Lagregler om förvaring


Många har frågat SVF om lagreglerna för förvaring av vapen. Eftersom lagkrav och allmänna råd florerar om vartannat går vi här igenom vad som gäller för privatpersoner.

Grundregeln

Vapenlagen säger i 5 kap 1 § att den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand om detta och hålla dessa under sådan uppsikt att inte någon obehörig kan komma åt dem.

I samma kapitel, 2 §, säger lagen att när skjutvapen inte används ska de förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme.

Undantagna är effektbegränsade skjutvapen och sådana föremål som räknas upp i Vapenlagen 1 kap 3 §, t.ex. licenspliktiga delar - dessa får förvaras på annat betryggande sätt.

Ammunition ska förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt.

Bemyndiganden

Vapenlagen 11 kap 2 § punkt e säger att regeringen eller myndighet får föreskriva krav på vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av andra vapen än effektbegränsade sådana samt på sammanslutningars förvaring av ammunition.

Detta har regeringen gjort i Vapenförordningen 9 kap 1 § i vilken man säger att Rikspolisstyrelsen får meddela särskilda föreskrifter om vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av licenspliktiga vapen och ammunition.

Men utan något som helst bemyndigande har regeringen dessutom lagt till:

"Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition ska förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 5 kap 2 § vapenlagen."

På en direkt fråga till Justitiedepartementet varför man kunde ge RPS detta uppdrag när man inte själv hade ett bemyndigande från Riksdagen replikerade ansvarig på Justitiedepartementet att detta var en "följdföreskrift".

Helt enligt bemyndigandet har RPS i Fap 556-1 meddelat regler för museers förvaring, i Fap 556-2 meddelat regler för handlares och sammanslutningars förvaring. Dessutom har RPS med stöd av enbart Regeringens egenhändiga bemyndigande meddelat regler för privatpersoners förvaring i Fap 551-3.

Kammarrätten i Sundsvall har påpekat detta med att RPS har fått bemyndigande att skriva förvaringsregler för museer, handlare och skytteföreningar men inte för enskilda personer.

Säkerhetsskåp

RPS har i Fap 551-3, 17 kap 4 §, definierat godkända säkerhetsskåp som skåp som uppfyller normen SS 3492. Även andra skåp kan enligt 2 § accepteras men de ska lägst uppfylla denna norm.

"Ett lika säkert förvaringsutrymme" ska enligt 5 § uppfylla följande krav:

- 4 mm stålplåt
- fogar med samma motståndskraft som plåten
- kolvar i minst 3 riktningar
- borrskyddat lås
- sprängskydd
- minst 20 mm kant på regelverk och bakkantsbeslag
- lås för säkerhetsskåp som uppfyller SS 3492.

Det är det sistnämnda kravet som blivit den stora stötestenen. Äldre skåp fick enligt Fap 551-3, 21 kap 1 § punkt 3 innehas till utgången av år 2010 men från 2011-01-01 måste sådana äldre skåp också ha lås enligt SS 3492.

Skåpet måste enligt 6 § väga minst 150 kg, annars ska det förankras i byggnadsstommen eller förses med tyngder.

Byta lås eller nytt skåp?

I vissa fall kan man byta lås. Robur Safe i Slöinge har ett godkänt lås till bra pris och man kan själv montera det nya låset om man är händig. RPS har visserligen rekommenderat att man anlitar en vapenskåpstekniker men något krav är detta inte.

Men det är inte säkert att det går att byta ut låset i skåpet. Man kan därför bli tvungen att köpa ett nytt skåp som uppfyller normen SS 3492.

Det kan också faktiskt ställa sig billigare att köpa ett nytt skåp än att byta ut låset. Kostnader för låsbyte runt 9.000 kr har bekräftats på flera håll.

Särskilda villkor?

Vapenlagen 5 kap 5 § är något av en gummiparagraf. Den säger nämligen att när det finns särskild anledning får polismyndigheten besluta att tillstånd att inneha skjutvapen ska förenas med villkor att vapnet ska förvaras på visst sätt.

Denna paragraf tillkom långt innan godkända säkerhetsskåp blev obligatoriska år 2000 och har sedan bara hängt med i vapenlagen utan att ifrågasättas.

Nollpoängare?

En mycket utbredd vanföreställning är att vapen med modellår före 1890 inte har några förvaringspoäng. Detta är helt fel, de har sina poäng på samma sätt som andra vapen.

Men ett allmänt råd i Fap 551-3, 17 kap Särskilda förvaringsvillkor, anger att sådana vapen, oavsett antal, endast behöver säkerhetsskåp SS 3492.

Man får således räkna sina poäng även för dessa vapen och se hur många skåp man behöver. Och man kan blanda vapnen i skåpen.

Mer än ett skåp?

Det finns inget förbud i vapenlagsstiftningen mot att förvara sina upp till 20 poäng i mer än ett skåp.

Det finns heller inget förbud mot att förvara mer än 20 poäng i flera godkända säkerhetsskåp. Detta var den grundregel polismyndigheterna använde fram till 2003. Enligt en dom i Kammarrätten i Göteborg är det helt enligt vapenlagen att förvara 50 poäng i 3 godkända säkerhetsskåp SS 3492. (Men detta har polismyndigheterna aldrig velat acceptera.)

Större skåp?

I samma Fap 551-3 om Särskilda förvaringsvillkor ges ett allmänt råd att den som har mer än 20 poäng (i sådana vapen som inte har modellår före 1890) bör betrakta sig som en skytteförening och ha förvaring enligt Fap 556-2. I denna Fap anges värdeskåp EN 1143-1 eller kassun som förvaringsalternativ vilket torde bero på att en skytteförenings lokaler (liksom även ibland en handlares lokal) inte är bebodda utan det rör sig om s.k. ödeförvaring.

När RPS införde värdeskåp som ett alternativ presenterade man en totalt undermålig konsekvensutredning (som i sitt diarienummer och i sitt innehåll tyder på att den i själva verket skrevs år 2000 då man införde godkända säkerhetsskåp). I denna tar man inte upp värdeskåpens pris och vikt, ja, man nämner inte ordet "värdeskåp" överhuvudtaget. De priser man anger är de som gäller för godkända säkerhetsskåp ("från 3.000 kr och uppåt") medan det billigaste normalstora värdeskåpet vi har hittat ligger runt 25.000 kr.

Inte heller differentierar man med momsen. En handlare har ju avdragsrätt för moms medan en skytteförening inte har detta och det påverkar onekligen kostnaden.

Vikten är dock betydelsefull. Ett värdeskåp av någorlunda storlek som ska kunna innehålla även gevär väger runt 1000 kg på en yta av mindre än 1 kvm. Byggnormen i landet är 600 kg per kvm. Man behöver således specialförstärkt underlag för ett sådant skåp och det går inte att utan vidare ställa in i en byggnad som inte är dimensionerad för denna tyngd.

Att ställa sådana krav på en medborgare som bor i hyreshus saknar varje form av proportionalitet. Medborgaren kan inte ens med god vilja uppfylla kravet eftersom han inte får värdens tillstånd att belasta byggnaden på ett så riskabelt sätt.

Kammarrätten i Sundsvall har dessutom påpekat att polismyndigheten inte rutinmässigt kan kräva att medborgaren skaffar värdeskåp så snart han har mer än 20 poäng. Man måste se från fall till fall och bedöma bl.a. vapnens "farlighet" (åh, denna slitna klyscha, det är ju inte vapnet som är farligt utan handen som håller i det).

Och hänvisningen i Fap 551-3 till Fap 556-2 är endast ett allmänt råd, inte en lag. En myndighet får endast ta beslut med lag eller föreskrift som grund, detta är inskrivet i Regeringsformen 1 kap 1 § som är en av landets grundlagar.

Bristande flexibilitet?

I sådana fall där polismyndigheten kräver att vapenägaren ska skaffa värdeskåp kräver man också att ALLA vapnen ska förvaras i detta värdeskåp (det har till och med hänt att kravet innefattat vapen med modellår före 1890, de som enligt RPS endast behöver säkerhetsskåp SS 3492).

Om man i stället begränsade sig till att moderna enhandsvapen skulle förvaras i värdeskåp om de överstiger ett visst antal skulle vapenägaren kunna skaffa ett storleks- och viktmässigt mindre värdeskåp som inte äventyrar byggnadens säkerhet. I så fall skulle fler vapenägare ha möjlighet (och säkert också villighet) att skaffa värdeskåp.

Larm

I reglerna för privatpersoner i Fap 551-3 finns inget om larm. Men i reglerna för museer Fap 556-1 och handlare/skytteföreningar Fap 556-2 finns regler om larm.

När kravet på larm klass 3 infördes samtidigt med värdeskåpen var konsekvensutredningen lika undermålig på denna punkt. Man nämner inte att larmet ska vara klass 3, man ger ingen korrekt bild av kostnaden (som är mycket stor) vare sig för anskaffning eller för drift och man avslöjar inte förrän långt senare att det inte i sig är larmet som ska hålla klass 3 utan det är installatören som ska ha behörighet för klass 3. Samma larm kan således hos en leverantör vara godkänt och hos en annan leverantör icke godkänt.

Idag kräver polismyndigheterna larm hos en privatperson som har mer än 40 poäng (dvs gränsen för vad ett värdeskåp får innehålla).

Om man i stället såg till funktionen skulle man kunna acceptera helt andra lösningar för larm som endast kostar en bråkdel av ett klass 3-larm. Då skulle man också lättare få acceptans hos medborgarna.

Ty per definition är inte larm en förvaring, det är ett inbrottsskydd. Och lagen talar endast om förvaring.