Skanåkers krönika: Vägar vi tro på framtiden?


I snart 4 års tid har idrottsskyttar, främst i Västra Götaland men tyvärr även i andra delar av landet, terroriserats av polismyndigheterna med krav på omfattande bevis om aktivitet (skytteloggbok, resultatlistor från interna och externa tävlingar, särskilda aktivitetsintyg m.m.). Därefter har man fått vänta många månader på att oftast få avslag med motiveringen att man inte varit tillräckligt aktiv. Något lagstöd för denna bedömning har inte funnits men däremot har man haft domstolsstöd i alltför många fall. Detta säger i sig inte mycket - fallen har inte bedömts av sakkunniga inom skytte och vapenteknik eftersom både myndigheter och domstolar oftast inte har sådan kunskap.

Många har tröttnat på skyttet och gjort sig av med sina vapen. Andra har tagit strid via förvaltningsdomstolar vilket förlängt den slutliga väntan med upp till 2 år.

Vilken annan idrottsgren skulle acceptera en sådan behandling av sina utövare?!?

Vilken annan idrottsgren skulle acceptera att dess utövare bemöts med misstro (i sig grundad på att ett fåtal har missbrukat föreningsintygen)?

Vilken annan idrottsgren skulle acceptera att dess utövare tvingas göra sig av med sitt idrottsredskap?

Vilken annan idrottsgren skulle acceptera att dess utövare tvingas till årslånga uppehåll i sin idrott?

Man kan skjuta med lånat vapen, javisst. Det går bra så länge man inte har större ambition med sitt skytte än att det ska smälla och bli ett hål någonstans i en papptavla.

Men de flesta skyttar betraktar lånevapen som en fas som nybörjare går igenom. När man väl har kommit fram till att skytte är en idrott man vill ägna sin fritid åt börjar man ställa högre krav. Då behöver man ett eget vapen som passar den egna handen och som man ställer in efter de egna ögonen. Lånevapen brukar ofta vara rätt medfarna i och med att de används av många och har sällan utbyteskolvar så att varje låntagare kan få en kolv som passar i handen.

På 1990-talet var det vanligt att handläggarna hos polismyndigheten hade kännedom om länets skyttar. Man kom ibland till skytteträffar och fick pröva på, man kände till vilka som var aktiva och det fanns ett förtroendekapital mellan medborgare och myndighet. Ett avslag hos polismyndigheten prövades av Länsstyrelsen. Ofta fick man rätt och om man inte fick det så accepterades detta till fullo, man visste att Länsstyrelsen kunde lagen.

Vår omvärld har förändrats sedan dess. Kriminella element använder storstadens gator för sina interna uppgörelser. Förtroendekapitalet har blivit en förtroendeklyfta.

Jag har i dagarna fyllt 80 år. Men jag är fortfarande aktiv som skytt. Lusten att tävla är väl inte lika stor, jag har vunnit så mycket att jag inte längre är "hungrig". Men jag anser fortfarande att skytte är den ultimata sporten som alla borde utöva. Den befrämjar koncentration, uthållighet, rättskänsla och kamratskap. En idealisk sport för gammal som ung, för kvinna som man.

Låt oss stå upp för vår idrott! Det är den värd!

Hälsningar
Ragnar Skanåker