Vad sade övriga instanser?

(Vapenägarens kommentarer inom parentes)

Svenska Pistolskytteförbundet (SPSF) förutsätter för fråga 1 att det finns definierade värderingar i vapenlagstiftningen samt att endast organisationer med behov som är godtagbart med hänsyn till dessa värderingar beviljas vapeninnehav. SPSF anser det också för fråga 2 logiskt att en enskild för att få licens måste vara medlem i någon av de skyttesammanslutningar som anges i Fap 551-3 bilaga 1 (varav ju SPSF är en). Fråga 3 har ej besvarats.

(Här glömmer SPSF bort att enskilda skyttar inte kan vara medlemmar i SPSF eftersom det är föreningarna som är medlemmar i riksorganisationen. Man har heller inte lagt in något om "till något av dessa förbund ansluten krets, förening eller motsvarande".)

Frivilliga Skytterörelsen (FSR) anser på fråga 1 att det är fullt naturligt att en skytteorganisation ska bedriva en etiskt godtagbar verksamhet grundad på i samhället accepterade etiska och moraliska grunder där idrotten och den demokratiska föreningsverksamheten sätts i centrum. På fråga 2 anser man (i likhet med SPSF) att en enskild ska vara medlem i någon av de skyttesammanslutningar som anges i Fap 551-3 bilaga 1 (varav FSR är en). På fråga 3 anser att en "ny" skytteorganisation innan den får tillstånd att inneha målskjutningsvapen "ska granskas utifrån de värderingar som idag ligger till grund för vapenlagstiftningen samt utifrån de idrottsliga och etiska regler som ligger till grund för de i Fap 551-3 uppräknade skytteorganisationernas verksamhet, härvid bör de etablerade skytteorganisationerna även höras innan beslut fattas."

(I sitt svar har FSR åtminstone hänvisat till samhällets accepterade etiska och moraliska grunder, vilket är nog så svävande, men har tydligen också lyckats hitta värderingar i vapenlagstiftningen. Anmärkningsvärt är att FSR anser att nya skytteorganisationer ska "godkännas" av de redan etablerade. Vilken organisation kan förväntas vara beredd att acceptera konkurrens om det krympande antalet skyttar … SPSF:s reaktion över etablerandet av kortpipeskytte är nog så talande.)

Svenska Svartkruts Skytte Federationen (SSSF) ser på tal om fråga 1 i sig inget problem i att en skyttesammanslutnings verksamhet ska vara etiskt godtagbar. Däremot ser man "problem i följdfrågorna:

  1. Vad definieras som etiskt godtagbar verksamhet?
  1. Vilket forum, myndighet eller liknande fastställer kriterierna för vad som är etiskt godtagbar verksamhet?
  2. Vilka ska ingå och hur utses de som ska fastställa de etiska kriterierna?
  3. Då etik är något som inte är ett absolut begrepp i vare sig tid eller geografiskt eller kulturell region, hur säkerställer man kriterier som kan finna allmän acceptans utan att bli alltför allmänt hållna?"

I sitt svar på fråga 2 anger SSSF att man är positiv till tanken eftersom medlemskap i en förening är utvecklande. Man vill också att tillståndsgivande myndigheter lokalt ska föra en dialog med de olika föreningarna.

(Här har SSSF tyvärr missat frågans innebörd helt. Det finns redan idag krav på medlemskap i förening. Frågan gällde medlemskap i sammanslutning, dvs lagtextens ord för riksorganisation. Misstolkningen kan bero på att skyttarna i SSSF:s har direkt medlemskap i riksorganisationen och föreningarna är endast indirekta medlemmar.)

De kriterier man anger som svar på fråga 3 är att levande eller döda djur inte får användas som målmaterial samt att målfigurer som otvetydigt är rasistiska (etniska), sexistiska eller liknar barn inte används.

I övrigt noterar SSSF att enkäten inte med ett ord nämnt hur man redan idag med gällande lagstiftning kan förhindra spridning av illegala vapen, som ju var utredningens uppdrag.

Sveriges Metallsilhuettförbund (SMF) har i sitt utförliga och mycket sakliga svar "svårt att förstå hur man kan uppnå det åsyftade målet att förhindra spridning av illegala vapen genom att uppfinna nya regler för de legala vapnen". Vad som behövs är förstärkning av tullens och polisens brottsbekämpande verksamhet.

På fråga 1 avstyrker SMF förslaget. Man frågar sig vad "etik" är och vilka "värdringar som ligger till grund för vapenlagstiftningen". RPS ifrågasätter civilt skytte som liknar "polisiära och militära tjänsteskjutningar". Civilt skytte har alltid strävat efter en säker verksamhet, detta är de enda värderingar som SMF kan utläsa och någon ändring eller precisering behövs ej. Flera godkända sammanslutningar är frivilliga försvarsorganisationer. Enligt SMF finns t.ex. inom SPSF skjutning med tjänstevapen och mot människoliknande figurer, dvs militära mål. Vill RPS införa nya "etiska" regler för sådana förbund?

SMF konstaterar att vissa skytteformer som utvecklats i Sverige inte tilltalar RPS, bland dem praktiskt/dynamiskt skytte. I denna skytteform har förekommit scenarios med människoliknande figurer och rån/överfall, då skytten haft rollen av en oskyldig person som blivit anfallen av brottslingar som ska bekämpas. SMF frågar sig om detta är oetiskt? Är det förbehållet polisen? Även poliser tränar på sådana hotsituationer.

Hur har RPS tänkt sig jaktskyttet? Där finns djurliknande figurer, är det oetiskt? Jakt är ett godtagbart ändamål enligt vapenlagen och jaktskytte är en träning för jakt. Om sådant är oetiskt ska man förbjuda alla vapen, även polisens och försvarets.

SMF konstaterar också, att RPS inte tycker om kortpipeskyttet, som bedrivs i regi av Svenska Skytteförbundet. Just kortpipevapen tycks vara det RPS menar med "för målskytte mindre lämpliga vapen". Där ligger det oetiska i RPS egen subjektiva värdering. RPS vill inte att kortpipiga vapen ska förekomma eftersom man anser att de är mer begärliga i kriminella kretsar eftersom de lättare kan bäras dolda. Men vad som framför allt används av kriminella är insmugglade vapen. Det finns idag vapen som uppfyller RPS egenpåhittade allmänna råd om minst 2 ¾ tum piplängd, t.ex. polisens gamla tjänstepistol Walther PP, som har ypperlig egenprecision och är väldigt liten och platt och lätt kan bäras dolt. Används inom SPSF:s skytteverksamhet. Ska den förbjudas?

Slutligen konstaterar SMF, att RPS synes blanda ihop sin roll som brottsbekämpare med rollen som myndighet som tillämpar vapenlagstiftningen. "RPS synes de senaste åren ha gjort allt som står i dess formella och icke-formella makt att försvåra och förhindra all legal användning av vapen, såväl för jakt som för målskytte. Att ge RPS en möjlighet att med stöd av några som helst etiska kriterier, som inte kan vara annat än subjektiva, förhindra vissa skytteformer att utvecklas är enligt SMF:s mening inte förenligt med de bakomliggande värderingarna i våra grundlagar och inte lämpligt i ett demokratiskt samhälle. Hur kan man tillämpa subjektiva etiska värderingar som uppfyller grundlagens krav på saklighet? Detta skulle leda till en ökande rättsosäkerhet." – "Redan idag tillämpas vapenlagen högst olika ute i landet och det förekommer otaliga exempel på hur vissa tillståndsenheter vägrar följa gällande regler i uppenbart syfte att försvåra för enskilda att erhålla tillstånd." – "Andra tillståndsenheter å andra sidan följer lagen och agerar som den sakliga och opartiska myndighet den ska vara."

På fråga 2 avstyrker SMF förslaget. RPS förslag har till syfte att förhindra att andra skytteförbund än godkända sammanslutningar ska kunna tillkomma. Skulle RPS förslag bli verklighet instiftas ett legalt monopol för de idag godkända skyttesammanslutningarna. SMF har själv sökt godkännande men nekats eftersom de "är för små". Med den föreslagna konstruktionen i vapenlagen kan de heller inte bli större. Vapenutredningen SOU 1998:44 delade uppfattningen att kravet var orimligt. "Det rimmar också illa med vår föreningsfrihet om ett slags legalt monopol för skytteförbund med RPS som godkännande instans skulle införas."

På fråga 3 anser SMF att "endast objektiva kriterier", som t.ex. Vapenlagen 3§b att en sammanslutning ska ha "en stabil organisation", "kontinuerlig skytteverksamhet" samt uppfylla "höga krav på säkerhet ifråga om handhavande av vapen" kan ligga till grund för en tillståndsprövning. Etiska frågor är till sin natur subjektiva och kan därför inte läggas till grund.

(Den för skyttar välkände advokaten Ola Wälimaa är ordförande i SMF. Men sakkunskap imponerar inte på utredare som har ett på förhand definierat mål.)

Svartkruts Förbundet (SF) anser på fråga 1 att en förening ska bedriva en verksamhet som "är förenlig med Svea Rikes lag" för att få licens på vapen. På fråga 2 ser man det som naturligt att man tillhör en skyttesammanslutning. Svaret på fråga 3 är i stort ett upprepande av de båda andra svaren.

(Även SF har, på samma sätt som SSSF, direktanslutning av medlemmarna, vilket kan förklara svaret på fråga 2.)

IPSC Sverige (organisationen för dynamiskt skytte) frågar hur man ska definiera vad som är etiskt godtagbart. Vem ska ha tolkningsföreträde? Detta är viktigt eftersom RPS har pekat ut just dynamiskt skytte som oetiskt. IPSC har haft kontakt med Claes Johansson på RPS som lämnat synpunkter (det gällde förflyttning med laddat vapen) och IPSC har ändrat på de utpekade momenten. Dock anser IPSC att "en enskild persons eller en myndighets uppfattning om vad som är ett etiskt godtagbart skytte" inte kan ligga till grund för möjligheten att fortsätta med dynamiskt skytte.

IPSC drar paralleller med boxning, fäktning, TaeKwonDo, som alla är accepterade idrottsgrenar och ingår i det olympiska programmet. Dessa involverar alla "direkt våld mot en annan människa i ett tävlingsmoment." Jämfört med detta är det dynamiska skyttets hål i papptavlor ganska harmlöst.

Om "lämpliga vapen" anser IPSC att alla vapen är potentiellt farliga och möjliga att använda för att skada andra människor. Så t.ex. pilbågar. För övrigt kan endast den som är insatt i en skyttegren avgöra om grenens tävlingsvapen är lämpliga eller ej för det skytte som bedrivs.

Som svar på fråga 1 anser IPSC att skyttesammanslutningar ska uppfylla vissa etiska krav men att det är viktigt att dessa krav är noggrant specificerade och inte lämnar utrymme för individuella myndighetspersoners egna tolkningar. Tyngdpunkten i kraven bör ligga på verksamhetsnivå och inte i själva skytteutövningen. "Skyttesammanslutningen ska ha en etisk policy som berör diskriminering i olika former."

På fråga 2 anser IPSC att en skytt ska vara medlem av en godkänd sammanslutning. Idag är inte IPSC godkänd vilket innebär att dynamiska skyttar måste vara dubbelanslutna, både till IPSC Sverige och till SPSF. På den enskilde ska ställas kravet att han "inte har extrema politiska åsikter" och att han är en "skötsam och pålitlig person".

På fråga 3 anser IPSC att verksamheten inte får "uppmuntra till våld och kriminalitet", bl.a. genom att inte ha "människoliknande mål".

(IPSC verkar heller inte ha förstått detta med att enskild skytt inte kan vara ansluten till en riksorganisation. Vad man tydligen vill förklara är att idag måste den sökande vara medlem i en förening som är ansluten både till IPSC Sverige och till SPSF. Och hur kontrollerar man om en skytt har extrema politiska åsikter? Sådant står inte alltid skrivet i pannan. Kravet att skytten är en skötsam och pålitlig person finns redan i dagens lagstiftning.)

Stockholms Allmänna Pistolskytteklubb (SAPK) undrar om fråga 1 vad man vill komma åt med frågeställningen. Är syftet att möjliggöra andra skytteformer än de idag godkända organisationernas är det bra. Är syftet att motverka olaga kårverksamhet eller vapenutbildning till olämpliga personer är även detta bra. Men syftet kan också vara att motverka nya skytteformer. Man har dåliga erfarenheter från RPS. SAPK kan därför acceptera förslaget endast om skyttarna/jägarna och deras organisationer får stort inflytande i utformningen av kriterierna och tillämpningen av dem.

På fråga 2 anser SAPK att denna regel att enskild skytt ska vara medlem i godkänd sammanslutning är gällande redan idag. Dock anser man att jaktskytte faller utanför detta.

(Även SAPK tycks ha missat att det är föreningarna som är de godkända sammanslutningarnas medlemmar.)

På fråga 3 ser man etiska regler som en länk mellan lagar, förordningar och föreskrifter å den ena sidan och människors sunda förnuft å den andra. När det gäller t.ex. mäklare, press och marknadsföring utformas de "etiska reglerna" av branscherna själva. Detta synsätt anser SAPK även bör gälla inom skyttet.

Vad man försöker specificera som kriterier är att sammanslutningen

  • följer lagar och förordningar och myndigheters föreskrifter och verkar för att medlemmarna också gör det
  • har regelverk för skjutsäkerhet
  • har program för utbildning i vapens säkra handhavande
  • har en fast organisation (styrelse, adress etc)
  • har som syfte och omfattning att bedriva målskytte
  • är etniskt, politiskt och religiöst obunden
  • inte bedriver verksamhet som liknar kårverksamhet

Svenska Jägareförbundet (SJF) utgår i sitt svar helt naturligt från jaktskyttets förutsättningar, dvs tävlingsskyttet inom de s.k. jaktskyttegrenarna samt övningsskytte inför jakt. I regel använder skyttarna egna vapen men sammanslutningarna innehar vanligtvis också vapen för utlåning.

På fråga 1 svarar SJF att man inte ser sitt skytte som etiskt tveksamt. Man har både viltmålsfigurer och lerduvor i syfte att höja jägarnas skjutskicklighet för jakt. Detta får inte påverkas av några regler "till följd av etiskt oacceptabla skyttevarianter". Frågan om etiska grundkrav anses ur jaktskyttesynvinkel av underordnad betydelse, men regler kan vara motiverade om kravens syfte är att mönstra ut direkta avarter.

(SJF blandar samman begreppen i det man använder beteckningen sammanslutning som synonym för förening. I vapenlagstiftningen betecknar sammanslutning en riksorganisation, dvs en sammanslutning av föreningar. I övrigt verkar SJF ha accepterat RPS syn på "från etisk utgångspunkt tveksamma skyttevarianter".)

På fråga 2 om koppling mellan enskild vapenägare och skyttesammanslutning anser SJF att förslaget innebär att behov knyts till medlemskap och att det förutsätter att "alla i landet förekommande skyttesammanslutningar, i vart fall en gång per år, lämnar aktuella medlemsregister till respektive polismyndighet."

Förslaget skulle "knappast komma att innebära några dramatiska förändringar av möjligheten att inneha för jaktskytte lämpliga målskjutningsgevär. Behovet av sådana gevär är rimligtvis knutet till skytte på bana, banan disponeras av en sammanslutning och ett krav på medlemskap framstår därmed som logiskt." Dock kan visst uppehåll i verksamheten accepteras för en skytt, vilket uppfattas som positivt.

Som svar på fråga 3 anses att "till Svenska Jägareförbundet anslutna sammanslutningar" inte bedriver etiskt oacceptabel verksamhet. "Några krav vad gäller jaktskytteverksamheten bedöms därför inte vara motiverade." För övrigt skytte vill man inte uttala sig men anser att en reglering bör kunna komma ifråga.

(Som framgår av svaren på frågorna 2-3 är det uppenbart att SJF blandar ihop begreppen och använder sammanslutning som synonym för förening. Och man kan redan idag acceptera periodiskt uppehåll i aktiviteten av olika skäl.)

Bland inbjudna fanns ej SAPK och SVF, som dock har svarat. Totalt 13 organisationer inbjöds att lämna remissvar, bland dem Svenska Sportskytteförbundet, Skytterörelsens Ungdomsorganisation, Svenska Skidskytteförbundet, Sveriges Militäridrotts- och mångkampsförbund, Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare och Svenska Armborst Unionen. Ingen av dessa 6 avgav ett yttrande.