Skanåkers krönika: Myndigheter och verkligheten


De senaste månaderna har varit fyllda av argument kring tanken på en extra skatt på bly i ammunition. Från regeringen utgick ett uppdrag till Kemikalieinspektionen att utreda om det fanns behov av en sådan skatt och i så fall i vilken form den skulle tas ut.

Kemikalieinspektionen gick till verket med stor ambition och skrev i sitt utkast till rapport ett förslag om att införa en skatt på 300 kg per kg bly för hagel och 800 kg per kg bly för kulor. Förslaget gick på remiss bland annat till dem som varit med på Kemikalieinspektionens hearing 5 maj.

Men har man räknemaskiner på Kemikalieinspektionen? Har man räknat fram hur den föreslagna skatten skulle slå på jaktammunition respektive målskjutningsammunition? (Se de tabeller som SVF redovisar i denna tidning.)

Svarar man nej på den frågan blir nästa reflektion om Kemikalieinspektionen har tagit uppdraget på allvar eller ej.

Svarar man ja på den frågan blir nästa reflektion om man helt saknar verklighetsförankring på Kemikalieinspektionen.

Förslaget upprörde både jägares och skyttars organisationer och man attackerade miljöministern både därifrån och inifrån riksdagen. Optimistisk fackpress trumpetade ut att miljöministern hade uttalat att inte skulle man införa en sådan skatt, inte, det hade "aldrig funnits i hans tankevärld att lägga ett skattekrav på den nivån" och att blyanvändandet skulle minskas på frivillig väg i stället.

Men ingen officiell kommuniké med sådan lydelse har kommit från miljöministern. Det är tyst som i graven. Och det skulle ju vara egendomligt om en minister går in och slår undan benen på den utredning som regeringen har begärt. Då skulle man väl verkligen kunna tala om ministerstyre …

Men visst ska det bli intressant att se vad som kommer att stå i den slutliga rapporten till regeringen.

Och precis som när man var med och gjorde konsekvensutredningen om bly i ammunition struntade Kemikalieinspektionen i första delen av uppdraget som vid båda tillfällena var att utreda om det fanns ett behov, dvs om ammunitionsbly överhuvudtaget är farligt för miljön.

Man har svårt att tro att en myndighet får agera hur aningslöst som helst. Föreslå pålagor som i stort sett skulle ta död på idrottsskyttet och menligt inverka på jägarnas träningsmöjligheter. Det måste bedrivas seriöst arbete på en myndighet, det är ingen lekstuga eller vuxendagis.

Men vi legala vapenägare har ju härdats genom åren. Rikspolisstyrelsens egna lagstiftningsambitioner i form av allmänna råd som visserligen inte har lagstatus men ute i landet följs som om de vore lag ligger inte Kemikalieinspektionen efter i brist på realism. Men skillnaden är kanske att där den ene agerar i sin egen lilla värld utan större verklighetsförankring agerar den andre med medveten verklighetsmanipulation. Tyvärr har vi inte sett att behörig minister reagerar och kommer med ett uttalande av uppsträckningskaraktär. Tvärtom, man verkar synnerligen rädd för att stöta sig med landets högsta rättsvårdande instans som i övrigt gör en heroisk insats för att bekämpa den stora brottsligheten, tyvärr med en snegling åt legala vapenägare som om dessa vore brottslingar.

Vi måste sluta upp kring vårt fritidsintresse, antingen det är jakt, idrottsskytte eller historiskt vapensamlande. Dessa är högst respektabla fritidssysselsättningar och det är på tiden att man slutar betrakta oss som presumtiva terrorister.

Hälsningar

Ragnar Skanåker