Skanåkers krönika: Hotet kryper närmare ...


Det har blivit många reaktioner på den Åbergska utredningen hur EU:s Ändringsdirektiv till Vapendirektivet ska inkorporeras i svensk lagstiftning. Alla remissinstanser har kanske inte skickat in något svar (särskilt bland kommuner var det magert) men de som har skickat in sina synpunkter har genomgående varit kritiska, ja, med undantag för Polismyndigheten, naturligtvis, som alltid applåderar alla föreslagna inskränkningar för landets legala vapenägare ...

Att motverka sport är inte förenligt med svensk tradition. Skytte är internationellt sett den största individuella sporten - endast lagsporter som fotboll och ishockey har fler utövare. Förslagen hindrar sportsligt utbyte mellan länderna. Det internationella skyttet snarare stärker än underminerar de fredliga banden mellan folk, till skillnad från banditerna som skjuter på varandra ...

Rekordmånga skyttar, jägare och samlare har dessutom skickat in sina synpunkter och det är särskilt värdefullt. Många har använt en färdigformulerad text som utformats av SVF eller någon annan organisation. Detta visar att om de i grunden saktmodiga innevånarna i detta land får lite hjälp på traven i form av färdiga argument är de inte sena att utnyttja möjligheten att protestera emot ogenomtänkta dumheter.

Det stora gensvaret visar också att detta inte är en fråga som kan viftas bort utan vidare. Den engagerar många, både organisationer och vanliga enkla medborgare. Skytte tillhör ju de stora enskilda idrottsgrenarna i landet och jakten har urminnes rötter i den svenska folksjälen. Att jaga laglydiga svenskar på grund av att Mellanösterns konflikter har spridits till våra breddgrader är inte en lösning på problemet. Men det är en surdeg som inga politiker vågar ta tag i, då är man inte politiskt korrekt. Att man däremot av den stora väljarkåren i så fall skulle uppfattas som ärlig och handlingskraftig undgår dessa politiker vars enda ambition tycks vara att hålla sig kvar vid maktens köttgrytor.

Främst har reaktionerna gått emot ambitionen att helt ta död på en framgångsrik skyttegren där de svenska skyttarna har kunnat hävda sig internationellt. Det har inte framskymtat att något annat EU-land skulle vara berett att vidta liknande åtgärder emot en specifik skyttegren. Men Sverige ska ju alltid vara bäst i klassen så ur den synvinkeln är det inte förvånande att förslaget till inkorporering i svensk lagstiftning går längre än vad till och med EU:s hårt kritiserade Ändringsdirektiv går.

Då ska vi samtidigt hålla i minnet att det ursprungliga utkastet från EU var långt värre. Men svenska parlamentariker lyckades motarbeta svensk anti-vapen-lobbyism (styrd av Polismyndigheten) i Bryssel så att de värsta tokigheterna slipades av innan det slutliga förslaget presenterades i november 2017.

Det som samtidigt gör en vanlig medborgare bedrövad är att det inte lyfts ett finger för att bekämpa det verkliga problemet, de illegala vapnen.

Vi behöver alla bli tydligare med vad vi förväntar oss av våra högt avlönade politiker. Man motverkar inte kriminalitet genom att dra åt tumskruvarna på de redan laglydiga. Man måste se till var problemet ligger och åtgärda dess orsaker där.

Innan valet i höst vill Regeringen ha klubbat igenom lagändringarna. När dessa väl är tagna är chansen minimal att de rivs upp, inte ens om det blir ett regimskifte. Därför gäller det att mota Olle i grind och argumentera för det som dåvarande inrikesminister Ygeman sade i uppdraget till Åberg: Ändra så lite som möjligt!

Hälsningar
Ragnar Skanåker