Lerduveskyttet problemfritt?

I sitt brev med begäran om uppskov med förbudet mot bly i ammunition menar Svenska Jägareförbundet, Skogsindustrierna och Lantbrukarnas Riksförbund att det nuvarande förbudet mot skytte mot lerduvor är motiverat av miljöskäl. "Vid tränings- och tävlingsskytte mot lerduvor kan det i vissa lägen – främst genom den höga koncentrationen av blyhagel och beroende på markförhållandena vid den aktuella skjutplatsen – uppstå en situation som från miljösynpunkt kan betraktas som olämplig. Detta konstaterande i kombination med att det vid jakt och skytte mot öppen himmel finns ur flera aspekter tillfredsställande ammunitionsalternativ, främst i form av stålhagel, innebär att förbunden anser att förbudet vilar på en saklig och med hänsyn till verksamheten tillfredsställande grund."

Forskare har dock kommit fram till att bly i fast form inte innebär något miljöhot. Därmed skulle inte heller blyhagel för lerduveskytte utgöra någon reell risk.

Men vad vet dessa förbund om hur blyförbudet har drabbat svenskt lerduveskytte, en gren som givit landet stora framgångar i olympiska spel och andra framstående tävlingar.

Lördag 7 maj framträdde Svenska Sportskytteförbundets ordförande i TV och tillkännagav att svenska lerduveskyttar inte längre kunde konkurrera med de internationella skyttarna eftersom de svenska lerduveskyttarna numera endast får använda stålhagel. Likaså att internationella skyttar inte längre ville komma och tävla i Sverige, eftersom de är vana vid blyhagel och ej har övat med stålhagel.

Bravo. Mer sådant försvar för svenskt lerduveskytte behövs.

Svenskt deltagande i en stor internationell idrottsskyttegren och alla planer på Sverige som värdnation för ett OS omöjliggörs således av det icke vetenskapligt underbyggda blyförbudet, som gör att man i Sverige sedan 1 januari i år endast får använda stålhagel för lerduveskytte. En unik åtgärd som Sverige hittills är ensam om.

För en jägare är det stor skillnad på att använda stålhagel jämfört med blyhagel. Men inte bara vid jakt utan också vid lerduveskytte får man ha en helt annan teknik när man använder stålhagel jämfört med blyhagel. Stålhaglen är lättare och det är inte ovanligt att en påskjuten lerduva inte går sönder utan flyger vidare. Och då räknas detta som bom, även om haglen faktiskt har träffat duvan. Duvan måste gå sönder helt eller en stor bit gå ur den för att det ska räknas som träff.

Riksdagsmän har ställt frågor om svenskt lerduveskytte till idrottsministern (just nu Bosse Ringholm) men det enda svar man fått är att det finns möjligheter till dispens. Ja, Svenska Sportskytteförbundet har en ansökan inne hos Naturvårdsverket, men dispensen låter vänta på sig, eftersom man på detta verk normalt har närmare 1 års handläggningstid, ett resultat av kraftiga nedskärningar och ökande inströmning av ärenden.