Skanåkers krönika: På allmän plats ...

 

På den gamla goda tiden var det inget konstigt i att se en man på lättviktare med en bössa på ryggen. Man reagerade inte heller över skottljud i närheten. Det var inget konstigt i att ha pistolen med till jobbet och tillbringa lunchrasten på skjutbanan. Arbetskamraterna frågade mer om sportsliga framgångar än lagregler.

Men det allmänna politiska klimatet hårdnade i takt med att vi fick in en mängd icke laglydiga individer som använde illegala vapen som övertalningsmedel sinsemellan. I lilla lugna Sverige blev vi tagna på sängen: "Det är ju som ur en gangsterfilm från 30-talets Amerika".

Man kan inte jämföra Sverige och USA; vi har helt olika grundkonstitution. I USA är det en rättighet att ha vapen, i Sverige är det ett medborgerligt förtroende.

1988 fick vi förbud mot kniv på allmän plats. Detta sedan en del skolungdomar hade försökt strimla varandra i sina interna uppgörelser. Självfallet kan sådant inte tolereras så ett generellt knivförbud på allmän plats infördes.

Mer än 10 år senare, år 1999, kom man fram till att det borde finnas ett förbud mot skjutvapen på allmän plats också eftersom det fanns en liten lucka i lagen. Det fanns ju visserligen redan förbud mot illegala vapen men någon tokig legalvapenägare kunde kanske tänkas medföra en pistol till en rockkonsert ... Så våra lagstiftare, som tyvärr inte vet särskilt mycket om skjutvapen, kopierade av det som stod i Knivlagen rakt av. Utan att inse att det är en viss skillnad på skjutvapen och knivar.

I cirka 10 år var det lugnt ändå. Sedan eskalerade det illegala gangstervåldet och de kriminella hade sina uppgörelser på gator och på restauranger. Ett 70-tal incidenter per år blev vardagsmat. Naturligtvis med illegala vapen ...

Som alltid slår busets agerande tillbaka på de laglydiga. Så nu har det aktualiserats hur detta förbud mot vapen på allmän plats ska tolkas. Från början tänkte man ju att den som kan visa upp en licens och har ett godtagbart skäl att ha med sig vapnet inte skulle ha några problem. Texten i propositionen tydde också på detta.

Men ack nej. Tingsrätten flummade runt ett tag och tyckte sedan att vapen på allmän plats absolut inte var acceptabelt, oavsett omständigheterna.

Ska man då ta konsekvenserna av ett sådant domslut innebär det slutet för allt skytte. Vi kan ju inte förflytta oss från hemmet till skjutbanan utan att passera allmän plats. Vi kan inte besöka en handlare och hämta hem ett vapen utan att passera allmän plats. Vi kan absolut inte nyttja offentliga samfärdsmedel heller ... Vi kan inte få fram någon ny internationell skytt om vi inte ens kan ta oss till skjutbanorna ...

Polismyndigheten har regler för transport av vapen. Men dessa regler är inte värda papperet de är skrivna på. Det är bara en regel som är användbar: ha alltid vapnet under uppsikt. Oavsett var du är. Då finns det ingen risk att någon obehörig kan komma åt det.

Men då kan du inte heller förflytta dig i det offentliga rummet, dvs på allmän plats. Du kan inte stanna och ta en bit mat på vägen till en skyttetävling. Långresor till SM blir ett minne blott, endast folk från närområdet kan delta. Om de kan ta sig dit utan att passera allmän plats.

Detta är exempel på tokig lagstiftning där man inte har insett konsekvensen av de lagar man stiftar. Detta trots att det inte var tänkt så, om man får tro förarbetena.

Vilken annan idrott skulle acceptera att beläggas med ett förbud mot utövande? Trots att inget sådant förbud finns?

Här måste både skyttar och organisationer agera samfällt. Vett och sans måste återigen börja tillämpas även när det gäller sådana idrottsredskap som skjutvapen. Annars har vi inte lagstiftning utan hysteri.

Hälsningar
Ragnar Skanåker