Skanåkers krönika: Ska äldre tvingas sluta?


De två senaste åren har vi brottats med krav från polismyndigheten i Västra Götaland att vi måste visa tävlingsresultat för att anses aktiva.

Inte nog med det, vi måste visa externa tävlingsresultat. Klubbtävlingar accepterades inte. Inte heller en egen skyttedagbok.

I nittionio fall av hundra blev det avslag på ansökan trots att skytten hade sänt in skriftliga bevis på aktivitet i form av tävlingslistor. Motivering: inte tillräckligt aktiv. Detta trots att det inte finns någon måttstock i lagen som säger hur aktiv man ska vara för att anses aktiv.

Eftersom okunskapen om skytte är lika pyramidal hos våra förvaltningsdomstolar som hos våra polismyndigheter resulterade många av överklagandena av polismyndighetens avslag i att rättens ledamöter som nickedockor bekräftade att visst hade polismyndigheten rätt, den sökande hade ju inte tävlat i någon större omfattning och då hade han ju inte behov av vapnet.

På vapenlicensen står inte "tävlingsskytte", det står "målskjutning". Licenser utfärdas således inte enbart till skyttar som deltar i tävlingar.

Målskjutning består till 95% av träning, träning och åter träning. Som en gång en finsk olympiamästare sade till mig: "Man ska börja skjuta på hösten och när snön smälter på våren ska man stå i hylsor upp till knäna." Det är träning det.

Återstående 5% består av tävlingar, om man nu är intresserad av att delta i tävlingar. Alla är inte det. Många är nöjda med att tävla med sig själva och att ständigt uppnå bättre egna resultat. Medaljer och bucklor lockar inte. Ekonomin kräver att pengar läggs på andra saker. Familj och vänner vill också ha uppmärksamhet.

Eftersom vapenlagstiftningen inte uppställer något krav på tävlingar räcker det att man tränar för att man ska anses ha ett behov av vapnet.

I takt med att befolkningen åldras får vi allt fler pensionärer som varit aktiva inom skytte i yngre år och fortfarande tycker att det är roligt att komma ner och skjuta. Men tiden då man tävlade är förbi, det får man överlåta åt yngre och hungrigare kollegor.

Skulle dessa äldre skyttar då inte tillåtas att utöva den sport de har ägnat åratal av sitt liv åt? Bara för att man inte längre har lust att åka land och rike runt och tävla? Skulle det stämma med lagens syn på målskjutning och aktivitet som grund för ett behov av ett vapen?

Nej. Lagen säger inget om att endast tävlande ska anses ha behov av vapen. Skytte är en breddidrott på samma sätt som t.ex. löpning eller simning. Något man utövar för att det stärker välbefinnandet, ökar koncentrationsförmågan och är idrottsligt fostrande.

Skytte är dessutom den enda idrott som är totalt demokratisk. Ung och gammal, kvinna och man, alla kan delta. Det finns få andra idrotter som är lika jämlika och kan utövas upp i hög ålder. Det stärker självkänslan, att man duger trots sin ålder, särskilt i detta åldersfixerade land.

Det är ju inte i de legala vapenägarnas led man hittar kriminella och illegala vapenägare. Varför ska vi då behandlas som om vi vore kriminella och potentiella terrorister?

Och varför förföljs vi, när man inte gör ett dugg åt det kriminella vapenvåldet i våra större städer?

Det är på tiden att vi säger ifrån. Att vi står upp för vår idrott och kräver respekt för den.

Hälsningar
Ragnar Skanåker