Skanåkers krönika: Lika för alla

 

Efter många år med samma standardpistol bestämde jag mig nu för att byta till en senare modell. Inte så att jag var missnöjd med den gamla, den har varit med i många minnesrika tävlingar och bidragit till de många medaljer som kommit mig till del.

Men, som sagt, jag föll till slut för övertalandena och lämnade in ansökan på en ny 22:a till min lokala polismyndighet.

Samtidigt lämnade jag min gamla pistol till handlaren så att inte den skulle belasta mitt innehav.

Kort därpå fick jag ett brev från polismyndigheten att man saknade ett föreningsintyg från min klubb. Så jag fick ta kontakt med funktionärerna och se till att intyget kom in.

Detta är helt enligt lagens bokstav. Lagen säger att man, för att få licens, ska vara medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation (det är jag), ha fyllt 18 år (det har jag definitivt), ha fullgjort kompetensprov (räcker en näve medaljer?) och ha behov av vapnet (ja, jag har inga planer på att lägga av ännu).

Så härmed är det bevisat att lagen är lika för alla. Det spelar ingen roll om man är en okänd skytt i en liten förening någonstans ute i landet eller är en kändis med otaliga meriter från nationella och internationella tävlingar. Och det är så det ska vara.

Det som föreningsintyget ska intyga av detta är att jag är aktiv medlem och att jag har fullgjort kompetensprovet. Detta prov vill man inte ska vara äldre än 2 år så det enklaste är ju att man skjuter sina guldfordringsprov varje år. Man vet ju aldrig när man kan behöva ett intyg.

Men det finns inget lagkrav att jag ska ha varit medlem i 6 månader och det finns heller inget lagkrav att jag för att räknas som aktiv ska delta i föreningens sociala arrangemang med lövkrattning, städning etc.

Och det finns heller inget lagkrav att man bara kan söka licens på vapen som passar för de "godkända" skytteförbundens grenar. Har föreningen en typ av skytte på sitt program så behöver man ett lämpligt vapen om man vill delta.

Därefter blir det polismyndighetens sak att bedöma den sökandes lämplighet och behov. I mitt fall gick det utan några som helst problem så snart de formella villkoren var uppfyllda.

Sedan är det en annan sak att man ger mig en tidsbegränsad licens. Även det är enligt lagens bestämmelser, vapenlagen säger att på ett flerskotts enhandsvapen ska licensen tidsbegränsas till högst fem år om det inte finns särskilda skäl att låta bli. I regel får man också sin tidsbegränsade licens på fem år men det kan också ges på kortare tid om man anser att det finns anledning till detta. Ett sådant skäl skulle kunna vara ålder, men det tyckte man då inte hos min polismyndighet.

Man insåg ju att det är detta som är så unikt med skytte, att man kan hålla på upp i hög ålder och att män och kvinnor kan tävla på lika villkor. Skytte är den mest demokratiska sport som finns.

Hälsningar

Ragnar Skanåker