Skanåkers krönika: Målmedvetenhet är ett måste


När jag ännu var ung och okänd i början av 1970-talet deltog jag i ett lokalt mästerskap och blev etta.

Nu måtte jag väl ändå bli uttagen till landslaget, tänkte jag. Och glad i hågen anmälde jag mig till nästa tävling som också skulle vara en kvalificeringstävling för att få komma med i landslaget.

När jag kom dit var tävlingsledaren kallsinnig. Det räcker inte med att vinna en gång för att komma med landslaget, sade han föga uppmuntrande.

Ja men, sa jag, om jag vinner även denna gång då, blir jag uttagen i så fall?

Han tittade lite tvivlande på mig men sade OK, om du klarar att vinna även denna gång så må det vara hänt.

Det blev hårdträning ända fram till att det var dags att ställa upp i tävlingen. Och till allas förvåning vann jag.

Nu var han så illa tvungen att låta mig vara med i landslaget. Det gällde inget mindre än uttagningarna till OS 1972 så det var inte vilken liten landskamp som helst. Ingen hade väl räknat med mig, jag var ju en okänd nykomling. Och så gick det som det gick, med en ordentlig guldskräll.

Med tiden har det blivit många tävlingar och jag kan inte klaga på framgångarna.

Men man kommer inte dit utan att vara målmedveten, utan att ha klart för sig vad det är man håller på med. Inte heller utan att se helhetsbilden, att det inte bara är skjutarmen man tränar utan hela kroppen inklusive huvudet - den mentala träningen är A och O. Hjärnan vet inte vad "inte" betyder och därför är det viktigt att vara mentalt förberedd, att vara inställd på att vinna och att matchen inte är över förrän sista skottet har skjutits.

Detta gäller inte bara skytte utan även i övriga delar av livet. Som affärsman har jag också fått lära mig disciplin och målmedvetenhet plus att vara öppen för de tillfällen som erbjuds. Att se möjligheterna och inte svårigheterna.

Samma sak gäller inom vårt arbete för landets legala vapenägare. Vi måste vara målmedvetna och aldrig släppa ur sikte vår strävan efter att landet ska få en vapenlagstiftning utan utrymme för godtycke och lokala tolkningar. Vi måste ständigt träna oss i det juridiska argumenterandets konst och vi måste vara öppna för de juridiska spetsfundigheter vi ibland stöter på och som vid noggrann granskning kanske innebär en tolkning helt i vår riktning.

Land ska med lag byggas, det är rätt. Vi ska ha en bra vapenlagstiftning och det ska inte vara en medborgerlig rättighet utan ett medborgerligt förtroende att få ha vapenlicens.

Men vi ska också kräva respekt för att vi är laglydiga samhällsmedborgare. Vi är inga vapenfreaks utan helt normala medborgare som råkar ha jakt, skytte och vapenhistoria som våra fritidsintressen. Även här måste vi målmedvetet sträva efter att motarbeta medias sensationslystnad.

Men på samma sätt som jag kom till OS kommer vi också inom SVF att komma till vårt mål. Så vi ger inte tappt utan tränar ännu hårdare.

Och det är tack vare våra medlemmar som vi klarar att göra detta. Deras stöd är vår support.

Hälsningar

Ragnar Skanåker