Skanåkers krönika: Ännu mer pinnjakt ...

 

Man brukar säga att det var bättre förr, många gånger kallas det för nostalgi. En gång i tiden höll vi på med skytte. Vi sökte och fick våra licenser, vi var på god fot med den lokala polisen. Det var bara att knalla upp till polisstationen och förklara varför vi behövde en ny pang. Vi var ju hedervärda medborgare som lokalpolisen kände väl. Sedan sköt vi så mycket vi någonsin hade möjlighet till. Framgångarna ökade, medaljskörden växte och livet var härligt.

Sedan hårdnade tillvaron. Vi fick allt fler krav på oss att överhuvudtaget motivera varför vi ville ha skjutvapen. Polisen blev en främling som gömde sig bakom luddiga paragrafer. Successivt infördes regler att vi måste visa och bevisa in absurdum att vi var aktiva skyttar. Under en tid var det till och med så höga krav på tävlingsdeltagande att inte ens en Europamästare kunde matcha det.

Allt utvecklades till ren anarki, man var godtyckligt utlämnad till myndighetspersoner som inte hade en susning om vad skytte är, som inte visste vad som var fram eller bak på en bössa. Men makt hade de …

Till slut tröttnade även våra politiker på detta okontrollerade godtycke och tog myndigheten i örat och krävde en formalisering av aktivitetskravet. Det får vara någon måtta på idiotin …

Och reglerna kom. Krav på loggbok, hur ska man annars kunna visa att man är aktiv? En del som krav i paragrafer, andra som luddiga allmänna råd. Vi fogade oss snällt och skrev upp våra närvarotillfällen.

Men med EU:s senaste vapendirektivsändring blir det ännu mer administration att hålla reda på. Licens på magasin och trycken. Hur många magasin behöver jag, hur ska jag bevisa det? Måste jag ha en särskild loggbok till detta? Och vem ska signera den? Skjutledaren? Hur ser han vilka magasin jag använder? Byta trycket på pangen blir en en mardröm ty reparatören får inte ha reservtrycken hemma (nya regler).

Långbössor för skytte har hittills fått leva som på den gamla goda tiden. Men slut på den friden, nu kommer det för dem också, åtminstone för halvautomater. Nu blir det femårslicenser, aktivitetskrav och kompetenskrav, loggböcker även för dessa. Precis som för enhandsvapen. Ska gevärsskyttarna gå igenom samma besvär som pistolskyttarna har haft eller har politikerna lärt sig och ställer krav på Polismyndigheten från början?

Ungdomar som inte är födda i skyttefamiljer och inte har andra vapenägare i sin närhet får vänta tills 18-årsdagen innan de kan få en egen bössa att utveckla talangen med. Vad har historien lärt oss, ska genetiken sättas före talang ? Sådana idéer dog 1945 men historien upprepar sig visst.

Vad kan bli nästa steg? En skåra i jaktbössans kolv för varje nedlagt byte? Ska en samlare också ha loggbok? Ja, det låter som en utopi. Men det kan bli verklighet om några år.

Glädjen i sporten går förlorad när vi mera måste bråka med idioter i myndighetsställning än att vara på skjutbanan. Våra organisationer rör inte en fena. "Ändringarna berör inte oss."

Kanske inte idag. Men det kommer en morgondag. Om vi och vår sport finns kvar då.

Hälsningar
Ragnar Skanåker