Skanåkers krönika: Målet - en demokrati

Vår tillvaro är inte statisk, den förändras ständigt. Nya lagar kommer och gamla lagar blir föråldrade. Det som var sanning igår är bara ett skämt idag. Så har det varit i evärderliga tider.

För bara ett par år sedan kom Rikspolisstyrelsen med skärpta regler för handlare och sammanslutningar, dvs skytteföreningar. Nu minsann skulle det vara tunga och dyra skåp och därtill larm och uppfyllde man inte dessa krav var det bara att packa ihop verksamheten.

Detta har naturligtvis väckt ont blod ute i skytteleden. Den nya Regeringen är lyhörd för sådana övergrepp mot medborgarna och har därför gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att fram till 1 juni i år komma med lite förenklade regler för skytteföreningar. Regeringen anser att det är viktigt att inte strypa föreningslivets möjligheter utan att fördenskull ge avkall på säkerheten.

Detta är i själva verket en rejäl reprimand till en myndighet som har gått över sina befogenheter. Att man gjort så är uppenbart – man har till och med skrivit lagregler (föreskrifter) om sådant som inte existerar i vapenlagstiftningen, t.ex. larm, som inte är förvaring utan ett inbrottsskydd. Sedan begär man att handlare och skytteföreningar ska följa dessa icke lagstödda regler. Resultatet har blivit en mängd synnerligen irriterade och numera efter påtvingade investeringar rejält panka föreningar plus handlare som numera avstår från att sälja vapen eftersom den låga lönsamheten inte medgav så dyra investeringar som polismyndigheterna krävde med stöd av Rikspolisstyrelsens icke lagstödda regler. Som extra lök på laxen ett antal ävenledes synnerligen uppretade medborgare som också fått dessa krav grundade på allmänna råd på sig.

Det ligger en driva fall i våra förvaltningsdomstolar med just sådana ärenden. En helt onödig belastning på domstolarna som hade kunnat undvikas helt om Rikspolisstyrelsen hade varit en lagrespekterande myndighet som inte hade tagit sig egna befogenheter.

Vad som gör det hela mera groteskt är att just Rikspolisstyrelsen ska vara en lagvårdande myndighet, den som ska hålla folket i tömmarna och minska brottsligheten i landet. Vilken ironi!

Det hör till saken att Rikspolisstyrelsen har lyckats åstadkomma ett rejält sammelsurium av regler och pseudoregler (dvs allmänna råd, som inte är tvingande lagtext) om alla typer av förvaring oavsett om det är hos privatperson, skytteförening, föreningsfunktionär eller handlare. Så ska det inte behöva vara – en myndighet med kompetens ska kunna klara av att på Riksdagens och Regeringens uppdrag åstadkomma ett lättförståeligt regelverk.

Annars får man ta Riksdagens uppdrag mera bokstavligt: i bemyndigandet i Vapenlagen står att "Regeringen eller den myndighet Regeringen bestämmer …" får skriva bindande regler. Klarar inte den utsedda myndigheten av uppgiften måste Regeringen själv träda in och producera reglerna. Det borde inte vara så svårt, den juridiska kompetensen finns där och dessutom har man en hel rad av i ämnet insatta remissinstanser att rådfråga.

SVF har sagt det tidigare och säger det igen: Regeringen behöver ha ett vapenråd som består av kunnigt folk både när det gäller vapen och lagstiftning, för både jakt/viltvård, idrottsskytte och historiskt vapensamlande. Då kan man få samarbetet mellan styrande och styrda att fungera friktionsfritt.

Då har man fått en verklig demokrati.

Hälsningar

Ragnar Skanåker