Skanåkers krönika: Idrott = "pinnjakt"?


Långt om länge kom den väntade ändringen till Fap 551-3 som skulle råda bot på det stora godtycke som rått sedan november 2010 när det gäller förnyelse av femårslicenser. Den gick på remiss vid nyår men har dröjt ända tills nu - tydligen har andra saker prioriterats före att råda bot på godtyckliga lagtolkningar.

Men blev vi så mycket klokare efter att ha läst igenom aktstycket? Njaeeee ....

För att något ska bli verkningsfullt måste det skrivas som föreskrift, dvs lag. Det går inte att skriva något som ett allmänt råd och sedan förvänta sig att detta allmänna råd ska ha samma juridiska tyngd som en lagparagraf. I varje fall inte i den stora världen utanför Polismyndighetens högkvarter.

Så eftersom hälften kom som lagparagraf och hälften som allmänna råd kan vi även fortsättningsvis förvänta oss att vissa polismyndigheter tar de allmänna råden med en klackspark och fortsätter med sina landskapslagar och kräver in högvis med bevis på aktivitet. Om detta sedan får stöd av förvaltningsdomstolarna är en annan fråga men domstolarnas förmåga att skilja på lag och allmänna råd har visat sig vara inte särskilt välutvecklad ...

Det som nu gäller är att visa sig aktiv. Ren pinnjakt, således. Se till att få så mycket dokumentation som möjligt på din aktivitet. Skriv upp dig i loggboken varje gång du är på banan, även om det är på annan tid än den ordinarie ledarledda träningstiden, och om du gillar att tävla så se till att du får med dig en resultatlista från varje tävling.

För även om man har smugit in en Brask-lapp att det i princip ska räcka med föreningsintyget så behöver man inte ha någon kristallkula för att förutspå att det ändå kommer att ställas krav på bevis på aktivitet. Misstron mot föreningsfunktionärer som skriver under föreningsintyg och intygar aktivitet tycks vara grundmurad och har egentligen sin rot i att en förening i Stockholm för länge sedan skrev ut "kompisintyg" till sina medlemmar. Den klubben finns inte längre.

Detta med att jaga aktivitet har inget med skytte som idrott att göra. Det räcker ju att man har avlossat ett par skott med vart och ett av sina vapen för att kunna tillgodoräkna sig flera aktiviteter vid samma tillfälle. Hur man träffar blir då av underordnad betydelse, det är "pinnen" som räknas.

Är det dithän vår idrott ska utvecklas? Ska vi acceptera att oförstående byråkrater sätter upp regler för hur vi ska använda våra idrottsredskap?

Nej. Vi måste kräva av våra organisationer att de står upp för skytte som idrott och att den idrottsliga prestationen är viktigare än "pinnjakten".

Vi måste också kräva att våra myndigheter respekterar de demokratiska spelreglerna. Har man skickat ut en remiss med en viss nivå på kraven får man inte sedan godtyckligt och utan stöd från remissinstanserna höja nivån på sina krav när man skriver den slutgiltiga lagtexten (eller som i detta fall sina allmänna råd). Då har man inte följt det som sades i uppdraget, att man "i samråd med skytteorganisationerna" skulle slå fast nivåer för aktivitet.

Så kräv av ditt förbund att man står upp för skyttesporten. Att man motsätter sig myndighetsdiktatur. Det går att få regler ändrade, det såg vi senast när det gällde minimipiplängder där myndigheten fick ändra sig från 2 3/4 till 2,5 tum som minimipiplängd (trots att man saknar kompetens för att bedöma piplängdens betydelse för skyttet ...).

Hälsningar
Ragnar Skanåker