Skanåkers krönika: Mästarnas hemligheter


Det finns ett litet antal skyttar som alltid ligger i topp på World Cup och OS. Vad är deras hemligheter?

Under min uppbyggnadsperiod på 60-70 talet hörde jag till leda att vi stackars svenskar inte hade en chans mot proffsen från Öststaterna och USA. Det var ett mycket bekvämt sätt att tänka och lägga träningsprogrammet därefter. Om man nu hade ett träningsprogram! Lugnt och fint. Inga problem. Resa ut i världen och placera sig mellan 20 och 70 vid de stora tävlingarna. Kanon.

Jag började fundera på om inte vi människor är ganska lika i alla fall. Om jag tankemässigt hade samma utgångspunkt som världsmästarna och skaffade samma förutsättningar, skulle det då inte vara möjligt för mig att också bli mästare.? Om man gick direkt till ryssarna och frågade ljög dom och när det gällde östtyskar fick man inget svar. Hänvisning högre upp om ni förstår vad jag menar. Ryssar och östtyskar var bäst, de måste kartläggas. Jag gjorde det på mitt sätt och jag började kopiera deras träning med lite modifikation till mina egna förhållanden.

Jag ska börja med precisionsskjutning och då skyttets blå band, FRIPISTOL. Tyvärr fanns det inga genvägar och det hade jag misstänkt från början. Egentligen ville jag inte veta för jag insåg hur arbetsamt det skulle bli att skjuta över 570p. Dessutom göra det på beställning.

Året var 1967 och det började bli höst. Skyttesäsongen var över och alla lade in sina pistoler i vapenskåpet ( om man hade ett sådant) och väntade på våren med sol och värme. Jag gjorde tvärt om. Jag började med att bygga in en skjutplats på banan och förse den med värme. Första helmatchen brukade vara färdig i sjutiden, OBS PÅ MORGONEN. Andra matchen sköt jag på lunchen och den tredje någon gång på eftermiddagen beroende på arbetssituationen. Varje match tog mellan 1,5 och 2 timmar. Detta upprepades 5 gånger i veckan.

Vid starten på hösten låg mina resultat i paritet med övriga landslagsskyttar 540-545. Vid vårmönstringen påföljande vår vann jag med 20 p och 563 p. Kommentarer från övriga skyttar: "Vilken jäkla tur".

Nu visste jag att jag var på rätt väg när det gällde precisionsskytte. För att bli ännu bättre utökades övningarna med intervallträning för de muskler jag använde när jag sköt. Utöver detta fysisk träning för att få ner vilopulsen.

Hur gick det med jobbet? Ja, dygnet har 24 timmar och när träningstiden drogs ifrån var det 16 timmar kvar. Inga problem alltså.

Nu var jag etablerad i Sveriges landslag på grov - och fripistol. Nordisk mästare och en tionde placering på VM bland annat. Riktig skojigt faktiskt.

Det internationella skytteprogrammet innehåller fem olika grenar. Jag tyckte att om man åker över hela världen och tävlar är det ju slöseri att bara skjuta en gren när man kan tävla i fyra till.

Tänkt och till verket. Nu skulle jag lära mig snabbpistol. Inköp av pistol, ammunition och ett litet tavelställ som jag kunde skjuta på inomhus med avstånd 7 m.

Det var landslagsuttagning i Ängelholm på lördag/ söndag. Min träning på stället började på tisdag. Ingen bra början. På de långsamma tiderna 8 sek fick jag iväg bara 2 skott. Men på fredag eftermiddag var jag ganska säker på 48-49 på fyrasekundersserierna. Vid lördagens uttagning blev jag tvåa och det var första gången jag överhuvudtaget sköt på utomhusfigurer. "Vilken otrolig tur igen...."

Jag vill med detta tala om att det inte finns några egentliga hemligheter eller genvägar. Hemligheten är så enkel och uppenbar att varje normalbegåvad kan se det skrivet i pannan: DRÖM, MOTIVATION, BESLUTSAMHET OCH HÅRT ARBETE.

Hälsningar
Ragnar Skanåker