Remiss till Socialstyrelsen

 

Det är välkommet med en uppdatering av Socialstyrelsens blankett för anmälan enligt Vapenlagen 6 kap 6 § att den anmälde är olämplig som vapenägare så att blanketten tar upp den korrekta lagtexten.

I remissvaret tar SVF upp ett par exempel på hur anmälan fungerar i verkligheten.

I ett fall nyligen fanns till blanketten bifogat läkarens egen berättelse. Denna tog upp patientens "välkända paranoida vanföreställningar" men betonade "inget bråk, inget brott, inga konflikter, bra kontakt med anhöriga och grannar, inga självmordstankar eller planer, inga impulser att skada sig själv eller någon annan, inget öppet psykotiskt, ingen självmordsbenägenhet". Med andra ord, den bild läkaren ger av patienten visar inte att ett fortsatt vapeninnehav skulle innebära någon risk för vare sig patienten eller tredje man.

Läkaren hade till sin hjälp instruktioner från Landstinget. Dessa instruktioner betonar visserligen att man ska rapportera endast om patienten bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen men säger också att det är av betydelse att läkaren gör en bedömning om patienten utgör en fara för egen eller andras säkerhet. Dessutom talar instruktionerna om att läkaren bör göra en uppföljning av patienten.

Instruktionerna talar om behovet av en bilaga till anmälan "för att polisen ska kunna ta ställning till återkallelse av vapentillstånd". Detta för att undvika att polisen ska komma med "en ytterligare förfrågan för ytterligare läkarintyg i ärendet".

Det är här det avviker mot verkligheten. Polismyndigheten gör inte någon egen bedömning av vapenägarens lämplighet eller ej. I och med att man har fått in Socialstyrelsens blankett med förtryckt läkarbedömning är saken klar för polisens del och det blir återkallelse av vapenlicenserna. Det hjälper inte att läkaren tillfogar en Brask-lapp som motsäger det förtryckta omdömet, polisen tar ingen hänsyn till denna och gör ingen egen bedömning - och absolut inte en bedömning som skulle gå emot läkarintyget. Och detta är inte heller polisens uppgift, det är enligt lagen läkarens.

Även om sådana polisbeslut överklagas kan man inte förvänta sig att en domstol skulle vara benägen att gå emot läkarens anmälan och göra en avvikande bedömning.

Det är samtidigt helt ologiskt att samme patient som underkänts av läkaren ändå tekniskt sett har möjlighet att skaffa sig licensfria vapen för skytte Cdvs äldre originalvapen tillverkade före 1890). För jakt däremot finns inget alternativ.

Det är svårt att med lagtext nå fram till läkarna med en instruktion att de måste bedöma om det verkligen finns en risk förenad med fortsatt vapeninnehav. En skärpning i föreskrifterna från Socialstyrelsen kan påverka men troligt är att läkarna inte läser dessa föreskrifter utan endast lutar sig mot sina landstings instruktioner. Det kan bli variationer i uppfattningen när informationen ska vidarebefordras genom flera led.

Sedan finns en annan typ av fall: en patient kommer in akut, stressade akutläkare bedömer honom "för säkerhets skull" som olämplig och sänder in blankett. Efter någon tids vård står det klart för behandlande läkare att patienten inte utgör någon risk och denne läkare skriver då ett nytt intyg att vederbörande kan anses lämplig att inneha skjutvapen.

De måste i instruktionerna framgå vilket av dessa läkare som polisen ska sätta sin tro till. I flera fall har det varit svårt att få polisen att inse att det första intyget var en smula förhastat och inte innehöll en nyanserad bedömning.

Det är att hoppas att Socialstyrelsen både via sin nya blankett och i sina föreskrifter och allmänna råd på ett bättre sätt kan nå fram till läkarna och hjälpa dem i deras tvehågsenhet. Därmed skulle man uppnå att endast sådana fall som verkligen utgör en säkerhetsrisk skulle rapporteras och Vapenlagens intentioner i 6 kap 6 § på ett säkrare sätt uppfyllas.