Skanåkers krönika: Påtvingad aktivitet?

 

Ja, go’vänner, nu är det inte längre våra personliga intressen som ska styra vad vi gillar att skjuta med, nu vill storpappa i form av Polismyndigheten bestämma hur många gånger vi ska använda våra vapen per månad under en viss tid för att anses aktiva.

Redan om man tittar på det grundläggande aktivitetskravet i en föreskrift som är tvingande lag finner man att en skytt krävs på i genomsnitt minst 2 organiserade (d.v.s. föreningsledda) aktiviteter per månad i 9 månader. Hur han ska få ihop detta på en 6-månaderssäsong, tja, det är ju hans problem ... eller hur ?

Behöver han ett dubblettvapen sägs det i ett allmänt råd att han dessutom bör ha varit med i minst 3 externa tävlingar under dessa 9 månader i dubblettvapnets klass. Detta trots att det inte finns något tävlingskrav.

Med detta resonemang får man intrycket av att Polismyndigheten gör sitt bästa för att reducera skyttarnas vapeninnehav till 1-2 vapen. Om inte detta är att försvåra för seriösa skyttar att utöva sin hobby så vet då inte jag ...

Med en sådan pyramidal okunnighet om idrottsverksamhet i allmänhet och skytte i synnerhet är det inte att förvånas över att Polismyndigheten både vill tvinga oss att tävla (vilket inte har lagstöd i någon idrott) och vill tvinga oss att ta ut våra vapen på skjutbanorna ett visst antal gånger under en given period. Annars är vi inte aktiva.

Gud nåde den som missar att ta med sig ett av sina vapen det stipulerade antalet gånger. Då kan han inte räkna med att få förnyad licens när han söker om efter en femårsperiod.

Jo, kanske, om han säljer det vapen han inte har varit "tillräckligt aktiv" med, då kanske Polismyndigheten kan bevekas till att bevilja en ny licens på det omsökta vapnet. Även om det handlar om vapen för helt olika skyttegrenar som inte har ett dugg med varandra att göra.

Att man är olika aktiv med olika vapen för skilda skyttegrenar är också okänt för Polismyndigheten. Trots att det har påpekats, senast i en vapenlagsutredning 2013.

Grundtanken med att fastställa en miniminivå är kanske god. Mönstret förmodas leda till enhetlig handläggning över hela landet och det är behövligt eftersom bl.a. Väst-ra Götaland och Norrland kör med landskapslagar och nekar förnyade licenser på godtyckliga grunder.

Man kan tycka att nu när alla ingår i en enda myndighet skulle denna myndighets ledning kunna sätta ner foten och ta lokalavdelningarna i örat. Men så verkar inte vara fallet, det verkar överhuvudtaget inte ha gått ut några direktiv från centrala ledningen att man på lokalplanet ska följa lagstiftningen och inte hitta på egna regler.

Man märker ute i landet att när någon säger att han eller hon tillhör Västra Götaland eller Norrland tittar övriga skyttar medlidsamt på honom/henne. Särskilt dessa båda områden har blivit en visa i folkmun.

Det är fel när en idrott ska styras av myndigheters klåfingrighet. Idrott är något mycket positivt som tillför sina utövare goda livskvaliteter. Skytte som idrott är också fostrande såtillvida att man lär sig ordning, säkerhetstänkande och hänsyn. Dessutom bidrar skytte starkt till att öka laglydigheten i landet. Den som inte följer lagarna riskerar ju att få sina vapenlicenser återkallade och det vore värre straff än allt annat ...

Vi måste slå vakt om vår idrott! Om den myndighet som ska styra över våra idrottsredskap har så lite kunskap och vilja till förståelse är det dags att byta ut myndigheten!

Hälsningar
Ragnar Skanåker