I förhör om "vapenbrott"


En vapenägare i Norrbotten sökte förnyad licens på sina fem enhandsvapen. Eftersom han redan hade haft dem mer än 5 år hade han då, för 5 år sedan, sökt förnyelse på samtliga eftersom det ju bara kostade en avgift.

Den gången var det inga problem, han fick förnyade licenser på alla fem vapnen. Den gången nöjde sig också polismyndigheten med föreningsintyget som bekräftade att föreningens medlem var aktiv.

Men under 2012-2013 ändrade polismyndigheten inställning, med all säkerhet inspirerad av handläggningen i Västra Götaland. Nu skulle vapenägaren bevisa in absurdum att han hade varit aktiv med samtliga vapen.

Dessutom krävde polismyndigheten att vapenägaren skulle lämna in samtliga sina vapen FÖR SKROTNING när licenserna gick ut 2013-04-23.

Detta kunde vapenägaren absolut inte acceptera. Vapnen hade kostat honom ca 50.000 kr och det kan man inte bara utan vidare skrota. Ett sådant krav stred dessutom emot den grundlagsstadgade äganderätten.

Väl att märka att polismyndigheten krävde skrotning, man erbjöd sig inte ens att ta emot vapnen för inlösen ...!

Vapenägaren överklagade polismyndighetens beslut och krav på skrotning och så småningom fick Kammarrätten i Sundsvall påpekat i sin dom i mål 2725-13 att polismyndigheten inte hade lagstöd för att kräva in vapnen för skrotning.

Det slutade med att polismyndigheten fick krypa till korset och ta emot vapnen "för förvaring" 2013-10-11.

Att SVF hade polisanmält juristen Thomas Sjöholm hos polismyndigheten brydde sig polismyndigheten inte ens om att ta upp. Man helt enkelt teg ihjäl anmälan, trots att SVF sände en påminnande komplettering någon månad senare.

Men 2014-03-13, således 5 månader senare, kallades vapenägaren till förhör hos polismyndigheten angående "olaga vapeninnehav". Vapenägaren har tagit del av förhörsprotokollet och saxar ur detta:

- - - - - - - - - - - - - - - -

Vapenägaren förnekar brott. Han har absolut inte velat begå något vapenbrott. Anklagelsen beror på hur ärendet handlagts av vapenhandläggare i Luleå. Hade han fått begäran om att lämna in tävlingsvapnen för förvaring hade han gjort det direkt då han fick avslaget på förnyade licenser.

Han förstår inte hur det kan ha blivit så här. Han är sedan många år tävlingsskytt, klubbtränare samt vapenkontrollant. Han har köpt ett flertal handeldvapen för tävlingsskytte och haft licenser under dessa år. Han hade tidigare också fått förnyade tävlingslicenser, senast 2008, som gällde fram till 2013-04-23.

Då han ansökte om förnyade licenser på samma grunder som tidigare fick han avslag med motivering att han inte varit tillräckligt aktiv. Han fick ingen motivering eller någon information om vad som krävdes för att vara tillräckligt aktiv enligt Thomas Sjöholms uppfattning. Trots förfrågan har han fortfarande inte fått svar på denna fråga.

Under hösten 2013 fick han skriftligt beslut från vapenhandläggarna i Luleå (underskrivet av Thomas Sjöholm) att han skulle lämna in samtliga tävlingsvapen för skrotning. Han kontaktade på Svenska Pistolskytteförbundet och Sveriges Vapenägares Förbund för att reda ut vad som behövdes för att vara tillräckligt aktiv för att få behålla sina vapenlicenser och för att kunna få hjälp med att undanröja beslutet om att skrota hans vapen.

När han fick domstolsbeslut om att vapnen inte kunde skrotas på det nuvarande beslutet lämnade han in vapnen för förvaring hos polisen.

Vapenägaren påpekade inte bara beslutet hos Kammarrätten i Sundsvall i mål 2725-13 utan också Förvaltningsrätten i Luleå i dom i mål 2146-13 som också bekräftar att polisen inte hade rätt att skrota vapnen.

Han vet fortfarande inte vad som gäller för att få vapenlicenser. Han anser att han uppfyller samtliga krav enligt lagstiftningen för att få nya licenser och få tillbaka sina vapen så att han kan fortsätta med sin tävlingsverksamhet.

Han tränar fortfarande skytte fast i mindre omfattning nu när hans egna vapen är inlämnade hos polisen. Han är medlem i pistolskytteklubb och tränar både på dennas bana i Rönnskär och på en skjutbana i Piteå.

- - - - - - - - - - - -

Det som försvårar för denne idrottsskytt att använda föreningsvapen är att han är vänsterhänt och samtliga hans egna vapen är anpassade för detta.

Det som är den stora rättsosäkerheten är att det inte finns några lagkrav att föreningar ska dokumentera träningsaktiviteter. En del föreningar har loggbok, andra inte (men allt fler skaffar loggbok för att kunna bevisa att deras medlemmar är aktiva på träning).

Lagen har inte ändrats. Det som hänt är att polismyndigheterna (med Västra Götaland som klart ledande) har börjat kräva BEVIS på aktivitet. Sådana bevis kan vara

- intyg om träningsaktiviteter (inte allmänt hållna!!!)
- resultatlistor från interna tävlingar
- resultatlistor från externa tävlingar

Eftersom det inte specificeras i vapenlagstiftningen hur mycket aktivitet som krävs för att man ska anses "tillräckligt aktiv" blir detta rena tyckandet från både polismyndighetens och domstolens sida. Även den senaste vapenlagsutredningen SOU 2013:7 ansåg detta oacceptabelt. Om Regeringen tar sitt ansvar och följer utredningens och remissinstansernas råd och inför aktivitetsskalor återstår att se.