Skanåkers krönika: Att stifta lagar


Att stifta lagar är inte lätt. Denna grannlaga uppgift är anförtrodd våra folkvalda. Självfallet består inte riksdagen av en samling slipade jurister utan snarare representerar ledamöterna ett tvärsnitt av hela befolkningen.

Till sin hjälp har de specialister som ska vara hemma på lagstiftning. Det är Justitiedepartementet, Lagrådet och riksdagens eget Justitieutskott. På åtminstone de två första får man utgå från att det finns professionella jurister av hög kaliber.

Dessutom brukar alla lagförslag, innan de kommer så långt som till proposition, remissbehandlas och bland skaran av remissinstanser återfinnes flera domstolar och andra juridiska enheter, t.ex. vid universiteten.

Inte nog med det. I den av våra grundlagar som heter Regeringsformen finns det "för säkerhets skull" en paragraf som säger att om en domstol finner det uppenbart att en lag står i strid med grundlagen så ska man vägra att tillämpa denna lag. (Detta är det så kallade uppenbarhetsrekvisitet och det kommer att tas bort, domstolen måste inte längre tycka att det är uppenbart och det är ju bra.)

Hur ofta har detta skett, frågar man sig? Har det skett någon gång i ett vapenmål?

Inte mig veterligen. I vapenmål dömer man helt glatt efter allmänna råd trots att det finns en lag (Författningssamlingsförordningen § 1) som klart säger att allmänna råd inte är lag och att Regeringsformen säger att "all makt utövas under lagarna". Detta borde enligt min enkla logik utgöra ett uppenbarhetsrekvisit.

Domstolarna åberopar inte bara lagar och allmänna råd utan också något som kallas för "praxis". Detta är ett sätt att försöka få enhetliga domslut på alla mål av liknande karaktär. Men då är det oerhört viktigt hur denna praxis utvecklas. Om det som ligger till grund för en praxis är domslut baserade på allmänna råd så är det uppenbart att denna praxis utvecklats på felaktig grund. Och detta borde domstolarna ta tag i och inte bara slentrianmässigt svälja.

Det är inte bara i första instans (länsrätt) som man okritiskt anammar vad som kommer från myndighets håll. Även de högre instanserna (kammarrätt och Regeringsrätten) verkar totalt likgiltiga för att följa grundläggande rättsregler. Det är endast i ytterligt få fall man beviljar prövningstillstånd i kammarrätt och så gott som aldrig i Regeringsrätten.

Det är detta vi måste kämpa emot. Även vi legala vapenägare har rätt att bli behandlade enligt vårt lands lagar så som det sägs i Europakonventionen artikel 6. Och enligt dessa lagar är allmänna råd inte lag.

Stå upp för vår rätt att bli behandlade enligt lag!

Hälsningar

Ragnar Skanåker