Som 1936 ...?


Hitlers maktövertagande i Tyskland gjorde honom så småningom till en enväldig diktator som även hade full kontroll på lagstiftningsprocessen. Han stod således över domstolarna som snällt fogade sig och började tillämpa raslagar långt innan dessa kom på pränt 1942.

I själva verket var det domstolarnas inställsamma agerande som banade väg för raslagarna. De skapade en pro-nazistisk rättstillämpning och röjde väg för det som senare blev "den slutgiltiga lösningen".

På Domstolsverkets hemsida www.domstol.se står en vacker devis: "Domstolen är till för dig. Rättsväsendets uppgift är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet."

Ja, enligt grundlagarna (Regeringsformen) är våra domstolar höjda över all politisk verksamhet och all form av yttre påverkan. Men hur är det i verkligheten?

En domstol ska tillämpa svensk lag (däri ingår även EU-lag som är överordnad svensk lag). Med lag förstås lagar, förordningar och föreskrifter. I svensk bedömning ingår även förarbeten, t.ex. propositioner som ledde till en viss lag. Dessa förarbeten kan då vara till hjälp om domstolen anser sig tveksam om tolkningen av en viss lag.

Men i förarbetena och lagarna inkluderas inte allmänna råd som en del av rättspraxis. Allmänna råd har inte status av lag, hur man än vrider på det.

Däremot kan domstolar genom en serie domslut skapa en rättspraxis. Häri ligger en fara: om domsluten inte är grundade på lag utan på allmänna råd skapar man en rättspraxis som inte har lagstöd.

Så skedde i Tyskland 1936. Domstolarna började tillämpa politiska doktriner som ännu inte hade lett till lag och ansåg att innebörden var att man skulle följa även dessa. Domstolen skulle således följa den politiska tidsandan, inte vara ställd över den och endast följa lagen.

I Sverige finns sedan gammalt en politisk strävan att "få bort så många vapen som möjligt från samhället". Då har man visserligen glömt ett litet men ack så viktigt adjektiv: "så många illegala vapen som möjligt".

Denna politiska strävan tas upp av polismyndigheterna som ju själva bär skuld till det upptrappade våldet i samhället eftersom de inte klarar av att bekämpa den stigande kriminaliteten. "Kan vi inte ta dom stora bovarnas vapen får vi ta vapen där vi kan ta dom." Dvs hos de registrerade legala vapenägarna.

Där kommer 1936-syndromet in. Domstolarna har lyssnat på vad som är politiskt gångbart och stämmer in i kören. "O ja, bort med vapnen!" - "Visst har polismyndigheten rätt i sitt beslut" - "det tycker vi också är rätt tolkning av lagen".

När "tycka" blir synonym till "tillämpa lag" är man ute på farlig is. Tycka får man göra hemma vid köksbordet, i domstolen är det lagen som gäller och inget annat. Vill man ha andra lagar får man arbeta politiskt för att få lagarna ändrade av vår lagstiftande församling Riksdagen, man får inte ändra lagarna på eget bevåg.

Denna sanning borde vara ett självklart rättesnöre för de lyckligt lottade som har fått utbildning inom juridiken. Men så är det inte. Precis som i Tyskland vill man behaga makten även om det inte står så i lagen. Så kan man genom att bilda praxis skapa en ny rättstillämpning.