Politiker som lyssnar

En grupp moderater hade inbjudit representanter för alla branschorganisationer till en informell hearing den 25 januari. Ett ovanligt bra initiativ som hälsades med stor glädje av de närvarande representanterna för jägar-, skytte- och handlarorganisationer samt SVF.

Ämnet för dagen var naturligtvis hur de olika aktörerna i vapenbranschen såg på departementspromemorian Ds 2004:32.

I detta blivande lagförslag utpekas vapenhandlare som bovar i dramat. Det påstås att det är oseriösa ackrediterade vapenhandlare som förser marknaden med illegala vapen. Handlarnas representanter kunde kraftfullt vederlägga detta påstående. Att tidsbegränsa ett handlartillstånd till 5 år är ingen effektiv väg, det behövs i stället kontroller. Det är polisen som utfärdar handlartillstånd och det är polisens sak att kontrollera handlarna, men det har brustit åtskilligt på den kanten. Med de öppna gränser vi numera har är det ingen konst att smuggla in vapen och de illegala vapenhandlarna utnyttjar detta. Eftersom tullen vid formell import inte informerar vidare till polisen om införseln finns ingen kontroll att införda vapen verkligen hamnar i en handlares vapenbok. Detta är en brist som handlarna ville se åtgärdad.

Det samhälle vi har idag med kriminalitet och vapenvåld har inget med de legala handlarna att göra. Det är ett resultat av de öppna gränsernas politik och av sammanbrottet i östländerna. Idag är för övrigt risken större för överfall än för inbrott.

Att sätta en antalsgräns som uttryck för yrkesmässighet är horribelt och ett intrång i handelsrätten, lika dumt som att anse att skjutskicklighet är ett uttryck för lämplighet att inneha vapen.

Handlarna belyste också den bristande kompetensen och vapenkunskapen hos vapenhandläggare runt om i landet. Oklara begrepp i lagstiftningen tolkas olika beroende på var i landet man bor. Ett sådant begrepp är "synnerliga skäl", vilket SVF påpekade kan tolkas till att innefatta både kvantitetstänkande och prestationskrav och intetdera har lagstöd.

Från jägarhåll betonade man att 15-årsgränsen kunde tas bort och att förslaget att tillåta ljuddämpare var klokt men borde även inkludera skjutning på skjutbana. Ljuddämpare borde också vara tillåtna för klubbvapen, som används på skjutbana, för att dämpa buller. Provskjutning sker också på skjutbana och då måste man ha vapnet utrustat på samma sätt som när man senare jagar med det.

En uttömmande diskussion föranleddes av lagförslagets tanke att utvidga läkares anmälningsplikt. Flera delegater befarade att detta skulle leda till att färre personer söker läkare.

Från skyttehåll framhölls idrottens och jaktens betydelse som folkrörelser och som fostrare av ungdomar. Man kommenterade också den statistik som serveras från rikspolisstyrelsen (RPS). Den vill göra gällande att det är de legala vapnen, särskilt enhandsvapnen, som blir illegala genom stöld och annat och därför skulle det vara befogat att minska antalet legala enhandsvapen genom en vapengarderob för skytte. Men polisens egen statistik visar att det beslagtags många gånger fler enhandsvapen än det stjäls eller förkommes (statistiken förmår inte skilja på dessa båda kategorier). Dessutom är enhandsvapnen en liten del av det totala antalet stulna/förkomna vapnen, huvuddelen är gevär. Den officiella statistiken som visar att av 430 brottsvapen endast 7 (mindre än 2 %) kunde spåras till f.d. legala ägare talar sitt tydliga språk.

Skytteorganisationerna anser att en vapengarderob för skytte är helt utan verkan på brottsligheten (som ju var målet med lagförslaget). Det finns endast ett fåtal skyttar som har många vapen. Men om ändå en vapengarderob kommer att införas (ett sådant medgivande visar att skytteorganisationerna håller på att vänja sig vid tanken i stället för att kategoriskt fördöma den) anser man att den måste ligga betydligt högre, eftersom skyttar kan vara aktiva i många grenar. Hur det blir om en skytt också är jägare eller samlare, ja, det var en hake, det hade man inte funderat färdig över.

Dessutom talade man om de "skärpta förvaringsreglerna" så att en skytt bara skulle kunna ha "20 poäng" i ett vanligt säkerhetsskåp, sedan var han tvungen att skaffa värdeskåp. Detta visar också, att skytterörelsen är på väg att acceptera ett icke lagstött krav att en vapenägare ska betrakta sig som en förening om han har mer än "20 poäng".

Den senare frågan kommenterades naturligtvis av SVF, som påpekade att ända fram till årsskiftet 2003/2004 hade polismyndigheterna helt accepterat förvaring i flera godkända säkerhetsskåp. Även frågan om larm, som icke har lagstöd, nämndes, likaså förslaget att tillämpa en femårsregel för samlares enhandsvapen, ett förslag som bara tyder på okunnighet och slöseri med resurser precis som när det gäller femårsregeln för enhandsvapen för skytte.

Icke definierade regler i vapenlagen ska definieras av regeringen i vapenförordningen, det ansvaret ska inte överlåtas till dem som ska tillämpa lagen, det är en totalt felaktig princip.

Som avslutning uttryckte SVF stor uppskattning över initiativet till mötet, som ju klart hade visat att våra beslutsfattare har behov av ett Vapenråd som kan hjälpa dem att fatta kloka beslut i vapenlagstiftningsfrågor.

Efter diskussionen undrade flera av politikerna varför inte våra synpunkter hade kommit fram tidigare i debatten. Handlarföreningens ordförande Lars-Yngve Ekström (LYE) kunde enkelt ge svaret: "Det är ingen som har velat lyssna på oss tidigare."

Men nu finns det politiker som lyssnar.