Ragnar Skanåkers krönika: Är vi riktigt kloka ?


Nu vill justitieministern ha obligatorisk psykundersökning som villkor för vapenlicens. En spontan reaktion är att det borde ställas samma krav på andra kategorier i samhället, t.ex. politiker.

Orsaken skulle vara att man ville eliminera att psykiskt sjuka personer skulle kunna få vapenlicens. Att dessa psykiskt sjuka utan större svårigheter skulle kunna skaffa illegala vapen har tydligen undgått justitieministern.

Ska man sedan utvidga detta till andra områden i samhället, t.ex. en koppling till körkort? Bilolyckor skördar långt fler dödsoffer än någonsin vapenvåld. Ska man även för körkort förete intyg på psykisk stabilitet? För att inte tala om knivarna i kökslådan - kniv är ju det vanligaste vapnet vid mord och dråp.

I januari kunde man höra justitieminister Thomas Bodström i TV anse att det borde krävas läkarintyg att man är psykiskt frisk för att få vapenlicens.

Först lagstiftade man om att läkare som har patienter intagna för psykiatrisk vård ska göra en markering om läkaren anser att vederbörande inte är lämplig som vapenägare.

Av någon anledning kom det inte in så många markeringar som någon (läs regelmakaren) på rikspolisstyrelsen tyckte. Detta tolkades som ovillighet hos läkarna att markera för det påverkade förtroendet mellan läkare och patient.

Läkaren förutsätts inte veta om patienten har vapen eller ej utan ska endast göra en tyckesgrundad markering om olämplighet. Sedan blir det polisens sak att fånga upp dessa markeringar och kolla om den olämplige är vapenägare.

Varenda kotte som sitter hos en psykiater för att hustrun gått bort eller ett barn avlidit ska alltså hamna hos polisen som sedan ska ha några hundra nya tjänster för att sitta och stämma av tiotusentals "markeringar" mot vapenlicensregistret.

Ingen statistik har presenterats som visar om de markerade personerna var vapenägare eller ej och på grund av markeringen fick sina licenser indragna.

Sedan kom nästa förslag att inte bara patienter som var intagna för psykiska besvär utan också sådana som sökte i öppen vård skulle markeras.

Hela idén skulle göra lagliga vapenägare starkt beroende av först en läkares godtycke, sedan av en enskild polis eller kontorsanställds subjektiva tyckande. Om läkaren har en negativ inställning till vapen och idrottsskytte/jakt kan man förvänta sig en snävare bedömning. Eller ska man medvetet söka upp en läkare som själv är intresserad av vapenrelaterade fritidsaktiviteter?

Det verkar nästan som om det är samhället som lider av psykisk instabilitet. Hederliga medborgare förföljs medan brottslingar omhuldas. I ett annat TV-inslag pläderade justitieministern för att brottslingar som skötte sig skulle få avtjäna del av straffet i hemmet som ett led i den sociala återanpassningen. Inslaget varvades med stark kritik av moderata riksdagskvinnan Beatrice Ask som mera såg till samhällets bästa, även om hon också kritiserade den fångvård som finns.

Som lagliga vapenägare, med långt mindre brottslighet än vad t.ex. poliser har, känner vi inte igen oss i den syn på oss som justitieministern har. Han borde ägna sig åt att jaga bovar och deras illegala vapen, inte utöva förföljelse av jägare och idrottsskyttar. Sådant är inte bara tecken på feghet utan också slöseri med energi och skattemedel och en grov feltolkning av riksdagsbesluten.

Vapenägarna är 11 % av alla väljare. Rösta på det parti som ställer upp för rättssäkerheten även för vapenägarna.

Hälsningar

Ragnar Skanåker