Skanåkers krönika: Pistolskytte på högsta nivå


För en tid sedan var jag inbjuden till en riktig höjdareträff i alla betydelser för pistolskyttet. Den stockholmska skytteföreningen Target hade med hjälp av Johan, Stockholms Festfixare nr 1, ordnat en skyttetävling för Hans Majestät Konungens jaktlag.

Laget bestod förutom av Hans Majestät själv av medborgare typ krogägare, advokater, lantbrukare - självklart modell större - och administratörer. En salig blandning alltså. Men alla med mångårig vana vid vapen. Fast det var egentligen ingen som hade prövat att skjuta pistol innan utan det var gevär som hade gällt. Men denna vapenvana gjorde att det var hur enkelt som helst att ge instruktioner. Alla fattade omedelbart och därför gick det fort att börja med själva tävlingen.

Inledningsvis började vi med vapen i kaliber .22 mest för att man skulle vänja sig vid rekyl och ljud. Självklart använde alla hörselskydd som är standard vid målskjutning men mera sällan används av jägare.

Därefter fortsatte vi med de andra kalibrarna 9 mm, .32, .38, och sist .44 Magnum. Alla skulle pröva på hela skalan av laddningar. Greve Lewenhaupt var inte beredd på rekylen i första skottet med .44 Magnum men till församlingens stora lättnad och även förtjusning fångades han upp av ett par instruktörer som bara hade väntat på detta....

Skjuttävlingen avslutades som sig bör med K-pist, ett skytte som numera tyvärr kommit på undantag.

Vann gjorde en lantbrukare vid namn Bonde, vad annars, och vår Konung hamnade i snitt på 4-5 plats.

Kontinentala seder hade införts till glädje för både arrangörer och tävlande. Som förrätt till en senare middag på stan åts hemlagad chili con carne ur kåsa med pain riche och Västerbottenost. Dryck var Champagne, vin eller öl. Om vi vanliga dödliga skyttar ute i obygden kunde kopiera detta skulle våra medlemstal i klubbarna spränga alla bräddar.

Dyrt? Tja, mat och dryck var nog en droppe i havet jämfört med ammunitionskostnaden.

Det skytte som gick mest hem var nog .44 Magnum med sitt häftiga ljud, sin rejäla rekyl och sin spektakulära mynningsflamma. Det måste även jag som är .22- och luftpistolskytt erkänna.

Men man måste inte vara på denna höga nivå för att ha stor behållning av sitt skytte. Som alla idrotter kräver skytte koncentration och fokusering och då kan man inte stå och tänka på jobbet eller problem eller om man ska göra bort sig i protokollet. Hundraprocentig koncentration är det som gäller. Det är bland annat detta som gör skytte till den ideala avkopplingen för alla som arbetar hårt och måste vara fokuserade på många saker (våra politiker inte undantagna).

Hälsningar

Ragnar Skanåker