Skanåkers krönika: Synen på vapen


Redan ordet "vapen" har för många en negativ klang. Det uppfattas som något man ska "döda" någon annan med, antingen bildligt (ordet och sången är verkningsfulla vapen, det vet man i diktaturer) eller bokstavligt. Man får negativa associationer och det känns allmänt olustigt.

Det pågår ständigt krig någonstans i världen och i dessa krig används vapen. Dessa vapen tillverkas av legala och illegala fabriker runtom i världen. Hela den globala vapenindustrin är byggd kring tanken att vapnen ska helst avskräcka men i slutändan användas om inte det avskräckande momentet fyller sin uppgift.

Vapnen har sedan urminnes tider utvecklas för krig. Men den civila sektorn har inte varit sen att dra nytta av de forskningsresultat som vapenindustrin tagit fram. Och i den civila sektorn används vapen både för jakt och för målskjutning. Av de tidigare krigen har blivit en ädel tävlan om vem som har den stadigaste handen och det bästa redskapet.

Ty det är som redskap vi ser vapnen, vi som sysslar med tävlingsskytte.

Den ständiga vidareutvecklingen på området har lett till att vi fått vapen som ser helt annorlunda ut än vad vi tidigare varit vana vid. Själva grundkonstruktionen är inte ny (de flesta vapentyper utvecklades redan runt 1860) men designen har tagit över och gett oss redskap som är ergonomiskt riktigt utformade eller praktiskt hopsatta av variabla komponenter.

Men hänger regelverket med i svängarna? Följer man utvecklingen och anpassar regelverket till den? Eller utgör regelverket en bromskloss som hindrar de legala vapenägarna att använda det bästa man kan få på marknaden?

Ja, när det gäller ergonomi kan man konstatera att den används som ett slagträ emot de legala vapenägarna. Vad som är ett resultat av en teknisk omkonstruktion som kom redan på 1950-talet betraktas som militärt trots att behörig myndighet har sagt att den är godkänd.

Behörig myndighet på licensgivande håll ställer sig mot behörig myndighet inom klassificering och vill ha sista ordet. Polismyndigheterna med Rikspolisstyrelsen i spetsen anser sig ha fått monopol på att avgöra vilka vapen som är lämpade för sitt ändamål. Detta trots att man inte fått något som helst bemyndigande på området. Men med en luddig lagtext som grund tar man varje chans att säga "njet" och att bromsa en utveckling som om ett par årtionden kommer att anses fullt normal. Och våra domstolar jamsar med och vågar inte ta ett beslut grundat på lag och behörighet.

Det är dags att våra rättsvårdande myndigheter tar sin uppgift på allvar. Att man inser att det inte är de legala vapenägarna och deras önskan att använda det bäst utvecklade redskapet som man ska bekämpa utan hela den illegala sektorn. Den som inte frågar efter lag eller licens utan skaffar vad den vill ha.

Det är där man ska lägga krutet.

Hälsningar

Ragnar Skanåker