Skanåkers krönika: Lag som ledstjärna


Ett nytt verksamhetsår har börjat. Det ständigt pågående arbetet med uppdatering och revidering av lagtexter fortgår. Utredare rör om i grytan och serverar en soppa som kanske inte alltid smakar våra herrar myndigheter så bra. Ingen gillar ju att få kritik för att man inte sköter sitt jobb. Om dessutom denna kritik innebär att man har åsidosatt lagen svider den säkerligen alldeles extra ....

Polismyndigheter som går utöver sina befogenheter och begär uppgifter som inte har lagstöd, ja, det har vi levat med i flera år redan. Men en ny förvaltningslag förväntas uttryckligen ta upp det som ändå står i grundlagen men som myndigheterna inte beaktar. Det blir dubbel pekpinne och förhoppningsvis får både polismyndigheter och domstolar lite lättare att orientera sig i lagarna om det påpekas på flera ställen.

Man förväntar sig att juridiskt skolade personer ska veta skillnad på lag och allmänna råd. När då jurister hos en polismyndighet i sina skrivelser visar att de inte har klart för sig denna definition och heller inte har klart för sig att våra grundlagar bara ger en myndighet befogenhet att agera inom lagarna, ja, då undrar man hur det står till med våra utbildningsanstalter. Har den bristande läskunnigheten bland medborgarna spritt sig så långt att inte ens de som fått papper på att de har en universitetsexamen har bibringats läsförståelse för vårt svenska språk?

Eller, o ve och fasa, är man så rädd för att mista sitt jobb att man hellre gör som chefen säger, även om man vet innerst inne att det är fel? Hellre böjer sig än tar en strid för det som man vet är lag och rätt? Ja, man kan undra ibland.

En medlem sökte en gång anställning hos en polismyndighet som vapenhandläggare. Han angav bland sina meriter att han var väl hemmastadd i vapenlagstiftningen och dess förarbeten. Detta borde ju ha setts som en guldstjärna i kanten och renderat honom en omedelbar anställning. Men ack nej, han fick ett negativt besked. Posten hade tillsatts med annan sökande (en kvinna som hade vikarierat en månad i växeln, det var hennes merit).

Självklart är det lättare för en chef att manipulera en anställd som inte har så mycket kunskaper. Då kan chefen hänvisa till Rikspolisstyrelsens allmänna råd och säga att "detta ser vi som lag och det ska vi tillämpa fullt ut" och den stackars okunniga handläggaren har inget att sätta emot. Men denna okunnighet borde inte gälla myndighetens egna jurister.

Det blir farligare när man tror att man, bara för att man representerar en myndighet, alltid har rätt. Då har man tappat den kritiska inställningen till den egna prestationen och man blir som en diktator som sätter egna idéer framför lag och rätt.

Då måste vi som en man stå upp och hävda vad som är lag och rätt. Precis som i Egypten.

Hälsningar

Ragnar Skanåker