Remissinstansernas svar

(Vapenägarens kommentarer inom parentes)

I remissbrevet begärde Miljödepartementet synpunkter på de förslag som fanns i de två protestbreven (se ovan). Av 32 hade 18 remissinstanser svarat. Tre (bland dem LO och Svensk Energi) avstod. Utöver remissinstanserna hade svar kommit från Sveriges Vapenhandlareförening, de fyra skytteorganisationerna, Länsviltvårdsnämnden i Skåne, Kemikalieinspektionen, Lantbrukarnas Riksförbund (vars brev utlöste remissen) och Sveriges Jordägareförbund.

Mest negativ till en konsekvensutredning är Länsstyrelsen i Jämtlands län som anser att bly bör fasas ut ur miljön oavsett vad metallen används till och Sverige bör vara ett föregångsland inom EU härvidlag. De förbud som kommer att träda i kraft har varit kända länge och finns inte anledning ändra på. Det bör även innan dessa förbud infördes ha gjorts en konsekvensutredning. Vidare undrar man vilken myndighet som ska kontrollera att inte blyhagel används vid jakt på våtmarker.

(Ett förbud som upplevs som vettigt efterlevs och det torde finnas en stor acceptans bland jägare att inte använda blyhagel vid jakt på våtmarker.)

Även Leksands Kommun var negativ till förslaget om konsekvensutredning och anser att det kommande blyammunitionsförbudet bör stå fast. Man gör dock ett viktigt tillägg: "under förutsättning att ersättningsprodukten har mindre negativ miljöpåverkan än den nuvarande, inte ger upphov till fler skadeskjutningar och inte utsätter jägaren/skytten för större risker än vad den blyade ammunitionen gör."

(Det är inte förvånande att just dessa båda instanser går på den politiskt "korrekta" linjen och uppfinner olika "bevis" för sina teorier. Visst kan växter och djur ta skada av bly, om de exponeras för en blyförening som kan tas upp av dem. Bilavgaserna på den tiden bensin innehöll bly var inte hälsosamma att inandas och man kunde se små barn äta sand i sandlådan, men hur lång var exponeringen ens på den tiden?)

Länsstyrelsen i Värmland däremot pekar på konsekvenserna med virket som skadas av hårdare ammunitionsmetall, den större risken för skadeskjutningar och behovet av att byta ut många vapen. Även om utfasningen av bly är väl motiverad "för vissa användningsområden" är nyttan inom andra områden tveksam och man bör därför vänta med att införa ett förbud.

Karolinska Institutet är positiva till åtgärder som minskar spridning och exponering för bly. Så t.ex. har åtgärden mot bly i bensin kraftigt reducerat exponeringen i den svenska befolkningen. Men risken för att människor exponeras för bly genom jakt och skytte får anses ytterst liten.

Djurskyddsmyndigheten och Djurskyddet i Sverige ser till de djuretiska problemen och anser att det inte finns något alternativ till blyad ammunition. Ett förbud bör därför skjutas upp tills det finns ett djurskyddsmässigt fullvärdigt alternativ. Denna mening delas också av Statens Veterinärmedicinska Anstalt, som dessutom påpekar att kulor vid jakt i regel fastnar i djurkroppen och således inte blir kvar i naturen utan kan samlas in.

Naturvårdsverket har i flera år hållit seminarier om bly för användare, tillverkare och myndigheter. Det finns stor oenighet mellan olika experter om metalliskt blys miljöpåverkan och biotillgänglighet. Djurskyddsaspekterna är viktiga och dagens alternativ klarar inte kraven för ammunition klass 1. Spridningen av bly från kulammunition i jakt är mindre än 10 ton/år och en betydande del stannar i djurkroppen och sprids alltså inte i naturen. Verket påpekar också att om man skulle sprida koppar på samma sätt som bly i kulammunition skulle även detta vara en belastning på miljön.

Viltvårdsnämnden i Skåne påpekar blyammunitionens stora fördelar vid jakt contra nackdelarna med t.ex. stålhagel, som medfört skadeskjutningar och problem för skogsbruket.

Stor tyngd har de instanser som sysslar med vetenskaplig forskning. Till dessa hör Sveriges Lantbruksuniversitet och Sveriges Geologiska Undersökning, som påpekar att det redan innan ammunitionens blytillförsel finns oerhörda mängder bly naturligt förekommande i marken. Om vi nu tillför 5 kg bly per kvadratkilometer via ammunition så är det bara en tiondel av den kvantitet som tillfördes av den blyade bensinen och bara en tusendel av den halt som naturligt finns i marken. Den kvantitet som tillförs via nedfall är också långt högre än ammunitionens. Det är detta man ska ta med i beräkningen, menar Lantbruksuniversitetet. Geologerna pekar också på att det krävs starka syror för att laka ut bly ur marken, där bly normalt är orörligt, och att "blyets låga rörlighet gör att några miljöeffekter inte kommer att kunna påvisas ens på mycket lång sikt".

(Det är snarare på global industriella användning och utsläpp man behöver koncentrera sig för att generellt minska den kvantitet bly som tillförs marken via nedfall.)

Kemikalieinspektionen (som egendomligt nog ej var en inbjuden remissinstans) anser inte att riskerna med bly är över och att direkt spridning av bly i den yttre miljön ska undvikas. Men det kan vara befogat att frångå denna princip om det inte finns fullvärdiga alternativ. Dispensmöjligheterna bör då utnyttjas.

Det har gjorts en utredning på uppdrag av EU-Kommissionen om ett eventuellt förbud mot bly i ammunition, fiskesänken och ljusvekar. Denna väntas presenteras för medlemsstaterna inom kort.

Norma uttalar sig endast om kulor för ammunition och noterar, att endast jaktkulor med blykärna har förmågan att svampa upp i ett brett register av anslagshastigheter och kunna avge stor energi. Dagens alternativkulor med koppar (som är giftigt) och tombak är hårdare och svampar upp endast vid hög anslagshastighet. I de flesta europeiska kalibrar fungerar dessa kulor på samma sätt som helmantlade. Vidare är alternativkulorna dyrare och ekonomin betyder mera i skyttet än i jakten. För skytte skulle man kunna täcka skjutvallen för att hindra infiltration eller separera ut blykulorna och för pistolskytte skulle man kunna använda kulfång.

(Det har konstaterats att bly i skjutvallar ej bidrar till ökad blyhalt i lakvattnet från skjutbanan, om det lämnas ifred. Att gräva fram kulor i skjutvallar innebär däremot mekanisk bearbetning av kulorna varvid blyoxid skavs av och tillföres marken. En skjutvall är i själva verket en deponi och ska helst inte röras.)

Norma räknar med att även efter ett blyförbud kunna tillverka ammunition för export. Men om ett blyförbud även kommer att omfatta exporten kommer Norma att få lägga ner verksamheten.

Sveriges Vapenhandlareförening har länge påpekat skyddstekniska och djuretiska problem med alternativ ammunition och länge propagerat för en genomgripande konsekvensutredning. Föreningen anser att det måste utrönas vad ett blyammunitionsförbud kan innebära i förhållande till övrig användning av metalliskt bly.

Världsnaturfonden WWF är positiv till utfasning av blyhagel i våta miljöer men påpekar att det för torra miljöer inte finns några studier som tyder på risk för blyförgiftning av växter och djur. Dock bör en opartisk utredning göras.

De fyra stora skytteförbunden (Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Sportskytteförbundet, Frivilliga Skytterörelsen och Skytterörelsens Ungdomsorganisation) påpekar att det är förhållandevis små mängder bly som sprids via blyad ammunition och att forskningen visar att metalliskt bly är stabilt och inte biologiskt tillgängligt på fast mark.

Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Jordägareförbund anser inte att olägenheterna med ett utökat blyförbud kommer att stå i rimlig proportion till miljönyttan. Dagens förbud mot hagel i våtmark är motiverat men ett utökat blyförbud kan skapa djuretiska och förvaltningsmässiga problem. Man tar bestämt avstånd från bruk av stålhagel i skogen.

Många instanser, bland dem Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Naturvårdsverket, Djurskyddet i Sverige, Världsnaturen WWF, Sveriges Vapenhandlareförening, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Jordägareförbund liksom de fyra stora skytteförbunden stöder kravet på en konsekvensutredning.

(Det blir svårt för Miljödepartementet att besluta annorlunda.)

Efter remisstidens utgång har Ferrobull AB, som tillverkar blyfria jakt- och skyttekulor, i februari 2005 inkommit med en skrivelse till Miljödepartementet. I denna omtalar man Normas och Jägareförbundets avvisande hållning mot företagets järnkulor med kopparbeläggning. Eftersom dessa blir dyrare än blyammunition föreslår man att det införes en miljöavgift på kulor innehållande bly, t.ex. 0,50 kr per gram bly. För den vanligaste skyttekulan som väger 8 gram skulle det innebära en miljöavgift om 4 kr. Den vanligaste jaktkulan med vikt 12 gram skulle ge en miljöavgift om 6 kr. Man bifogar kopia av ett brev till Jägareförbundet i vilket man klagar över att förbundet inte publicerat några testresultat i sin tidning samt kopia av en artikel i VapenTidningen, som hade testat kulorna med blandade resultat. Bland annat var kulornas molybdenbeläggning en stor nackdel, men tillverkaren överväger att ta bort detta.

(Ferrobull har en hemsida www.ferrobull.com för den som vill ha ytterligare information.)