Rena övergreppet ...


En vapenägare utanför Stockholm ärvde ett vapen, sökte licens för aktivt bruk. Polismyndigheten sade nej.

Han ändrade då sin ansökan till minne. Polisen krävde att vapnet gjordes varaktigt obrukbart. Denna åtgärd utfördes men polismyndigheten vägrade ändå att ge minneslicens. Nu skyllde man på att dödsboåret hade gått ut (mycket till följd av myndighetens eget sölande).

Den sedvanliga omgången i förvaltningsdomstolarna gav tyvärr inte vapenägaren rätt trots att det även påpekades att det inte längre var ett dödsbovapen eftersom vapenägaren hade ärvt det innan dödsboåret gick ut. Ett annat rättsfall gav stöd för att vapnet i ett sådant läge inte skulle betraktas som ett dödsbovapen.

Polismyndigheten beslutade om inlösen trots att vapenägaren hade överlåtit vapnet till sin dotter. Hon fick inte heller minneslicens på släktklenoden. Vapnet hade funnits i släkten i 90 år och var värt att bevara som minne även om det numera på polismyndighetens begäran var obrukbart.

Värderingen sade naturligtvis 0 kronor. Helt förståeligt eftersom vapnet på polismyndighetens begäran hade fått sitt saluvärde förstört. Vapenägaren hade påpekat att vapnet borde värderas till normalt saluvärde eftersom det nuvarande skicket var ett resultat av ett myndighetsbeslut. Detta struntade man uppenbarligen i.

Blev Sverige mer laglydigt genom detta övergrepp? Fick vi färre olagliga vapen? Nej. Bara en bekräftelse på hur lätt en myndighet i onödan kan missbruka sin makt.