Lätta domstolens börda!


Våra förvaltningsdomstolar får allt fler fall på sitt bord och handläggningstiderna tenderar att bli allt längre (bortsett nu från varje form av prestationskrav, att domstolen måste klara av X fall på Y tid, ett krav som med osviklig logik medför en försämring i kvaliteten på domsluten).

Det är inte så väldigt länge sedan man flyttade alla överklaganden av myndighetsbeslut från Länsstyrelsen till dåvarande Länsrätten. Det fanns ett krav vid Sveriges inträdande i EU att medborgarna skulle ha två instanser att överklaga ett myndighetsbeslut till. Då fick man i stället för Länsstyrelsen de två instanserna Länsrätten (numera Förvaltningsrätten) och Kammarrätten.

Men bara några år senare införde man regeln att den klagande måste begära prövningstillstånd hos Kammarrätten. I och med detta hade man inte längre sina garanterade två instanser att överklaga till.

Erfarenheten har också visat att det ytterst sällan beviljas prövningstillstånd för vapenärenden hos Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen. Kanske 1 % får sitt ärende överprövat men mer är det inte.

Om det är arbetsbelastningen som gör att domstolarna inte engagerar sig i vapenärenden är en öppen fråga. Inom SVF har man sedan länge konstaterat att domstolarna släpper igenom myndighetsbeslut och domslut grundade på allmänna råd och även sådana som absolut inte har lagstöd. De grundlagsstadgade principerna om legalitet och objektivitet tillmäts uppenbart inget värde så snart det handlar om vapen för jakt, målskytte eller samling.

I Förvaltningsrätten sitter en enda jurist (ordföranden), resten är 2-4 lekmän av olika politiska schatteringar. Där kan tyckande och personliga åsikter spela stor roll. Men i Kammarrätten sitter jurister. Där, åtminstone, ska man kunna läsa lagen och följa den och ta upp sådana ärenden som i den underliggande instansen inte har behandlats enligt vad lagen säger.

Men om nu förvaltningsdomstolarna har fått så stor arbetsbörda, varför inte lätta på den? Återinför Länsstyrelsen som första instans för ett överklagande, med Förvaltningsrätten som nästa garanterade instans.

Den erfarenhet landets vapenägare har av Länsstyrelserna är att man där klarade att läsa lagen och tillämpa den. Det var ytterst sällan ett ärende "gick snett" och behövde tas vidare till en nästa instans.

Tanken är så mycket mer lockande som vi inte har någon författningsdomstol som kan kontrollera att de underlag som används för dömande verkligen har lagstöd.