Domstolsverkets "verklighet"


På Domstolsverkets hemsida finns många vackra ord som inte precis speglar den verklighet vi lever i ...

"Med respekt för varje individ och genom ett objektivt och opartiskt synsätt strävar domstolarna efter att uppnå målet för det svenska rättsväsendet - den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet."

Jaja, det låter så vackert. Och visst kan man alltid säga att man strävar efter detta - och därmed medger man att man inte har uppnått målet men att man har ambitionen att uppnå det.

"Sveriges domstolar har rättssäkerheten som sitt viktigaste övergripande mål. Det vi jobbar med varje dag är att alla mål och ärenden ska handläggas på ett rättssäkert och effektivt sätt."

Förklara då hur det kommer sig att så många domslut i förvaltningsrätt är grundade inte på lag utan på allmänna råd och ett allmänt tyckande. Att så många domslut bara slentrianmässigt går på polismyndighetens linje trots att det påpekas hur klart och tydligt som helst i överklagandet att polismyndighetens argument inte har lagstöd.

Förklara också hur man inom två olika enheter på samma förvaltningsdomstol kan få helt olika domslut. Det ena följer vapenlagstiftningen till punkt och pricka och underkänner polismyndighetens icke lagstödda krav, det andra jamsar med polismyndigheten och avslår överklagandet.

Det borde vara en självklarhet att den domare som ska döma i ett vapenmål har kännedom om vapenlagstiftningen plus kännedom om generella lagregler (t.ex. att allmänna råd inte är lag, att man inte kan ställa krav som strider mot all rättspraxis etc). Men i alltför många domslut lyser det igenom att kunskapen om vapenlagstiftningen är nästintill obefintlig och att man i stället har en doktrin att "en myndighet kan lagen och är ofelbar" även om man får myndighetens icke lagstödda krav framlagda mitt under näsan.

Och att man som en följd av denna doktrin går på myndighetens linje emot den enskilde.

Så mycket för de pampiga orden om rättstrygghet och rättssäkerhet.

Fru Justitia är blind, sägs det ju. Men det är värre om man medvetet tvingar henne att blunda.

Om man medvetet, kanske med en politisk grundsyn i botten, åsidosätter lagar och slår följe med en polismyndighet som stiftar egna lagar är man definitivt fel person på posten. Då är talet om domstolarnas oberoende och självständighet i förhållande till riksdag (och myndigheter) bara rökridåer, camouflage för en politisk verksamhet som inte följer vad Riksdag och Regering har beslutat utan spelar sitt eget spel.

Det sägs att pressen/media är tredje statsmakten. Har vi också en fjärde: domstolarna med egen agenda?