Skanåkers krönika: Avväpningsraseri?..

 

Detta med att alla landets olika självständiga polismyndigheter har blivit en enda myndighet verkar inte ha haft något genomslag ännu in real life. Man kör lokalt på i sina invanda hjulspår, även i sådana fall där man för länge sedan har spårat ur ...

Vad gör man då uppe i högsta ledningen i Stockholm för de olika rättsavdelningarna i de sju regionerna? Har man gått ut med riktlinjer hur vapenärenden ska handläggas och hur lagen ska tolkas vid tveksamheter eller har man prioriterat andra arbetsuppgifter?

En av grundsatserna inför denna stora omläggning av svenskt polisväsende var att man skulle få lika behandling i hela riket. Det skulle inte längre vara avgörande var i landet man bodde. Tanken är ju vacker, men det har ännu så länge stannat vid denna vackra tanke. Någon omsättning i praktiken verkar den inte ha fått.

Vapenhandlarna rasar i fackpressen och riktar klagomål till Riksdagen så att ett par riksdagsledamöter har tagit upp frågan om de långa handläggningstiderna. Som vanligt jamsar de ansvariga politikerna och hänvisar till syftet med omläggningen till en polismyndighet men några konkreta lösningar ser man inte.

Denna totala handlingsförlamning har lett till att vissa polismyndigheter lokalt kan köra på i sitt avväpningsraseri riktat emot idrottsskyttar. Utan lagstöd underkänner man bevis på aktivitet (bevis som man överhuvudtaget inte har lagstöd för att kräva) och avslår ansökningar om förnyade femårslicenser på målskjutningsvapen. Helt generöst erbjuder man vapenägaren att få lämna in dessa vapen för skrotning (ja i vissa lägen till och med kräver man att vapenägaren lämnar in vapnen för skrotning trots att detta inte har lagstöd) och att detta innebär en stor förlust för den enskilde medborgaren struntar man fullständigt i. Vore det annan egendom än just vapen skulle man säkerligen tassa fram lite försiktigare och akta sig för att kräva något som inte har lagstöd. Men vapen är ett laddad begrepp så där tror man sig ha möjligheter att agera fritt.

Tror de på fullt allvar att de gör en samhällsnyttig insats med detta sitt avväpningsraseri?

Tror de att det blir lugnare på storstadens gator och torg och att de illegala vapenägarna kommer att sluta skjuta vilt på sina skumma antagonister?

Tror de att det kommer att finnas färre illegala vapen i landet om man skrotar allt fler av de legala vapnen?

Vad är det som driver dessa polismyndigheter att närapå gå över lik för att få lägga vantarna på legala vapen och skicka dem för skrotning?

Vad kostar hela denna cirkus för skattebetalarna och vad får skattebetalarna i gengäld?

Är det någon som tvivlar på att polismyndigheter har en egen agenda som går ut på att eliminera så många legala vapen som möjligt - eftersom man inte klarar av att eliminera de illegala vapnen?

Hälsningar
Ragnar Skanåker