Sluta hymla!

 

Rovdjursutredaren har på ett övertygande sätt motiverat att man bör ha en livskraftig rovdjursstam i landet. I det normala samspelet mellan rovdjur och bytesdjur upprätthålls en balans. Men människans ingripande förstör ofta den balansen.

Rovdjuren har idag inga naturliga fiender, förutom människan. Största faran ligger i inavel och frånvaron av bytesdjur.

För att råda bot på inaveln och få friska rovdjur med bra gener behövs tillskott i genbanken. Att byta djur med andra länder är ett bra sätt att få in friskt blod.

Men erkänn då att detta sker. Förneka inte vad alltför många redan har burit vittnesbörd om, det leder endast till misstroende mot myndigheterna.

Och låt dem som lever i rovdjurstäta områden vara med och bestämma. Inte via en maktfullkomlig myndighet (som ju avlönas av folket för att vara folket till hjälp) utan i en demokratisk procedur. Det är enkelt att utifrån en trygg kontorsstol i storstaden bolla med siffror om rovdjursbeståndet. Man behöver ju inte leva med resultatet.

Rovdjuren följer inte några politiska planer att expandera över hela landet. De stannar där det finns mat. Och även där konkurrerar människan om bytesdjuren, de är mat även för människor.

Blir det för mycket rovdjur i ett område sviktar hela upplägget. Bytesdjuren sinar, rovdjuren behöver mat och vänder sin håg till tamdjur. I det läget behövs skyddsjakt. Det är inhumant att låta rovdjuren svälta ihjäl.

Ett rovdjur som river en tamhund gör det inte för nöjes skull utan för födans. Om antalet rovdjur inom ett område blir för stort måste människan, som redan gjort så stora ingrepp i naturen, reglera beståndet. Då först får man acceptans för rovdjuren.