Skanåkers krönika: Vilka arbetar SSF för?

En gång i tiden var skytterörelserna en betydelsefull del av försvaret och man får fortfarande statliga bidrag. I händelse av krig var det ju en stor fördel att kunna mobilisera medborgare som var vana vid och duktiga på att hantera skjutvapen. Men i takt med nedrustningen har den "militära" inriktningen av skytterörelsen fått vika för en "civil" inriktning, där idrottsskyttet blivit dominerande både som stor internationell tävlingsgren och som folkrörelse.

Trots mångåriga stora framgångar inom idrottsskyttet verkar skytteorganisationen mest vara inställd på att skrota sin egen verksamhet. Man säger ja och amen till alla nya lagförslag som bara har ett syfte, att inskränka idrottsskyttets möjligheter. Dessa lagförslags upphovsman, Claes Johansson, sitter både som förbudsivrare på rikspolisstyrelsen, med klart uttalad ambition att inskränka idrottsskyttet, och som huvudtränare i skytteorganisationen, där han ska främja idrottsskyttet. Den ekvationen går inte ihop.

Denne huvudtränare är känd som en stor motståndare till enhandsvapen. Det var inte bara mitt deltagande i OS i Aten som han motarbetade, han ordnade också så att pistolskytten Monica Rundqvist, efter att ha tagit en kvotplats till OS (en i mitt tycke strålande bedrift), inte fick åka. Det var en viltmålskytt (huvudtränarens egen gren) som skulle ha den platsen.

Hur roligt tycker pistolskyttarna det är att träna ambitiöst när man vet att det ändå blir tummen ner i uttagningen? Även om den absoluta majoriteten av styrelsen, som i mitt fall, är positiv (12 mot 1)? Och att inte ledningen för SSF ingriper mot denna uppenbara diskriminering av pistolskyttarna?

Det hör till saken att viltmålsskytten utan minsta tvivel hade fått ett Wild Card till OS i Aten, om man bara sökt ett sådant. Men inga sådana initiativ togs. Nej, det förstår man. Framgångar för pistolskyttet skulle ju locka nya idrottsskyttar till denna gren. En sådan risk kunde naturligtvis inte förbudsivraren ta.

Organisationen fick 9 miljoner skattepengar för OS-satsningen och utdelningen blev NOLL medaljer. Det sämsta resultatet på 50 år. "Uselt", sa tidningarna. "Uruselt", sa andra media. Ändå agerar man inte.

1978 tog pistolskyttarna 5 guld, 4 silver och 5 brons på VM i Korea. Utan en enda krona i statliga förberedelsepengar, utan sportchef, utan överkukutränare och utan att någon höjdare kallade till träningsläger.

Samme huvudtränare var inblandad i de nya direktiven hur pistollandslaget skulle tas ut för ett par år sedan. Detta resulterade i att man fick in den sämsta formen av avundsjuka bland skyttarna, nämligen missunnsamhet. Bort med glädjen och kamratskapet inom eliten. Trots högljudda klagomål från skyttarna har ledningen inte vidtagit någon åtgärd.

Förbudsivrarens roll på RPS kan få en annan och indirekt verkan för organisationen. Ett företag inom tillverkningsindustrin sökte licens på 2 vapen för att ha som utlåning till utländska kunder vid säljträffar. Claes Johansson rekommenderade avslag – och så blev det. Företaget är (kanske var) förbundets störste sponsor. Här riskerar man en kvarts miljon kronor.

Men styrelsen säger sig fortfarande ha stort förtroende för Claes Johansson.

Dagens landslag och dess resultat kommer av pistolledarnas bristande kompetens och engagemang under lång tid. Spiken i kistan har Claes Johansson slagit.

Stämningen och resultaten har nått bottennivå nu. I många år har RPS fått härja utan protester, med resultat att man skapat en massa onödig byråkrati, slagit undan benen på nyrekryteringen av unga skyttar, försämrat rättssäkerheten och försämrat kvaliteten och servicen på tillståndsenheterna. Protesterna från organisationen är lama och amatörmässiga.

Förbundsstyrelsen uttryckte fortfarande sitt "fulla förtroende" för Claes Johansson i ett av höstens nummer av Sportskytten, efter kritik av Per Sjöqvist. Detta har lett till att skyttarnas förtroende för ledningen rasat. Styrelsen verkar leva sitt eget liv och har ingen egentlig kontakt med den bistra verkligheten och skyttarna.

För att få stopp på utförsåkningen måste valberedningen sluta fråga "Ställer alla upp för omval?". Man måste ställa frågan: "Vem är mest lämpad att sköta detta?" Då först agerar valberedningen som den nyckel till framgång för hela verksamheten som den ska vara.

Rannsaka er själva i ledningen. Vilka arbetar ni för?

Ragnar Skanåker

PS. Denna kritik ville man inte ta in i Sportskytten. Det är väl att SVF (som sedan snart 3 år inte får annonsera i Sportskytten) håller på demokrati och yttrandefrihet.