Skanåkers krönika: Målmedvetenhet gäller


Det har varit Olympiska Spel i London. Jag var inbjuden som coach för den isländske skytt jag har tränat de senaste åren. Min adept gjorde mig inte besviken. Från absolut ingenstans sköt han in sig och slutade på 14:e plats i konkurrens med världseliten! Kan han hålla sin motivation på topp kan han till nästa OS gå ännu längre.

Men han vet vad som gäller. Målmedveten fysisk träning så att han orkar skjuta på topp från första skottet till det sista, mental träning så att han inte låter något påverka sig under skjutningen. Naturligtvis bidrar ett bra vapen också till framgången men utan det egna hårda och målmedvetna arbetet kommer man ingenstans.

Till årets OS var (man frestas tillägga ’naturligtvis’) inga svenska pistolskyttar uttagna. Inte ens de som normalt kan nå ett bra resultat kunde komma ifråga, bara lerduveskyttar. Så har det varit inför alla senare OS t.ex. 2004 i Athen, 2008 i Peking och nu 2012 i London.

Vad jag förstår har man inte många pistolskyttar som vill ägna så mycket tid och kraft som behövs för att nå de riktigt stora framgångarna.

Men en som inte har kroknat är den lerduveskytt som kammade hem en olympisk silvermedalj i hård internationell konkurrens. Det var en njutning att se honom i aktion och att få glädjas åt hans välförtjänta framgång. Han sköter själv sin träning och det märks att det inte fattas något i hans ork. Hans motivation är på topp, han har gott stöd hemifrån och han är sin egen tränare. Riktigt rörd blev man när han till reportern sade att han tillägnade medaljen sin nyligen avlidne far.

I en TV-intervju berättade han att för fyra år sedan, i Peking, var förhållandena helt annorlunda och det påverkade naturligtvis den mentala styrkan. Man kan inte prestera ett bra resultat om man har hjärtat fullt av sorger och bekymmer. För att kunna skjuta bra måste man vara i mental balans och i fysisk topptrim.

Hans olympiska silvermedalj blev en skön bekräftelse på att nu hade alla brickorna i spelet för hans del fallit på plats och allt fungerade perfekt.

Men skytte kan också vara en fin avkoppling och en bra terapi. Koncentrationen inför skyttet kan hjälpa när man har problem. Man blir tvungen att för en stund lägga alla sådana tankar åt sidan och bara gå in för att skjuta. Men det undermedvetna kan ändå arbeta och kanske hitta en lösning eller en ny infallsvinkel under tiden man står där med sin pistol.

Oavsett om vi vill nå olympiska höjder eller om vi bara vill ha en mental avkoppling har vi stor behållning av vårt skytte. Vår sport är en idrott som har anor från 1860-talet. Därför måste vi värna om att vi ska kunna fortsätta att vara skyttar och bekämpa paragrafryttare som vränger lagen efter eget huvud och negativa personer som inte vill se att skyttet får en ny vår i Sverige.

Hälsningar
Ragnar Skanåker