Professorn om allmänna råd

 

I Vapenägaren 4-2012 fanns en artikel om de uttalanden som Robert Påhlsson, professor i juridik vid Göteborgs Universitet, hade gjort redan 2004. Han var mycket kritisk till allmänna råd annat än som tolkningshjälp. "Råden ska endast vara en tolkning av lagen. Enligt Regeringsformen får polismyndigheter bara fatta beslut med föreskrifter (= lag), inte råd, som grund."

Professorn sade: "Innebörden av denna bestämmelse kan allmänt sägas vara att offentliga organs maktutövning, även riksdagens, är bundna av lagarna. Lagrummet är ett uttryck för legalitetsprincipen. Denna upprätthålls bl.a. genom förbudet i regeringsformen 11;14 för offentliga organ att tillämpa olaglig föreskrift."

Professorn ansåg att det inte var fel att sträva efter en enhetlig behandling av ärenden i hela landet. Men att försöka styra praxis med hjälp av ej verklighetsförankrade allmänna råd är inte att följa lagen.

Professorn menade att sådana råd är "kvasibindande råd". Man har då fått ett läge att "en rättsregel" har skapats av annan än lagstiftaren.

Inte bara myndigheter ska hålla sig till lagarna, även våra domstolar ska respektera lagarna. Detta sker inte alltid. SVF har otaliga exempel på där domstolarna har följt allmänna råd och "tyckt" att det borde vara så. Det innebär således att riktade allmänna råd med grundsyftet att eliminera så många vapen som möjligt i samhället (av de legala, de illegala följer ju inga lagar) vinner genomslagskraft i form av domstolspraxis.

Det är precis detta som har skett, särskilt i Västra Götaland som varit föregångslän inom trenden. Eftersom polismyndighetens avslagsbeslut grundat på allmänna råd och eget tyckande i 99 fall av 100 accepterats urskillningslöst av förvaltningsrätten har domstolen därigenom skapat en praxis som inte har stöd i lagstiftningen.

Tyvärr har denna inställning spridit sig högre upp i domstolshierarkin. Man kunde förvänta sig att i en kammarrätt där det sitter enbart jurister (i motsats till förvaltningsrätten där det finns en jurist - ordföranden - och resten nämndemän) skulle lagen genomsyra domsluten. Men det finns otaliga exempel på där även den högre domstolen har "tyckt", trots alla argument som har serverats om vad lagen säger.

Ett typiskt sådant tyckande, som dessutom avslöjar att man är totalt okunnig om skytte, är att man menar att en idrottsskytt som har deltagit i 3 tävlingar per år inte är att betrakta som tillräckligt aktiv för att uppfylla begreppet "synnerliga skäl". Detta trots att begreppet definitivt inte innehåller någon kvantifiering.

Vad man då inte fattar är att den som ställer upp i tävling också har tränat flitigt innan. Hade de dömande haft någon kunskap om skytte skulle de ha sagt "Åh, har han varit med i tävlingar, ja då är han verkligen aktiv."

Man kunde förvänta sig att den som ska döma i ett ärende också har kunskap om ämnet. Men detta gäller inte när ämnet är vapenrelaterat. Då är det fritt fram att "tycka".