Skanåkers krönika: Om jag får drömma ...


Ja, då skulle jag vilja se en framtid där idrottsskytte är en allmänt accepterad folkrörelse, en sport som utövas av gammal såväl som ung. En idrott som hjälper beslutsfattare inom både riksdag/regering, kommuner, domstolar och näringslivet att koppla av, stressa ner och nå högre koncentration och fokusering på sina uppgifter.

En idrott som också fostrar den enskilda människan att bli disciplinerad, laglydig och rättrådig, human och medmänsklig, ett föredöme för andra och en verkligt god medborgare i sitt samhälle.

Men tyvärr är vägen dit lång. Vi har småpåvar på diverse nivåer inom skytterörelsen som motarbetar skyttet och som låter sina egna ambitioner gå före skyttarnas bästa. Vi har politiker som tyvärr inte vet speciellt mycket om skytte och därför inte kan stifta bra lagar. Vi har myndigheter med egna politiska ambitioner som gör allt vad de kan för att förvränga lagarna för sina egna syften. Vi har domstolar som tyvärr inte är värda namnet och läser lagen sämre än vi amatörer.

Den stora massan av folket vet inget om detta, trots att jakt och skytte är en mycket stor folkrörelse. Man kommer helt enkelt inte i beröring med sådana företeelser. Men vi som arbetar med vapenlagstiftningen som rättesnöre och som hjälper våra medlemmar med skrivelser till polismyndigheter och domstolar ser många företeelser som visar att landet inte är den rättsstat som Domstolsverket försöker få oss att tro ...

Grundlagen säger att all makt ska utövas under lagarna. Men när domstolar tillämpar annat än lag för sina beslut rubbas den grundlagstadgade tryggheten i sina fästen.

Även inom idrottsrörelsen måste vi granska oss själva. Har vi verkligen skyttarnas bästa för ögonen när vi tar våra beslut? Jamsar vi med när myndigheter höjer ribban och hjälper vi dem att skapa egna lagar för hur skyttet ska bedrivas? Sysslar vi med revirpinkning? I så fall kommer vi med all säkerhet att såga av den gren vi sitter på och skyttet går en tynande framtid till mötes.

Vad kan vi enskilda göra?

Till att börja med kan vi protestera mot myndigheter och domstolar som inte följer lagen.

Vi kan protestera mot intrigerandet i idrottsrörelser genom att rösta bort sådana representanter som inte ser till skytterörelsens bästa.

Vi kan ta kontakt med politiker och informera dem om när något går snett i tillämpningen av de lagar som politikerna har stiftat. Sådan feedback är värdefull för politiker, den ger dem kontakt med verkligheten.

Kort sagt, vi kan stå upp för vår idrott och kämpa för att den ska förbli det glädjeämne den är för oss alla.

Hälsningar
Ragnar Skanåker