Skanåkers krönika: Vill man utrota skyttet?


Den som söker licens på ett flerskotts enhandsvapen, t.ex. en pistol i kaliber .22 (som är det absolut vanligaste tävlingsvapnet) får en femårslicens på vapnet. Detta är helt enligt lagen.

Men det kommer en dag då denna femårslicens ska förnyas och nu börjar svårigheterna.

Till att börja med är det väldigt lätt att glömma bort vilken datum licensen går ut. Visserligen har Rikspolisstyrelsen rekommenderat polismyndigheterna att skicka ut en påminnelse, och många polismyndigheter gör också detta, men i slutändan har man själv ett ansvar för att se till att man inte står där med ett vapen som saknar giltig licens.

I god tid söker man således förnyelse av sin licens, dvs man får söka som en helt ny licens.

För att man ska ha en möjlighet att få en ny licens på sitt vapen måste man ha varit aktiv. Vad som menas med "aktiv" är inte definierat i lagstiftningen men inom skytterörelsen brukar man säga att så fort man avlossar skott så är man aktiv.

Nåja, för att ha behov av vapnet måste man allt avlossa mer än ett skott ....

Men det finns inom vapenlagstiftningen inget som helst krav på att man måste delta i tävlingar. Träningsskytte är också helt accepterat som behovsgrundande. Alla är inte tävlingsmänniskor och den stora massan av skyttar kanske aldrig deltar i en tävling utan har sitt skytte enbart för den goda inverkan denna sport kan ha på själen. När man står där på skjutbanan kan man koppla av fullständigt och koncentrera sig på det man har för händer och det är som en vila för själen.

När nu polismyndigheterna kräver tävlingsresultat, väl vetande att detta inte har lagstöd, så är det väldigt svårt för den enskilde att uppfylla polisens krav även om han kan visa upp tävlingsresultat. Polisen kräver nämligen tävlingsresultat för alla vapen man har och dessutom tar man sig friheten att utan bemyndigande bedöma hur många tävlingar den sökande måste ha deltagit i för att räknas som aktiv.

Det kan bara finnas en uträkning bakom detta: att få bort så många legala vapen som möjligt ur samhället. Lyckas man inte få bort de illegala vapnen så får man ju ge sig på de legala som är registrerade och lättåtkomliga.

Att man därigenom saboterar en folkrörelse, som ju skytte är, plus saboterar en del av landets frivilliga försvar, ja det struntar man fullkomligt i.

Inom skytterörelsen borde man ta detta hot på fullaste allvar och sätta in alla resurser på att motarbeta polismyndigheternas bristande laglydighet. Då kan samhället också spara mycket pengar genom att våra vapenägare inte behöver överklaga polismyndighetens beslut till domstolarna (som måste lägga resurser på onödiga ärenden, även om domstolarna oftast inte gör sitt jobb utan slentrianmässigt går på polismyndighetens linje).

Vi måste slåss för skyttets existensberättigande! Vi får inte låta polismyndighetens laglöshet segra!

Hälsningar

Ragnar Skanåker