Skanåkers krönika: En lisa för själen


Fjällvandring! En mångårig dröm gick i uppfyllelse när jag tillsammans med en skyttekompis fick tillfälle att göra en veckas fjällvandring söder om Vålådalen i Jämtland. Tiden var mitten augusti i år.

Av den utrustning jag medförde från Småland dög bara Graningekängorna. Inte ens tandkrämstuben fick jag behålla. Var för stor. Minitub ska det vara. Sovsäck av gamla typen? Glöm den. Ska vara av siden och ryms i en ölburk. Tröjor och strumpor ska vara av ull, inte bomull. Och så vidare.

Som ni förstår gick jag tillsammans med ett proffs.

Som för övrigt efter vår vandring åkte till Svenska Pistolmästerskapen i Uppsala, tog två guld och fortsatte till USA för att traska genom botten av Gran Canyon i fjorton dagar.

Självklart skaffar man denna utrustning för att kunna njuta av naturen och känna sig säker när det är långt till närmaste boning.

Med min utrustning från anno dazumal hade det inte blivit så trevligt. Första busvädret hade stoppat mig.

Vi lämnade klocka och mobiltelefon hemma. Det var en befriande känsla av att ledas av sol och måne, äta frystorkat och dricka isvatten från fjällbäckar. Regn och blåst hade ingen betydelse.

Jag tror och nästan påstår, men vet inte, att detta skulle vara bästa medicinen för personer som "gått in i väggen" eller drabbats av en depression.

Ta bort övriga världen, bli ett med naturen, gör upp eld och ät när du hittar en lämplig plats, gå när du vill, sov när du är trött.

Tänk att det kan vara en sådan otrolig njutning att ta av kängor och strumpor, låta vinden spela mellan tårna, sprida lukten av fräsande bacon och bönor medan det frystorkade kaffet smälter i muggen.

Innan ni åker till månen- pröva detta. Dessutom billigare.

Jag blev som en ny människa även om jag inte var deprimerad och för den delen aldrig har gått in i väggen heller.

Vi glömde fiskeutrustningen men det ska inte ske nästa gång. Nu vet jag hur man laddar om.

Sig själv den här gången.

Hälsningar

Ragnar Skanåker