RPS oroas inte över domslut


På Rikspolisstyrelsen är man inte orolig över de domslut som den senaste tiden underkänt alla polismyndighetens icke lagstödda krav på tävlingsresultat. De som talat med representanter för RPS citerar ett uttalande att "vi har många domar som stödjer det kravet".

Då missar man helt på RPS att vapenlagstiftningen inte innehåller några som helst krav på tävlingsresultat. Hur kan en rättsvårdande myndighet säga att det krävs något som inte har lagstöd? En rättsvårdande myndighet måste ju i högsta grad respektera lagarna, eller???

Men med detta uttalande har RPS tagit bladet från munnen och medgett att man stödjer ambitionerna hos polismyndigheten i Västra Götaland att kräva tävlingsresultat och bevis på aktivitet för att bevilja förnyad femårslicens. Eller rättare sagt, för att neka förnyad femårslicens med motiveringen att den sökande inte har varit tillräckligt aktiv trots att det inte finns någon lagstadgad måttstock att jämföra med.

Den senaste tidens förhandlingar mellan skytteorganisationerna och RPS om att utforma ett nytt aktivitetsintyg är då tydligen bara ett spel för galleriet.

På SVF har man tittat på ett 20-tal domar under de senaste 18 månaderna som alla resulterat i avslag eftersom polismyndigheten (18 fall i Västra Götaland och 2 fall i Malmö) ansett att den sökande inte varit tillräckligt aktiv.

Gemensamt för alla domarna är att de faktiskt konstaterar att det inte finns något krav i vapenlagstiftningen på att man ska delta i tävlingar.

Gemensamt är också att man ändock anser tävlingsdeltagande som ett otvetydigt bevis på att den sökande är aktiv. Vilket det ju också är.

I flera fall uttalar man att enbart ett föreningsintyg är inte tillräckligt för att en sökande ska anses aktiv, han bör också styrka sin aktivitet på annat sätt.

Vapenlagstiftningen innehåller inga sådana krav på att man ska styrka sin tävlings- och träningsaktivitet en viss period bakåt i tiden.

Att dessutom komma med ett sådant krav helt utan förvarning, så att landets skytteklubbar kunde ha ordnat med registrering av alla närvarande skyttar på alla träningstillfällen, strider mot all rättssäkerhet. Grunden i lagstiftningen är ju att den enskilde måste kunna veta vad som gäller för att kunna efterkomma det.

Gemensamt för alla fallen är också att det är vissa enheter på Förvaltningsrätten i Göteborg (2 fall i Malmö) som kommer till dessa icke lagstödda resultat. Endast på en enhet har man genom sina domslut visat att man verkligen kan vapenlagstiftningen och respekterar och följer vad som är lag samt tar avstånd från hemmasnickrade regler.

Gemensamt för de av fallen som nu har passerat Kammarrätten är också att Kammarrätten inte har brytt sig om att bevilja prövningstillstånd. Frågan i sig var tydligen inte tillräckligt intressant.

Att det handlar om en viktig princip, om det är lag eller tyckande som ska läggas till grund för dom, är tydligen en så trivial fråga att man inte gitter lägga energi på den.

För en stor del av fallen väntar man fortfarande på besked om Kammarrätten tänker bevilja prövningstillstånd eller ej. Med tanke på att det numera finns två olika skolor vid Förvaltningsrätten borde Kammarrätten vara angelägen att slå fast vilken linje som är den rätta och därför bevilja prövningstillstånd.

Det är inte förvånande om inte heller Högsta Förvaltningsdomstolen vill ta upp sådana fall. Av de som hittills avgjorts blev det "ej prövningstillstånd" men det ligger fortfarande en handfull ärenden och väntar på besked.

Det är ett oavvisligt rättssäkerhetskrav att domstolars bedömning ska vara enhetlig i hela landet. I detta fallet skiljer det sig mellan enheterna på samma förvaltningsdomstol.

Det ska också vara ett krav att en domare som ska döma enligt vapenlagstiftningen verkligen har kunskap om denna tårtbit i den juridiska kakan så att han inte sitter och "tycker". Inom alla andra yrken kräver man yrkeskunskap, det är således ett rimligt krav att ställa även på domare.

Vad är det för mekanism som får en juridiskt skolad domare att göra avsteg från de doktriner om trohet mot lagen som han har fått lära sig? Är det bara slentrian att man tror att svenska myndigheter följer lagen och att man inte behöver ifrågasätta deras beslut? Är det tidspress? Är det någon politisk övertygelse bakom? Eller tror man sig stå över lagen och ha rätt att göra sin egen tolkning efter vad man "tycker"?

Frågorna är oroande.

Svaren är säkert ännu mer oroande.