våra vapen som används för de kriminellas uppgörelser på storstädernas gator och torg. Det är inte heller våra vapen som stjäls och begagnas av de kriminella (detta har visats i vetenskapliga utredningar). De kriminella har helt andra leverantörer av vapen än vi laglydiga. Sedan vi fick lagkrav om förvaring i godkända säkerhetsskåp har också risken för stöld minskat betydligt.

Idrott ska vara till för alla och varje idrottare ska kunna delta på sina villkor.

Idrott ska inte styras av myndigheter. Det ska inte skrivas in i lagtext hur pass aktiv en idrottare måste vara för att få räknas som aktiv idrottare. Aktiv och aktivitet är inte samma sak. Detta gäller både inom idrotten och inom alla andra företeelser i civilsamhället.

Vi har länge stillatigande accepterat att regeras av en myndighet. Vi har också stillatigande accepterat att våra företrädare inte företräder oss utan låter sig styras av en myndighet. Det måste vi ändra på!

Hälsningar
Ragnar Skanåker