Skanåkers krönika: Entusiasm, ambition?


Man följer de svenska skyttarnas karriärer vid olika tävlingar utomlands. Det är då man ska mäta sig med den internationella eliten, det är då man får svaret på var man står.

Chocken kommer när man konstaterar att de svenske placerar sig på sista eller näst sista plats.

Vad händer i sådana lägen inom fotbollen? Jo, media och förståsigpåare nagelfar prestationerna från A till Ö och kräver ledarnas avgång. Ut, med huvudet före, och inga fallskärmar!!!

Vad händer inom skyttet? Jo, en ledare träder fram i media och säger att skyttarnas lag har gjort bra ifrån sig och uppfyllt målet att komma "bland de åtta bästa". I en tävling där det finns åtta deltagande lag och de svenske placerar sig på sjunde plats. Hurra vad vi är bra!!!

Det låter som ett eko av det gamla sextiotalet. Då kunde de svenske inte hävda sig internationellt, man fick sina blygsamma placeringar långt långt nere i resultattabellen.

Rent logiskt inser man att ledningen redan innan den stora tävlingen gett upp hoppet om bra individuella prestationer ...

Hur är det att vara skytt under sådana omständigheter? Vilken personlig tillfredsställelse får man ut av att redan på förhand veta att man åker till en tävling inte för att vinna utan för att placera sig i bottenskiktet?

Och var finns den personliga ambitionen? Ger man slaget tappat på förhand och accepterar som ett axiom att svenska skyttar inte kan vara bättre än jumbo?

Vilka ledare har man som inte förmår väcka slumrande ambitioner i sina adepter? Som inte får dessa att förstå att de stekta sparvarna inte flyger in i munnen utan vidare utan man måste satsa själv för att vinna framgång?

Jag vet det av egen erfarenhet: vägen till framgång är kantad av hårt arbete och mera hårt arbete. Styrketräning, skytteträning, mental träning.

Man får avstå från vissa saker här i livet om man har ambitionen att bli bäst. Det är inte alla som har den mentala styrkan att vilja kämpa så hårt och avstå från så mycket för att hamna bland den internationella eliten. Men den som vet med sig att han eller hon har den ambitionen och vill satsa så hårt blir rikligen lönad. Framgång föder framgång och en sportslig karriär ger avläggare även inom övriga livet.

Att åka på en tävling bara för att man får åka gratis till ett annat land är inget som höjer självkänslan. Men att prestera ett verkligt bra resultat lyfter och ger säkerhet. Med denna ökade säkerhet kommer också både entusiasmen och en ökad ambition. Man vill töja på gränserna, se om man kan prestera ännu bättre.

Idag breder liknöjdheten ut sig. Entusiasmen lyser helt med sin frånvaro. Det finns inga starka förgrundsfigurer som kan ingjuta hopp i spirande förmågor.

Det blir inte bättre av att vissa myndigheter verkar ha föresatt sig att eliminera skyttet som idrottsgren. Låter man från ledningens sida dessa hållas och till och med hjälper dem genom att inte arbeta FÖR skyttet så kan vi snart räkna de aktiva skyttarna på ena handens fingrar.

Det finns talanger. Jag har mött dem senast på SM i Boden. Och de har ambitioner. Men de behöver arbeta hårt och de behöver en kompetent ledning för att kunna utveckla sin fulla potential. Då kan vi få se skyttar som placerar sig bland de första i resultatlistorna och som blir en sporre för nya skyttar.

Hälsningar
Ragnar Skanåker