Skanåkers krönika: Ohälsa = diskriminering?


Det inträffar alltid någon gång i livet att man råkar ut för något som nedsätter hälsan. Man kan ha fått problem med axlar eller händer, man kan ha ett ben i paket och därmed minskad rörlighet. Man kan åka på en sjukdom som gör att man blir sängbunden ett antal månader men kan komma tillbaka efter rehabilitering.

Nu talar vi således inte om sådana tillstånd som leder till att läkare måste bedöma patienten som olämplig att inneha vapen. Då har ju läkaren skyldighet enligt vapenlagstiftningen att rapportera detta till polismyndigheten och då ska vapnen omhändertas.

Det finns många skyttar som har just ledproblem eller liknande som gör att man inte kan delta lika flitigt i skyttet som tidigare. Vissa saker går att korrigera med operation eller medicinsk behandling, andra saker kan övervinnas med hjälpmedel eller smärtlindring.

För skytten är det illa nog att ha råkat ut för något som nedsätter hans förmåga att delta i skyttet. Det är alldeles tillräckligt för att han ska bli nedstämd och deprimerad över att inte kunna utöva sin hobby.

Men det kommer som en extra börda om polismyndigheten tar detta som intäkt att förklara att skytten inte är tillräckligt aktiv för att kunna få förnyad femårslicens på ett vapen han redan innehaft ett bra tag. Därmed missar skytten en välbehövlig hjälp att komma tillbaka till normala gängor och han hamnar i en negativ spiral.

Många läkare förstår kanske inte heller hur mycket skyttet betyder för patienten. Det är få läkare som har så god insikt som en väns läkare. Vännen hade råkat ut för en hjärtinfarkt men hade fått vård i tid och var på god väg tillbaka. Den ena läkaren ansåg att skytte skulle vara skadligt för hjärtat (tänkte han på gevärsskytte och den stöt som rekylen ger mot kroppen?) och avrådde å det bestämdaste. Den andre läkaren sa "Skjuta pistol? Men vilken perfekt träning! Lyfta lite skrot, promenera en bit, ladda om och lyfta lite skrot igen! En idealisk form av rehabilitering!"

Inte förvånande att vännen följde den sistnämnda läkarens råd och hans tillfrisknande gick också mycket snabbt. Inte bara på grund av den fysiska aktiviteten utan också på grund av den positiva livssyn och inställning till skytte som sagde läkare visade.

Polismyndigheten i Västra Götaland har sagt vid ett möte med företrädare för skyttet i Göteborg att man "även ser till prognosen för skytten". Det sade man den gången, ja. Sedan glömde man totalt bort detta och struntade i om skyttens prognos var god. Det blev avslag på ansökan i alla fall.

Som vanligt missade man också att man i sådana lägen kan ge licens på t.ex. 2 år och då ser man därefter om skytten har kommit igång igen. Detta avspeglar en allmänt negativ inställning som polismyndigheten har till legala vapen som i sin tur måste bero på att man inte kommer åt de illegala vapnen och därför desperat jagar de legala.

Hälsningar
Ragnar Skanåker