Spökar Ds 2004:32 ?


I denna utredning kan man läsa på sid 71-76:

"Rikspolisstyrelsen anser att det finns relativt många målskyttar som har ett alltför stort antal vapen. Enligt styrelsen finns det t.ex. många exempel på målskyttar som har 15 till 20 enhandsvapen och det finns också sådana som har ännu fler. Rikspolisstyrelsen menar att det inte är rimligt att anta att någon kan vara aktiv i så många skyttegrenar att det kan motivera så stora innehav."

Det var detta som så småningom ledde till vapengarderoben för målskjutning. Rikspolisstyrelsen hade därvidlag föreslagit att en sådan garderob skulle rymma 6 enhandsvapen med endast en formell prövning av behovet. Förslaget förkastades eftersom det kunde leda till att man skaffade sig så många vapen som rymdes i garderoben och detta skulle inte vara förenligt med vapenlagens lagkrav om "synnerliga skäl". Utredningen säger därefter:

"För att undvika okynnesinnehav eller omotiverade ansökningar om nya vapentillstånd finns det tvärtom skäl att skärpa kontrollen av sökandens behov när det gäller ansökningar om ytterligare enhandsvapen för målskjutning."

Det enklaste alternativet skulle vara att kräva att den som söker tillstånd för ett nytt vapen alltid ska visa sin aktivitet och sin kompetens ifråga om de vapen som han redan har tillstånd för.

Dagens föreningsintyg bedömer inte medlemmens aktivitet med specifikt vapen. Intyget ansågs därför otillräckligt om man ville kontrollera aktiviteten med befintliga vapen.

Därefter fortsätter utredningen:

"För tillstånd att inneha ett nytt enhandsvapen bör det således krävas intyg från en skytteförening som visar att sökanden under det senaste året har tränat eller tävlat aktivt med vart och ett av de vapen han eller hon redan har och fyller höga krav på skjutskicklighet med dessa vapen. Den som inte kan visa att han eller hon har använt de äldre vapnen aktivt och har upprätthållit sin kompetens ifråga om dem bör inte få tillstånd till ett nytt vapen utan att ett eller flera av de gamla tillstånden återlämnas och sökanden avhänder sig motsvarande vapen."

Således en omprövning av alla vapen en sökande har. För fler än sex enhandsvapen bör det också krävas ett mycket kvalificerat behov.

Man kan märka att det är dessa tankegångar som bland andra polismyndigheterna i Västra Götaland försöker driva igenom som krav.

Men det enda av detta som har blivit lag är Vapenförordningen 2 kap 4a § där man år 2006 införde en vapen- garderob för målskjutning. I den begränsade man sig inte till endast 6 enhandsvapen utan gränsen går vid 10 sedan bland andra skytteorganisationerna i remissvaren påpekat att en minimigräns borde vara vad ett godkänt säkerhetsskåp får innehålla, dvs 20 poäng = 10 enhandsvapen.

En polismyndighet får inte på egen hand införa några regler som inte har lagstöd. Att dessa regler har framförts i en departementspromemoria gör dem inte till del av lagtexten om inte reglerna har inkorporerats i vapenlagen eller vapenförordningen. Då först blir förarbetena en del av tolkningshjälpen för domstolarna.

Så polismyndigheterna i Västra Götaland får vänta med att ställa krav som ännu inte har stöd i lagstiftningen.

Sedan är det en total missuppfattning från Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas sida att en målskytt inte kan vara aktiv i ett stort antal skyttegrenar. "Aktiv" innebär inte att man använder alla sina vapen varje dag men en skytt som tävlar i banskytte och fältskytte kan behöva två vapen i samma klass för dessa varianter. Sedan kanske han tränar ena veckan med vissa av vapnen, andra veckan med andra och någon gång i månaden med en tredje grupp av enhandsvapen. Då är det inte svårt att komma upp i 20 enhandsvapen ens på modernkrutsidan.

Har man dessutom svartkrutsvapen (som ju inte är ett dugg attraktiva på den kriminella marknaden och därför borde vara undantagna från varje form av vapengarderob) kan man enbart för dessa ban- och fältskytteklasser behöva 8 licenspliktiga enhandsvapen.