Skanåkers krönika: Avslöja vapenlobbyn!

När personer som jag respekterar som begåvade, sansade och hederliga, med ett nedlåtande tonfall börjar prata om vapenlobbyn, då blir jag nyfiken på denna "lobby".

Avslöja den, gör det. Vi vill väl alla veta, hur denna vapenlobby ser ut, särskilt som vissa antyder att den är suspekt. Bara ordet "vapenlobby" låter ju, åtminstone för mig, lite laddat.

De senaste 20 åren har landets skyttar och andra seriösa vapenägare fått acceptera en del motiverade lagförändringar som t.ex. det obligatoriska kravet på vapenskåp. Men därutöver har myndigheterna med rikspolisstyrelsen som pådrivande blåslampa ålagt oss en rad omotiverade kinesregler för att motarbeta skytteintresset. Har något sett protesttåg på gatorna?

Landets vapenhandlare har det senaste decenniet fått sin lönsamhet raserad. Många har gått i konkurs, andra har tvingats stänga och några har räddat sin firma genom att sälja till en större organisation. Gamla anrika firmor är inte längre självständiga. Har ni sett kampanjer från vapenhandlareföreningen (ja, det finns en sådan)? Jaså, inte det? Nå, då kanske vapenlobbyn inte finns att söka efter där …

Enligt Nationalencyklopedins ordbok betyder "lobby" en "organiserad verksamhet för att informellt påverka beslutsfattare". Då kan man ju tänka sig att vapenhandlareföreningen har ränt som illrar i Rosenbad och i riksdagshuset och påverkat. Tanken vore smickrande för föreningen, för sanningen är nog att den inte slitit mycket skosulor i de nämnda boningarna.

Jag sätter en ask patroner på att vapenhandlareföreningen inte ens uppvaktat vare sig justitie- eller näringsminister. Och inte känner jag mig som en hasardspelare för att jag sätter en ask till på att de inte heller uppvaktat riksdagens justitieutskotts ledamöter.

Kan vi då hitta den farliga vapenlobbyn på närmare håll, nämligen hos den förening som ger ut denna tidskrift? Sveriges Vapenägares Förbund, SVF, har ett par tusen enskilda personer som medlemmar. Alla med vapenlicens. SVFs ekonomi är svag, här kan inte spenderas på kampanjannonser i valtider.

SVF har en, säger en, heltidsarbetande, generalsekreteraren Gull-Britt Söderström, som inte ens får betalt utan arbetar ideellt och försörjer sig på att deltidsarbeta i den egna firman. SVF jobbar för att även vapenägare ska åtnjuta samma rättssäkerhet och rättstrygghet som övriga medborgare. Det har vi inte idag, det är helt klart.

En hedervärd målsättning, som varje ansvarskännande och bildad person borde ställa sig bakom.

Kan denna enda SVF-anställda utgöra "en organiserad form av informella påtryckningar", som mer eller mindre bor i maktens korridorer? Två askar patroner på att en avslöjad "vapenlobby" inte ens är i närheten av SVF.

Kan det vara så att ordet "vapenlobby" används som skällsord av dem som inte gillar SVF? Och varför gillar man inte SVF?

Fram tills för något år sedan använde SVF ett språkbruk av rallarsvingar, där frustrationen över att just inte kunna påverka vare sig formellt eller informellt lyste igenom. Det var då det, ett års straff i form av bojkott från "fina" människor i andra organisationer kan väl räcka?

SVF har gjort avbön, bett om ursäkt och hyfsat språket. Numera har SVF sympatistöd från en rad poliser, jurister, advokater, skyttar, jägare, ämbetsmän, skribenter, författare m.fl. SVF är ingen skytteförening, ingen konkurrent till varken jägareförbund eller skytteförbund.

Så varför strypa den fria åsikten? Att hindra yttrandefrihet i Sverige luktar Kuba och diktatur. Sådant borde inte folkrörelser syssla med. Inte om de anser sig demokratiska. Och särskilt inte om de uppbär skattemedel. Tänk att det ska behöva sägas.

Ragnar Skanåker